Bilderna ovan visar terroristen Seifeddine Rezgui. Längst ner till höger syns en bomb vid hans livlösa kropp.

Det är nu bevisat att  Seifeddine Rezgui, den 23-årige terroristen som genomförde attentatet i Sousse var starkt drogpåverkad. Läkarna som genomförde obduktionen har konfirmerat hans tillstånd.

I mitt tidigare inlägg ”Droger är förklaringen till hur Islamiska Staten får sina mannar att utöva grymheter” tar jag upp hur IS/Daesh använder sig av droger för att manipulera sina unga terrorister. Användningen av droger är också en stor del av förklaringen till att IS soldaterna genomför grymheter utan att blinka.

Terroristen Seifeddine Rezgui sågs skratta och le då han massakrerade 38 personer på stranden i Sousse. Då den lokala polisen intervjuade överlevande framkom det att Rezgui inte bara skrattade och log utan även fotade döda kroppar.

Droger är en av förklaringarna till hur rekryteringen till IS/Daesh går till. Samtidigt är det en viktig förklaring till att vi har flera tusen ungdomar från hela världen som klarar av att döda, massakrera och skända människor utan någon som helst empati eller ånger.

Polisen upptäckte även en ej utlöst bomb bredvid Rezguis livlösa kropp då  han skjutits till döds (se bilden ovan). Mördaren hade dessutom en väska full med sprängämnen i närheten av sin kropp som han inte hade lyckats utlösa innan han föll för polisens kulor.

Nättidningen Tunis Tribune skriver en historia som skrämmer och som mycket väl kan stämma. För jag m fl har funderat på vart polisen tagit vägen. Så länge jag har bott och varit i Tunisien har poliser patrullerat på hästar på alla stränder runt om i landet. Men efter revolutionen har de försvunnit. Ringde man till polisen förr och meddelade om någon händelse var de snabbt på plats sedan en tid tillbaka vittnar många om att de inte bryr sig.

Tunis Tribune berättelse handlar om Brahim, en ung man på 18 som bor i ett distrikt i de norra förorterna i Tunis. Han är intelligent, hjälpsam och mycket engagerade i sitt nya jobb som elektriker lärling. Brahim känslig och emotionellt. Ibland svimmade han i perioder av intensiv stress. Familjebakgrunden vittnar om familjetvister och skilsmässa . Hans spröda uppmärksammas av familjen och hela hans omgivning.

En dag för ca en månad sedan får han en PC som sätter hela hans vardag i gungning. Han tillbringar kvällar och nätter på sociala nätverk och tittar på video till gryningen. Snart slutar han kommunicera med sin närmaste omgivning som ser honom stänga inne sig i sin egen värld. För första gången i sitt liv började han läsa Koranen.

När familjen går och lägger sig på kvällen ses han tyst lämna huset sent mitt i natten. Ingen förstår vad som händer. Han tycks gradvis glida in i en form av depression som kulminerade förra tisdagen. Ett första självmordsförsök.

Med en tom och hjälplös nästan döende blick tar han mod till sig och erkänner för sin bror att han kommer att göra ytterligare självmordsförsök. Han säger att han inte har något val för att skydda familjen. Ord som intrigerar brodern som står honom mycket nära.

Han berättar att han varit kontaktad av extremister under en längre tid, som han träffat ett par tre gånger, bl.a en man i 40-års åldern som var kontaktperson för jihadisterna i området. Han fick ett enkel uppdrag som att transportera paket med tåg till olika städer i Tunisien.  Han blev lovad att han ingen skulle misstänka honom för att han var så ung och så lovade man honom att han ”aldrig mer skulle behöva leva i fattigdom om han var med dem”.

Då han hade visat en viss ovilja att utföra uppdraget, hade de hotat med att attackera hans familj och döda hans små kusiner. Det var tillräckligt för att få en bräcklig ung man att försöka begå självmord.

Sent torsdag kväll får han ett SMS som gör honom mycket upprörd. Han svamlar något om att han måste lämna huset och han har ett möte med dem. Han upprepar gång på gång att upprepa att det är i familjens intresse att han för som de säger. Familjen försöker resonera med honom och säger att ”de bara hjärntvättar dig. De kommer inte göra någonting, det är bara hot!”

Samma kväll runt midnatt, tar fadern med sin son Brahim till polisstationen för att berätta hela historien. Men polisen bemödar sig inte att ta vittnesmålet på allvar och kollar varken upp Brahims telefon, samtalen på internet eller den 40-åriga grannen.

Dagen därpå dvs på förmiddagen då attacken i Sousse ägde rum, tas Brahim in på Razi sjukhusets psykiatriska avdelning, på inrådan av en psykiater. Anledningen är att försöka förhindra ett andra självmordsförsök. Precis så han tagits in, ser han på TVn som rullar på avdelningen och börjar skrika, ”Titta! Titta! Jag sa ju att det var planerat till i dag och ingen tog mig på allvar! ”

Läkarna bekräftar att testerna visar att den unge mannen varit offer för utpressning och psykologisk press och att hans berättelse inte varit något delirium. Först efter stora påtryckningar från familjen under lördagen kom polisen för att ta in datorn och gå igenom den.

Om polisen hade gjort sitt jobb ordentligt och tagit Brahims vittnesmål på allvar, hade attentatet och blodbadet på oskyldiga turister kunnat undvikas då ? Kanske skulle hans vittnesmål få polisen att kunna spåra terroristerna som låg bakom?

Brahim är ett Alias eftersom familjen fruktar repressalier .

Jag sitter här i Tunisiens huvudstad Tunis och försöker insupa att ”mitt” Tunisien blivit så annorlunda sedan jag för första gången satte min fot i landet i slutet på 80-talet. Då kom jag hit med min fd tunisiske man och upplevde ett Tunisien under Bourguiba och sedemera Ben Ali. Två diktatorer som lyckades hålla landet lugnt trots oroshärdar i länder runt om som Algeriet.

Då fanns ingen demokrati och ingen terrorism och nu finns en början på demokrati och ett överhängande hot från terrorismen. Tunisien har blivit det land i världen som bidrar med flest jihadister till IS/Daesh i Syrien. Hur kunde det bli så?

Det finns självklart många svar på den frågan men dagens stora fråga är hur planerar den nya demokratiska regeringen Nidaa Tounes att agera?

I går hade bl.a inrikes- och försvarsministern ett krismöte och kom fram till en del punkter om hur man ska hantera situationen för att få bukt med terrorismen i södra delen av landet och de vapen och terrorister som flödar in från Libyen. Men stora delar av tunisierna misströstar och irriterar sig på att det är ungefär samma krisplan som man presenterade för några månader sedan då museet Bardo attackerades.

Varför gör inte president Beji Caid Essebsi och co det som måste göras menar många dvs gå bärsärka gång på arvet efter islamisterna Ennadha. Vad Ennadha lämnade kvar då de satt vid makten efter revolutionen var en mängd islamister vid viktiga poster inom polisen, inrikesministeriet, skolan etc. Det har tidigare bevisats att extremisterna får sin information från källor från just högt uppsatta personer på viktiga poster. Attacken i Bardo var ett tydligt exempel på att någon gav exakt information om att det var en mängd bussar som var på väg till Bardo samt exakt tid då båt och buss anlände etc.

Många tunisier frågar sig varför regeringen ”flörtar” med extremisterna, som man uttrycker det.

Abdelaziz Belkhodja skriver följande inlägg på sin facebook sida angående krisplanen som presenterades på fredagsnatten: ”Jag tycker mig känna igen de flesta av punkterna i krisplanen sedan efter Bardo. Dessutom har de inte kommit fram till någon konstruktiv, kraftfull och användbar plan mot terrorismen som bara fortsätter att öka. Den visar på att vi har en ineffektiv och inkompetent regering. Nedan har jag kommenterat deras strategier punkt för punkt:

1. Öppnande av en undersökning (Väldigt bra idé, men är det ingen som lyckats komma på den idéen tidigare som t.ex efter Bardo?)

2. Utredning av ansvarighet (och de som var ansvariga under tiden för attacken i Bardo, har de blivit utredda?)

3. Vidta nödvändiga åtgärder mot alla partier och föreningar som bryter mot konstitutionen (behövdes det 40 döda för att påbörja dessa åtgärder som man var medveten om redan under Ennadhas tid vid makten?)

4. Gå igenom lagen om statlig kontroll angående varifrån olika föreningar får sin finansiering (och vad händer med utlovade antiterroristlagen som vi nu väntat på under en väldigt väldigt lång tid?)

5. Kalla in militären för att stärka säkerhetsstyrkorna (Det är för tidigt……! Varför inte vänta till Daech har tagit över landet? )

6. Ta över flera bergszoner i södra Tunisien där terroristerna håller till och stänga av dem som militära zoner (Redan för 3 år sedan genomfördes denna åtgärd!)

7. Intensifiera räder mot och sökningar av terroristceller i hela landet för att avveckla dessa. (Och vad har polisen gjort innan? Räder på caféer under rahmadan för att arrestera de som inte följer fastan? Mycket viktig uppgift i en ny demokrati jämfört med att jaga terrorister !!!!)

8. Stängning av vissa, ca 80, moskéer som inte staten kontrollerar sedan islamisterna Ennadhas tid och som fortfarande aktivt predikar till förmån för jihad och terrorism (ähhh är de fortfarande öppna? Var inte övertagandet av moskéerna något som planerades redan vid regeringsskiftet ?)

9. Skapa beväpnade brigader som skyddar turister (verkligen? Och vad hade för vapen tidigare batonger eller?)

10. Nationell debatt i september mot terrorism (Varför redan i september?…..Vi kan väl vänta till 2022? Eller varför inte ännu längre!!!!)

11. Möte för att organisera det nationella säkerhetsrådet (Så det har inte varit organiserat under det 3-åriga kriget mot terrorismen?)”

Av Abdelaziz Belkhodjas spydiga kommentarer ovan så framkommer tydligt vad tunisierna i allmänhet anser om hur regeringen hanterar terrorist situationen.

Själv förvånas jag också över den avsaknad av tydlighet och kraft i åtgärder mot den katastrofala situation som Tunisien befinner sig i. Fast i och för sig är det inte så väldigt underligt eftersom det i en diktaturs fotspår inte finns starka politiska partier och kompetenta kraftfulla personer som kan ta över ett land. Det är ju det som är diktaturens villkor, förutsättningar och mål.

Dessutom är den sittande regeringen NidaaTounes en koalition av flera politiska partier som försöker samarbeta och det är svårt. Redan i ett land som Sverige ser vi svårigheter med politiska samarbeten föreställ er då ett land där man inte är van vid samarbete och där allt handlar om makt och att ”roffa” åt sig en maktposition.

Tråkigt men sant och det är ännu en gång som jag lämnar över mitt förtroende på kommande generation, de unga som fått en annan uppfostran. Bara det inte är för sent!

Avslutningsvis vill jag framföra mina kondoleanser till alla som blev offer för denna totalt meningslösa akt. 

On February 9, 2015, Moroccan cleric Dr. Ahmed Al-Raissouni, deputy head of the International Union of Muslim Scholars (IUMS), posted an article on his website, Raissouni.ma, in which he called the Islamic State (ISIS) a creation of ”elements hostile to Arabs and [Sunni] Muslims,” referring to the West, particularly the U.S., as well as to Syria, Iraq, and Iran. He added that the fight that is ostensibly against ISIS is actually serving the interests of the West, which is profiting hugely from the opportunities it offers for weapons testing and sales, for military operations, and for establishing its control in the warzones. Iran and Iraq, he noted, are exploiting the fight against ISIS to ”pound Sunni regions and their residents in order to further ambitions of Shi’ite expansionism” while the Syrian regime was rescued from ”certain death” by ISIS’s emergence. He emphasized that Sunni Arabs and Muslims have no connection whatsoever to ISIS, and called on the countries of the region to break free of their dependence on the West and to cooperate amongst themselves to combat the organization.

The following are excerpts from the article:

Al-Raissouni (Image: Raissouni.ma)

”It is now clear that ISIS emerged, expanded, and branched out under the influence of many elements… and that the hands of the U.S., Syria, Iraq, and Iran are certainly involved. Many Western, Arab, and Iranian politicians and officials have acknowledged this, as have many analysts and experts.

”Thus, for instance, Masoud Al-Barzani, the leader of the Kurdistan region of Iraq, stated that he had on one occasion called Iraqi Prime Minister Nouri Al-Maliki, said that 500 armed ISIS members had crossed the border from Syria to Iraq, and told him: ‘Our Peshmerga forces are ready and able to smash them if you give the word.’ Al-Maliki responded: ‘Stick to your own region and leave those people alone.’ Likewise, a reliable friend told me, citing a knowledgeable source, that during the negotiations leading up to the selection of the [current Iraqi] prime minister, when the U.S. ambassador in Iraq saw how Nouri Al-Maliki was clinging to his post with Iran’s support and how he opposed Haider Al-Abadi’s selection as prime minister, he told him [i.e. Al-Maliki]: ‘If you refuse to step down and [continue opposing] Al-Abadi’s appointment, ISIS will enter Baghdad within 24 hours.’ Al-Maliki then relented, saying he accepted reality.

”From listening to dozens of senior Islamic clerics, academics, and officials, particularly in Iraq and Syria, it emerges that they agree that elements hostile to Arabs and Muslims support ISIS and have infiltrated it and are laying down its path. [They claim] that these are the same elements that now lead the so-called fight against ISIS, and that the regime of [Syrian President] Bashar Al-Assad is the main element that nurtured and directly sponsored this organization, from its birth to its [current] growth.

”It is totally clear that the Arab and European countries from which ‘male and female mujahideen’ arrive to join the ranks of ISIS are disregarding their departures and their [border] crossings – meaning that they are allowing them to join ISIS even though they could absolutely prevent it if they so desired. It is clear that this policy is intended to get rid of these youths, and send them to the war and the inferno.

”Strengthening ISIS, even temporarily, and later waging a years-long war against it allows the Americans and the West to test and sell arms, to train soldiers and develop their capabilities, and to rake in huge sums in exchange for military operations and so-called ‘reconstruction.’ It also enables them to further establish their control in the region, and to continue to shatter the region and drown it in hostility, struggle, and endless wars of vengeance. As for the sectarian [i.e. Shi'ite] Iranian and Iraqi politicians, ISIS’s presence [in Iraq] and the war against it allows them to crush Sunni areas and their residents for the sake of Shi’ite expansionism. And, as for the Syrian regime, it benefits the most from ISIS, since this group’s emergence saved it from dire straits, even certain death.

”Therefore, the war against ISIS is first and foremost an American-Western product, and then an Iranian-sectarian [Shi'ite] product – while the Arab and Muslim peoples have nothing to do with it. They have nothing to do with making decisions or planning it, or with commanding [it]. They have no interest in it [at all]. On the contrary: This war is a manifestation of Muslims being killed by Muslims using Muslim money, and it is wreaking havoc for Islam and for the status and property [of Muslims].

”As for ISIS members themselves, who are distinct [from Muslims in general] because they are murderous, rebellious, evil khawarij, any country in the region, such as Saudi Arabia, Iraq, Jordan, and Turkey, could easily destroy them in a few months if they were able to make independent decisions and plan [for it]. Saudi Arabia, for instance, has 30 million residents and unlimited resources and armament capabilities. Its clerics and preachers are fully able to recruit millions of citizens from inside Saudi Arabia, and even from outside [the country]. What prevents these countries from doing this? Is it helplessness and bankruptcy, or simply dependence on the West and submission to its will?…

”It is known that the Gulf Cooperation Council states have a joint defense agreement and joint forces, and that they are members of a joint Arab defense agreement as part of the Arab League. If [these countries] fight this sect of corrupt evil rebels [i.e. ISIS] in this framework, or on one of these levels, this will help Islam and Muslims. [Such a war] would be seen as a necessary, legitimate war, in which all their peoples and all Muslims would participate and which all would support. But the imperialist countries insist on making the decisions, on holding the reins of the wars, and on controlling and commanding the weapons for their own benefit, and for Israel’s. It is this situation that created [both] ISIS and the ostensible war against it. This is the essence of the matter, and the root of the problem.

”The countries of the Arab region now have two options:

”1.   To continue their dependence, involvement and participation in the Zionist-Western plans, whose developments, consequences, and massive pain have been afflicting us since World War I and since the dismantling of the Ottoman state, the lie of the ‘Grand Arab Rebellion’ [the 1916-1918 anti-Ottoman rebellion in the Arabian Peninsula], and since the Sykes-Picot agreement and the Balfour Declaration.

”2.   To choose the path of sovereignty, independent decision-making, and equal balance of power in foreign relations and foreign policy; to reconcile with their peoples and take their wishes and interests into consideration.

”The second option is the only way to deal with the situation – because the first, which [the Arab countries] are now doing, is only going to make the situation worse.”

En tysk extremist expert, Hanspeter Mattes senior forskare vid det tyska institutet för Mellanösternstudier (GIGA Institutet för Mellanösternstudier), har kartlägt omfattningen av tunisisk terrorism.

Sammansättningen av radikala islamistiska grupper i Tunisien är både strukturerade och difusa. Vilket innebär att flödet av information som erhållits från tullmyndigheter, tunisisk polis, armé & myndigheter inte fullt ut återspeglar den exakta bilden av situationen.

De mest kända av dessa grupper avseende deras struktur, mål och strategier,  är först och främst de olika tunisiska grenarna  av Al-Qaida i Islamiska Maghreb (AQIM) och Ansar Al -Charia (anhängare till sharia lagarna).

Al-Qaida i Islamiska Maghreb (AQIM)
AQIM grundades 2007 som en organisation som tog över den algeriska salafist* gruppen GSPC.  Sammanslagningen utökade möjligheten att nå den gemensamma ambitionen att etablera en islamisk* stat utanför Algeriet och i hela Maghreb regionen.  Abdel Droukdel är nuvarande ledare & Emir för AQIM. Huvuddelen av AQIM’s trupper är framförallt verksamma främst i norra Algeriet, men de har även brigader i södra Algeriet nära den tunisiska gränsen och i Tunisien i den bergiga regionen Jebel Chaambi, nära Kasserine.

När det gäller det faktiska antalet AQIM soldater,  varierar uppskattningarna från flera hundra till flera tusen.  AQIM  finansierar sin verksamhet bl.a genom att ta algeriska affärsmän som gisslan vilket hittills genererat stora lösensummor.

Det  var bl.a AGIM som genomförde attacken mot den tunisiska säkerhetsstyrkor i Jendouba den 14 februari 2014.

Gruppen & brigaden Oqba Ibn Nafaa är den mest kända stridsenheten inom AQIM. De är framförallt verksamma i den västra delen av Tunisien. Det har också konstaterats att det var den brigaden som var ansvariga för attacken den  18 mars 2015 mot Bardo Museet i Tunis. Den tunisiske inrikesministern Mohamed Gharsalli poängterade den 26 mars att det var Oqba Ibn Nafaa som m.h.a dess ledare Lokman Abu Sakhr, som var ansvariga för attacken på museet och inte den Islamiska Staten IS (Daesh).

En annan grupp vid namn Al-Jazara, som bör betraktas som en annan gren av AQIM, bildades i början av 2011. Som namnet antyder, upprätthåller de mycket nära band med algeriska jihadister. Tunisiska säkerhetsmyndigheter menar att al-Jazara bl.a varit ansvariga för attackerna i Rouhia (Siliana) i maj 2011, Bir Ali Ben Khelifa (Sfax) i februari 2012, och Fernena (Jendouba) i december 2012. Det är även denna grupp som varit inblandade i de flesta av de blodiga attackerna i Mont Chaambi (Kasserine).

Ansar al-sharia
Denna grupp grundades i april 2011 av Seifallah Ben Hassine, som suttit fängslad under President Ben Alis diktatur. Ben Hassine är mer känd under namnet och sitt alias Abu Iyadh. Gruppens syfte är att införa sharialagarna i Tunisien, vilket sammanföll med den dåvarande islamist regeringen Ennadha.

Flera små Ansar al-Sharia inspirerade grupper har skapats sedan 2012 och har sedan dess byggt upp egna mindre stridsförband.  Ansar al-Sharia har nära förbindelser både med Al-Qaida och AQIM och utmärker sig genom sin aktivism. En av deras mest anmärkningsvärda och uppmärksamma attack var mot den amerikanska ambassaden i Tunis i september 2012. Vilken genomfördes med tyst medhåll från regeringen Ennadha. Det finns även starka bevis för att Ansar al-Sharia varit utförare av de två politiska morden på Chokri Belaid och Mohamed Brahmi under 2013.  Ahmed Rouissi, jihadisten* som troligen var hjärnan bakom dessa två politiska mord, tros ha dött i mars i år i den libyska staden Sirte, då han stred med IS styrkor.

I augusti 2013 efter mycket tvekan, beslutade det dåvarande tunisiska inrikesministeriet (under Ennadha regeringen) att förbjuda Ansar al-Sharia, som de sade ”på grund av deras terroristverksamhet.”  I februari 2014 sade samma ministerium att målet för denna grupp var att etablera ett kalifat i de södra delarna av mellersta och norra Tunisien. I början av juli 2014 har Ansar al-Sharia offentligt meddelat sin lojalitet och solidaritet med Abu Baker al-Baghdadi, ledaren för den Islamiska Staten i Syrien och Irak (ISIL).

De jihadist grupper i Tunisien och soldater i Syrien
Hittills finns det inga exakta och tillförlitliga empiriska data om jihadist grupper som opererar i regionen Mount Chaambi – eller de som verkar i stadsområdena vid kusterna.

Med undantag för brigaden Oqba Ibn Nafaa, finns det bara fragmentarisk information om de exakta verksamhetsområden, i vilka zoner de agerar, nationaliteten på dess medlemmar etc för att kunna kategorisera och lokaliser dessa jihadist grupper. Bortsett från deras chimär etablering av en islamisk stat, vet man yttersl lite om deras specifika mål. Några av dessa celler agera självständigt, andra har kopplingar till AQIM eller är direkt anslutna till al-Qaida. Sedan juli 2014 har många av dessa celler beslutat att investera sitt fulla stöd till IS (Deash).

När det gäller antalet som strider i dessa grupper, grenar och jihadist celler, kan man endast göra en uppskattning att de hittills lyckats mobilisera några hundratals medlemmar. Det är klarlagt att de algeriska och marockanska jihadisterna även de finns i Mont Chaambi och  att tunisiska jihadister har viss erfarenhet striderna i norra Mali.

Sedan början av året har det ofta rapporterats att tunisiska jihadister som utbildats i libyska läger, inklusive Derna och Benghazi, återvänt till Tunisien. Målet är att bygga upp nya terroristceller eller att gå med andra redan befintliga och därmed överföra ”professionalism” som de själva erhållit under deras libyska vistelse.

Antalet tunisiska soldater som är engagerade i inbördeskriget i Syrien, tillsammans med islamisterna som kämpar mot regimen Bashar al-Assad, har ökat sedan våren 2011. Enligt uppskattningar från det tunisiska inrikesministeriet rör det sig om ca 3.800 st tunisiska  jihadister Den olaglig invandringen till Syrien organiseras av smugglingsnätverk som huvudsakligen finansieras av Qatar.

De tunisiska myndigheterna har hittills blockerat 9.000 tunisier att återvända till striderna i Syrien. Det uppskattas att sedan början av den syriska inbördeskriget är det mer än 600 tunisiska soldater som dödats och fyrtio tunisiska jihadister som tynar bort i syriska fängelser. Inrikesministeriet säger att fram till början av 2015 återvände ca 500 tunisiska jihadister till Tunisien och utgör ett mycket allvarligt hot mot stabiliteten och säkerheten i landet. Vissa myndigheter har försäkrat att dessa element är under bevakning, men antalet jihadister är så pass stort att det kan vara svårt, om inte omöjligt, att bevaka deras aktiviteter.

För en mer fullständig förståelse av hotbilden av  jihadism i Tunisien (läs hela världen), måste man ta med olika islamistiska föreningar & salafistiska Imamer som predikar om jihad i moskéer. Dessa organisationer och predikanter spelar en avgörande roll i värvningen av jihadister på grund av deras målmedvetna indoktrinering och rekrytering av unga extremister.

Dessa salafistiska imamer skiljer sig till viss del från varandra vad gäller deras syn på & lydnad till utländska teologiska förkunnare.  Exempelvis finns den Jamiyounska inriktningen (som hänvisar till Eritreas Sheikh Mohammed Al-Jami), och den Madkhaliyounska inriktninge (som hänvisar till den saudiska professorn Rabee Al-Madkhali), den Ilmiyounska ( med hänvisning till de saudiska teologerna) eller den reformistiska gruppen Islahiyoun.

Även om alla dessa föreningar och allianser offentligt förkastar användande av våld och alla former av politiskt engagemang så arbetar och predikar de en helt annan inställning till våld & IS till de troende besökarna i moskéerna.

Idag finns det 17.000 olika typer av föreningar i Tunisien. E  överväldigande majoriteten av dessa är av religiös natur. Fram till regimen Ben Alis fall, var dessa religiösa samfund tolererade och utnyttjades främst av myndigheterna för att motverka extremism.

Efter regimskiftet 2011, har många av dessa organisationer förändrat karaktär där de fått böja sig för nya konservativa och/eller extremistiska imamers önskan. Föreningarna används effektivt inom vissa samhällsområden och särskilt utbildningsområdet, för att i förlängningen kunna påverka förverkligandet av islamistiska projektet.

Sedan juni 2014 har de tunisiska myndigheterna identifierat cirka 150 islamistiska organisationer som misstänks för inblandning i terroristfinansieringsverksamheter – som till exempel att samla in pengar för jihad och jihadister. Den f.d interimsregeringen med premiärminister Mehdi Jomaa valde, att under sin regeringsperiod, undvika att vidta åtgärder mot dessa religiösa grupper av rädsla för att kränka den tidigare islamistiska regeringens Ennahda.

Den nuvarande regeringen Nidaa Tounes med Habib Essid som president, verkar fast beslutna att ta terroristtjuren vid hornen. Nu, i efterdyningarna av attacken mot Bardo muséet intar man en ännu större beslutsamhet i jakten på terrorism och extremism en jakt som även inbegriper de 187 moskéer som sedan Ennadhas tid vid makten undkommit statens kontroll.

* Salafist – Ordet salaf är arabiska och betyder förfäder. Salafister är en inriktning av muslimer som har som mål att leva som förfäderna levde på 600-talet, då profeten Mohammed levde.

* Islamism – är en politisk inriktning av islam och en bred politisk rörelse som startades av muslimska brödrarskapet i början på 1900-talet som en protest mot västvärldens kolonialisering av MENA.

* Jihadist – Finns i koranen där det har 2 syften det ena innebär att alla muslimer ska kunna motstå (slå emot) sina frestelser som t.ex att äta under rahmadan. Det andra syftet med jihadism i koranen innebär att muslimer som blir attackerade har rätt att försvara sig själv med likvärdigt våld. Jihadister använder sig av det sistnämnda syftet för att berättiga  användandet av våld för att försvarar sig mot västvärldens inflytande och inblandning i den muslimsk arabiska världen. OBS – då de använder sig av självmordsbombare går de tvärtemot koranens budskap som bestämt förbjuder självmord i alla former.

EU ledamöter tvingades gå på en 100 meter lång lista (se bilden nedan) där namnen på de 17 306 personer som drunknat i Medelhavet, då de försökt fly till Europa, skrivits ner.  Listan hade placerats strategiskt vid entrén till parlamentet så att alla europeiska ledamöter skulle tvingas notera den.

Fler och fler tunisier ställer sig frågan vem som egentligen låg bakom attentatet i Bardo häromdagen. Att det skulle vara Daesh (IS Islamiska Staten) eller AQIM(Al-Qaida Islamister i Maghreb) tror man inte särskilt mycket på.

Det finns flera anledningar till att man ifrågasätter teorin om Daesh och AQIM:

1. Det har lagts ner för mycket energi på att leda misstankarna och anklagelserna mot just Daesh och AQIM
2. Det finns för mycket detaljer som terroristerna haft tillträde till för att det ska handla om utifrån terrorister.
3. Ansar Al Chariaa som är en tunisisk/libysk terroristcell har däremot högt uppsatta politiker infiltrerade både i Libyen och Tunisien
4. Den 26 februari varna Libyens informations- & kulturminister Tunisien att ett högriskmöte mellan olika terroristceller bl.a Ansar Al-Chariaa ägt rum. Ledaren för Ansar Al-Chariaa hade vädjat till sina samarbetspartners i Libyen att inte skicka fler tunisier till träningsläger i Libyen då han själv behövde dem för att genomföra en attack inom snar framtid.

Många av oss skulle väl här säga att vare sig det är Ansar Al-Chariaa, Daesh eller AQIM så är det samma terrorism. Självklart kan man inte ifrågasätta det faktum att terroristceller växer som svampar runt om i arabvärlden efter revolutionen. Därifrån att tro att det är en och samma krigsmaskin som ligger bakom vore att missa viktiga fakta som kan leda till de eller dem som egentligen planerar på denna lokala nivå.

Om man analyserar de texter som terroristerna publicerat efter Bardo attentatet blir man misstänksam då det är undertecknat Daesh eftersom vissa detaljer i texten stämmer inte med det som di facto hände. Dessutom undrar många tunisier varför man anstränger sig så för att fabricera lögner när attentatet i det hela var lyckat och uppnådde det förväntade resultatet.

En sak man har svårt att förstå är om nu jihadisterna hade planerat att attackera parlamentariker som arbetade vägg i vägg med Bardo museet, varför blev de avskräckta av de säkerhetsvakter som stod fram byggnaden?  Från att haft parlamentet som måltavla ändrar riktning till förmån för något plötsligt infall och vänder en förövrigt välorganiserad attack mot en ny slumpvis utvald måltavla, Bardo museet.

Det är svårt att förstå varför dessa jihadister lämnar sina vapen vid en busstation och stod och väntade i timmar innan man attackerade. Särskilt med tanke på att måltavlan enligt den publicerad texten skulle vara parlamentet där politikerna var i full färd med att uträtta sitt dagliga arbete sedan flera timmar tillbaks. Helt absurt!  Samtidigt undrar man hur jihadisterna hade tänkt sig att kunna promenera in bland alla parlamentariker och andra administratörer utan att upptäckas

Samtidigt som politikerna som då enligt terroristerna själva skulle vara måltavlan är i full fart med att arbeta inväntar man turistbussarna som är på ingående från kryssningsfartygen som anlänt Tunisiens hamn tidigare på förmiddagen.

Framförallt varför alla dessa lögner och försök att rikta misstankarna mot Daesh och AQIM vad är det  man försöker dölja? Troligtvis det faktum att Bardo muséet egentligen var den planerade måltavlan. Beaktar man dessutom att den libyska ministern varnat för attack mot kulturella mål samt att attentatet föregicks av flera tweets där man tillkännagav en attack mot en kulturell plats.

Varför vill man då dölja sin egentliga måltavla och varför rikta misstankar mot Daesh och AQIM skulle anledningen kunna vara för att skydda de som egentligen ligger bakom och som ger detaljerad information till Ansar Al-Chariaa. Man vet att under tiden som islamisterna Ennadha regerade i Tunisien har de lämnat kvar en mängd infiltrerad personal på flera mycket höga poster inom den tunisiska offentliga sektorn. Vilken nivå de befinner sig på vet man däremot inte men troligen innehar de ganska viktiga poster för att kunna koordinera en dylik attack och för att kunna ge information om när kryssningsfartygen anländer Tunisien och att de direkt ska besöka Bardo muséet.
Serai-ce, donc, au final, pour protéger les rats qui se cachent à l’intérieur de l’administration tunisienne, on ne sait à quel niveau, et qui ont forcément coordonné cette attaque en donnant aux terroristes les détails nécessaires concernant l’arrivée des croisiéristes ?

Vill du veta mera besök gärna min hemsida xenaconsulting.se för att mer information om mina föreläsningar, utbildningar och konsulttjänster.

(Bild: Ledaren för Ansar Al-Chariaa, Abu Iyadh)

Efter terroristattacken i Tunis förort Bardo i går den 18 mars, 2015, trodde alla att Tunisien skulle bli en tabudestination för turism och att turistsäsongen såg ut att bli misslyckad.

Terroristaktionens syfte var ju självklart just att slå hårt mot Tunisiens källa till liv, turismen och att förklara revolutionen misslyckad även i Tunisien. Detta uppdrag ser det ut som om terroristerna nu totalt misslyckats med.

1. För det första fick Tunisiens anti-terroristpoliser snabbt situationen under kontroll där man lyckades undvika ett gisslandrama.
2. För det andra verkar nu även turistsäsongen kunna räddas eftersom man runt om i världen sympatiserar med Tunisien via ”Je suis Bardo och Je suis Tunisien” samtidigt som man via sociala medier meddelar världen och Tunisien att man tänker åka på semester till Tunisien i sommar.

Så vad det tunisiska turistministeriet inte lyckats med lyckades terroristerna göra, nämligen rädda turistsäsongen tycker Abdallah Bouabdallah lite skämtsamt, kanske vi även borde tacka dem fortsätter han i sin artikel i Plumes économiques med glimten i ögat.

Det som också är spännande är att tunisierna själva samlades både i går och fortsätter idag att samlas runt om i Tunisien på caféer och gator för att visa att de är enade och att de inte alls har för avsikt att låta rädslan bli deras vardag. En fantastisk stämning i ett fantastiskt land av ett underbart folk.

Nedan bilder på några som tänker semestra i Tunisien vilket jag självklart också kommer att göra.