Vissa radikala moskeer i Tunisien uppmanar ungdomar att gå ut i ”jihad”

maj 20th, 2012 by xenaconsulting

I fredags medgav en högt uppsatt tjänsteman på det tunisiska ministeriet för religiösa frågor att vissa tunisiska moskéer är i händerna på radikala islamister och uppmanar ungdomar att ”gå ut i jihad” (heligt krig) i Syrien mot regimen Bashar al-Assad. http://www.jeuneafrique.com/Article/DEPAFP20120519104822/tunisie-djihad-bachar-al-assad-revolution-syriennetunisie-des-mosquees-appellent-les-jeunes-a-aller-combattre-en-syrie.html

”Det är ett problem och vi håller på att söka lösningar” deklarerade tjänstemannen under fredagens presskonferens. Han Uppskattade att det handlar om ca 400 av 5000 moskéer som har kommit i ett beroende förhållande till radikala islamister efter den tunisiska revolutionen.

Dagen innan hade redan inrikesministern Ali Laryedh tagit upp frågan och beklagade att tunisiska ungdomar engagerade sig i ett så negativt äventyr som ett heligt krig där vissa redan blivit dödade eller fängslade medan andra fortsätter sitt ”jihad”.

Den syriske FN ambassadören BAchar Jaafari tog den 10 maj upp problemet med utländska terrorister som kommer till Syrien i ”jihad”. Enligt honom är de flesta knutna till Al Quaida och kommer främst från Tunisien och Libyen me även från Palestina och Jordanien.

http://www.kapitalis.com/fokus/62-national/9889-aveux-televises-de-jihadistes-tunisiens-arretes-en-syrie.html

Posted in Revolutionen och därefter | Comments (0)

Yttrandefriheten i Tunisien är i fara!

maj 7th, 2012 by xenaconsulting

I mitt inlägg ”Del 5 Hur går det med den demokratiska utvecklingen…..) skrev jag om att TV kanalen Nessma den 9e oktober 2011 visade den prisbelönade filmen Persépolis,som är en auto biografi av Marjane Satrapis. I filmen finns en scen där hjältinnan pratar med gud som personifieras likt en gammal man med vitt skägg, speciellt denna scen triggade upp islamister som försökte invadera TV kanalens lokaler och mordhotade ägaren Nabil Karoui. Dagen efter händelsen blev han åtalade av en grupp av ca 140 islamistiska advokater för att ha skymfat heliga värderingar.

http://www.jeuneafrique.com/photos/017112011155205000000nabilkarauoipersepolis.jpg

Den 3e maj på den internationella pressfrihetens dag som firades i Tunisien blev han skyldigförklarad för att ha ”attackerat heliga värderingar” och fick böta 2 400 dinarer

ca 12 000sek. Vilket tragiskt sammanträffande! Summan är i och för sig en ganska stor summa pengar i Tunisien men domen som indikerar en riktning mot inskränkningar i yttrandefriheten är enorm. Samtidigt som det är viktigt att notera att de identifierade salafisterna som stormade TV kanalen Nessmas lokaler och mordhotade ägaren inte överhuvudtaget blivit åtalade!

Den amerikanska ambassadören och flera stora Europeiska tidningar uttryckte samma dag sin chock över domen och sin oro för framtiden av Tunisiens nyvunna pressfrihet.

Själv säger Nabil Karoui att islamister vill införa en religiös diktatur i Tunisien men att han inte är beredd att acceptera en ny diktatur utan fortsätter sin uppgift.Händelsen och domen har provocerat fram flera demonstrationer och protester från stora delar av allmänheten och från tunisiska journalister.

Posted in Revolutionen och därefter | Comments (0)

Jag läser i internationell media om Tunisiens kamp om demokrati och yttrandefrihet som riskerar bytas ut mot en religiös diktatur men jag hittar inget sedan flera månader om detta i svensk media ?

april 11th, 2012 by xenaconsulting

(Brännpunkt den 10/4/12 stod det) ”Alltsedan Tunisiens diktator Ben Ali föll i januari 2011 har regeringar i väst talat om sitt stöd för demokratin i arabvärlden. Den svenska regeringen är inget undantag. Den har lyft fram svenskt demokratibistånd och kommunikationsteknologi och bjudit in unga akrivister till konferenser och seminarier om de social mediernas roll i den arabiska våren.” Jag följer upp deras utspel med att fortsätta tycka att det är vackra ord men vad har egentligen hänt med demokratin och yttrandefriheten i Tunisien har den svenska regeringen följt upp alla händelser som under hösten pekar på en negativ trend som snarare går mot en ny diktatur? Svensk media har i alla fall inte tagit upp någon av den senaste tidens allvarliga händelser där den folkvalda provisoriska islamistiska regeringen Ennadha i Tunisien enligt mig och internationell press absolut inte för en demokrati och yttrandefrihets vänlig politik.

Jag har här på min blogg rapporterat om händelserna i byn Sedjenene och universitetet Manouba som salafisterna tog över utan att Ennadha reagerade på deras våldsamheter. Jag har också tagit upp det faktum att ett flertal journalister har blivit dömda för att ha visat bilder eller skrivit texter som inte passar in i Ennadhas bild om den muslimska tron.

De senaste händelserna handlar dels om två män i tjugo års åldern som dömts till 7,5 års fängelse med anledning av att de skrev om atteism på deras facebook sida och dels då tusentals fredligt manifesterande tunisier gick ut på gatorn i måndags på Martyrernas dag, med bilder och namn på de som offrat sina liv i jasmin revolutionen då de närmade sig Avenue Habib Bourguiba (där ett demonstrationsförbud införts) blev de misshandlade av poliserna som använde både batonger och tårgas.

Journalisten för Le Point, Julie Schneider råkade befinna sig i Tunisien och blev utsatt för polisernas misshandel.Så här berättar hon:

Kl 12.30 hade våldsamheterna pågått i över en timme då jag blev vittne till hur Jaouhar Ben Mbarek välklädd äldre gråhårig man (medlem i rörelsen Doustourna som agerar och upplyser om makthavares förehavande) blev arresterad. En tunisisk journalist ingriper i ett försök att hjälpa Ben Mbarek, jag närmar mig scenen men det är tårgas överallt, en kvinna skriker och slåss för att försvara sig mot poliserna. Jag försöker ta foton och poängterar att jag är journalist då flera uniformklädda och civilklädda poliser närmar sig. Jag försöker nå mitt journalist kort i fickan men når inte ner varpå jag blir brutalt slagen i ryggen och trillar ner på gatan. Jag får flera slag och det enda jag tänker är att försöka fokusera på något annat då sparkar och slagen i ryggen och benen fortsätter. Det enda jag tänker på är vart min kamera tog vägen. Poliserna drar upp mig från gatan och drar iväg mig till en polisbil trots att jag fortsätter att upprepa att jag är journalist, men ingen lyssnar. Först då en representant för Ennadha, som jag känner igen från en tidigare intervju, går fram och talar med poliserna blir jag frisläppt. Jag haltar mig fram genom centrums gator med enorma smärtor i hela kroppen och blir vittnen till mängder av våldsamma scener över hela Avenue Habib Bourguiba.

Men var är de svenska journalisterna och svenska representanter för regeringen och uttalar sig om dessa brott mot mänskliga rättigheter som pågår I ett land där demokrati ska byggas upp.

I sammanhanget är det viktigt att veta att den provisoriska regeringen Ennadha I Tunisien faktiskt har tillhört och troligen fortfarande tillhör det Muslismska Brödrarskapet som är en av världens äldsta, största och mest inflytelserika islamistiska rörelser. De är mot sekulärlagstiftning och anser att lagarna i ett samhälle ska härledas ur chariaan. Islam i sig måste utgå ifrån koranen. Som de första muslimerna levde ska bestämma vad som är det riktiga islam och detta islam gäller överallt och alltid. Vilket går helt emot den politik som förs I Turkiet och som Ennadha påstod att de hade som riktlinje före valet.

Internationella pressen har tagit upp alla händelser sedan I höstas som pekar mot att Tunisien går mot en ny diktatur en religiös diktatur men svensk media och den svenska regeringen är totalt osynliga I sammanhanget vilket är mycket sorgligt.

Posted in Revolutionen och därefter | Comments (2)

Ennadha för en otydlig och flummig politik som oroar stora delar av befolkningen

april 9th, 2012 by xenaconsulting

Under valkampanjen visade Ennadha upp ett muslimskt demokratiskt partiprogram, där Turkiet var förebild vars princip, att islam endast är en religion och inte ett politiskt styrmedel med chariaan som lagstiftning, skulle kopieras. Ennadha sade

sig acceptera och vilja behålla den första artikeln i den tunisiska konstitutionen (från 1959) där Tunisien ses som en oberoende och självständig stat med islam som religion, arabiska som

språk etc. Deras vallöfte innebar således att de absolut INTE hade för avsikt att tillägga en artikel om att referera till chariaan som lag. Många tunisier var med rätta skeptiska till att Ennadha skulle hålla sina vallöften.

Idag pågår en extern och intern strid mellan islamistiska anhängare som vill föra en mer traditionell islamistisk politik och andra som väljer en mer demokratisk modern muslimsk linje. Ghannouchi, partiets ledare har utvecklat en mittemellan politik som han kallar “the social pushing” vars innebörd är att Ennadha ska följa de tunisiska medborgarnas önskan vad gäller religion och chariaa. Som exempel kan följande nämnas: efter revolutionen släpptes alla islamister från tunisiska fängelser vilka Ennadha direkt och/eller indirekt påbörjade ett, för allmänheten då osynligt, samarbete med. Men i mars gick de för första gången gemensamt ut med en kampanj om att återinföra chariaan som enda lag (vilket bl.a skulle innebära en återgång till att lagligen kunna gifta sig med fyra hustrur). Förutom att koalisions-regeringarna

Ettakol och CPR starkt invände mot förslaget, samlades ca 20 000 demonstranter i en enorm protest den 20 mars. Resultatet blev att Ennadha gick baklänges och ändrade inriktning “The social pushing”.

Ennadha har fram till idag givit tunisiska (och även internationella) salafister helt fria händer att terrorisera de tunisiska medborgarna som exempelvis då de:

  • övertog och terroriserade byn Sejnene där de införde

    egna chariaa baserade lagar utan att polisen överhuvudtaget ingrep.

  • ockuperade hela universitetsområdet Manouba i över två månader.

  • attackerade en biograf, en journalist, “lättklädda” kvinnor etc.

Ennadhas reaktion kom först då:

  1. den internationella pressen tog upp

    händelserna. Ennadha agerade plötsligt kraftfullt och beslutsamt genom att återinta byn och universitets området. Här bör det dock noteras att ingen salafist har dömts för händelserna! I sammanhanget får man inte glömma att flera bybor blev misshandlade och tusentals elever riskerar att få gå om året.

  2. en grupp beväpnade salafister attackerade polis och armé (vapen strömmar in via Libyen) vilka inom en dag hittades och tillfångatogs.

I dagarna har säkerhetsministern Ali Lareydh, som tillhör den mjukare och mer demokratiska linjen inom Ennadha, varnat landets extremister att lagen nu kommer att appliceras fullt ut och att ingen har rätt att “ta lagen i egna händer”. Vilket, enligt honom själv, mycket troligen kommer att leda till konflikter och “krig” mot extremisterna. Samtidigt föreslog han dem att de istället skulle organisera sig i ett lagligt politiskt parti. Deras svar var tydligt “vi kan inte organisera oss i ett land där staten är otrogen den muslimska traditionen”.

Samtidigt som partimedlemmar som Ali Lareydh m.fl uttrycker sin vilja att följa en demokratisk muslimsk linje och motarbeta anarkin som skapats i landet pga partiets otydlighet så:

  • fortsätter Ennadhas konservativa islamistiska medlemmar att behandla extremisterna “som våra barn” som de vill föra dialog med, något som hittills efter snart ett år totalt misslyckats.

  • döms två uttalade atteister till 7,5 års fängelse varav den ena lyckats fly landet och hoppas på hjälp från internationella organisationer.

  • införs en sk “moralisk polis” (vilket är en form av polis som inte tillhör poliskåren) som ska övervaka att ett “muslimsk acceptabelt” beteende och klädsel följs. Ennadha tvingades backa (något dock inte fullt ut, dvs den moraliska polisen finns kvar men agerar inte) till följd av en enormt negativ reaktion bland de tunisiska kvinnorna.
  • framgår inte om Ennadha fortfarande tillhör det Muslimska Brödrarskapet eller ej. Det Muslismska Brödrarskapet är en av världen äldsta, största och mest inflyteserika islamistiska rörelser. De är mot sekulärlagstiftning och anser att lagarna i ett samhälle ska härledas ur chariaan. Islam i sig måste utgå ifrån koranen och den heliga seden, sunna. Uppenbarelsen och det sätt Muhammed och de första muslimerna levde ska bestämma vad som är det riktiga islam och detta islam gäller överallt och alltid.

Som man kan utläsa av ovan så är det både för allmänheten och för Ennadha själva mycket otydligt åt vilket håll de är på väg, ett totalt politiskt bakslag. För inte så länge sedan erkände premiärministern Hamadi Jebali att partiet faktiskt inte hade rätt kompetens och förmåga att varken styra eller sätta fart på den tunisiska ekonomin. Man får inte glömma att de flesta partimedlemmarna varit totalt isolerade från Tunisiens kultur, politik, ekonomi och vissa även från livet eftersom de antingen levt i exil eller suttit i fängelse i över ett decennium. Denna isolering och avsaknad av kompetens och kunnande har förutom en orolig och flummig politisk situation även fått katastrofala ekonomiska följder med en öppen arbetslöshet på runt 30%, inga turister som återvänder, inga utländska investerare, priser som skjuter i höjden etc.

I all denna otydlighet behöver tunisierna dessutom oroa sig för att en ny diktatur (en religiös dylik) håller på att införas. Som bevis framhävs att alla viktiga poster såväl politiska som ekonomiska tas över och ges till partiledarnas (Ghannouchi och Jebalis) familjer och närstående vänner. Som exempel kan nämnas att utrikesministern är partiledaren Ghannouchis svåger. Då denne blev tillsatt uppstod stora protester och motstånd från de anställda på ministeriet som påpekade att de inte ville eller kunde arbeta för och respektera någon som varken var kompetent, erfaren, rest utanför Tunisien eller hade en adekvat utbildning.

Ennadha har nu i dagarna dessutom delgivit att de har för avsikt att skjuta upp vårens val till hösten 2013. Opinionen, allmänheten och koalisionsregeringarna Ettakol och CPR med presidenten Marzouki i spetsen protesterar naturligtvis. Orsaken bakom försöket att skjuta upp valet är självklart att man hoppas kunna föra en enhetligare politik som ska vända opinionen. I detta sammanhang måste det förtydligas att även om de skulle gå till val i dag är risken/ chansen att de får majoritet stor:

  • eftersom många anhängare har trots allt hoppet om en muslimsk demokratisk stat

  • de har stor utifrån finansiering

  • de har genomfört några viktiga mänskliga insatser i samband med de svåra översvämningarna i höstas

  • eftersom opinionen inte ännu har lyckats skapa tydliga politiska program utan fortsätter kritisera Ennadha utan att själva agera tydligt

Avslutningsvis vill jag poängtera att det trots de svårigheter som tunisierna möter i deras kamp mot revolutionens dröm – ett demokratiskt och fritt land – finns det en tydlig och enormt stark vilja att inte återgå till tystnad och rädsla utan istället vågar man idag ta för sig, protestera, ha åsikter, diskutera etc. Som en känd tunisisk professor uttryckte det “odjuret” kontrolleras och övervakas av allmänheten som inte ger upp hoppet om revolutionens dröm.

Posted in Revolutionen och därefter | Comments (0)

Salafister bytte ut den tuniska flaggan mot Al Quaidas – en kvinnlig student gick till försvar

mars 11th, 2012 by xenaconsulting

Bilden: Polis 1) Vad gör vi? Polis 2) Inget det är ju inte en journalist!

Det pågår en strid om Tunisien som ytterst handlar om huruvida muslimska demokrater eller islamister kommer att styra landet. I centrum för kampen står frågan om den tunisiska kvinnan och vilken plats hon kommer att ha i framtidens tunisiska samhälle.

Den 13 augusti 1956 genomförde Habib Bourguiba den dåvarande presidenten en omvälvande vitalisering av samhället som innebar frihet för kvinnorna samt förbud mot polygami och fick hela arab världen emot sig. Den efterföljande och störtade presidenten Ben Ali fortsatte i samma linje, vilket har inneburit att Tunisien tillsammans med Libanon är arabvärldens mest utvecklade och moderna land.


Idag står kvinnornas frihet – Tunisiens stolthet på spel. Ennadha, det till 40% folkvalda partiet som spelade katt och råtta innan valet angående sina islamistiska tendenser, har i dagarna tydliggjort att de tänker se till att Chaaria, den muslimska lagen, kommer att följas. Ennadha är en flank av det muslimska brödraskapet vars mål är att ta makten i de efterrevolutionära länderna som Egypten, Tunisien och Libyen samt bevisa att kombinationen muslimsk tro och demokratiskt samhälle fungerar. Hela organisationen av det muslimska brödraskapet är finansierat av Qatar som bl.a tillsammans med USA finansierar ett projekt i Tunisien med inriktning på att skapa debatt kring islam och demokrati. Ett i mitt tycke intressant projekt.

Dock är det är svårt att följa logiken i Ennadhas politik, å ena sidan vill de ingå i ett skapande av en muslimsk demokratisk stat å andra sidan håller de på att skapa en situation där kvinnan tvingas sluta arbeta, polygami återinstalleras, journalister tystas ner och salafister tillåts att ostraffat attackera de tunisiska invånarna (läs kvinnorna). När man dessutom vet att när salafisterna gick till beväpnat angrepp mot polisen lyckades Ennadha inom loppet av några timmar plocka in väldigt många salafister i fängelse och beslagta vapen som strömmar in från Libyen, blir det ännu svårare att följa logiken. Budskapet är väl ganska tydligt – fortsätt gärna attackera tunisiska medborgare men om ni rör polis och militär…….    mycket underlig och svårförståelig demokratisk politik.


I onsdags den 7e mars utspelades en scen som kan ses som en symbol över vad som händer i Tunisien. En salafist tog sig upp på taket på en av universitetet Manoubas byggnader och bytte ut den tunisiska flaggan mot en salafist flagga (Al Qaedas). Ingen varken polis, studenter eller lärare reagerade. Då helt plötsligt hände något totalt oväntat en kvinnlig student klättrade upp på taket för att försvara Tunisiens röd/vita flagga. När kvinnan försökte ta bort den svarta Al Qaeda flaggan blev hon våldsamt bort knuffad av salafisten. Först då ingrep de manliga studenterna och gick till hennes och flaggans försvar. Våldsamma sammandrabbningar ägde rum samtidigt som ännu en gång polisen bara stod och såg på.

Dagen efter den 8e mars som var den internationella kvinnodagen var reaktionerna på gårdagens händelse mycket förvånansvärda den tunisiska flaggan dök upp i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Inte sedan veckorna efter revolutionen har man känt av en så stor uppslutning, enande och nationell stolthet. Under eftermiddagen samlades enorma skaror av kvinnor i ett fredligt demonstrationståg där de basunerade ut sin upprördhet över den degraderande ekonomiska och politiska situationen. Den här händelsen visar tydligt dels att Tunisien är indelat i 2 läger dvs islamister (salafister) kontra demokratiska muslimer och dels att det är kvinnor och ungdomar som försvarar demokratin och yttrandefrihetens framtid i Tunisien


.

Posted in Revolutionen och därefter | Comments (0)

Del 5 Hur går det med den demokratiska utvecklingen i Tunisien så här ett år efter revolutionen ?

februari 27th, 2012 by xenaconsulting

I lördags den 25 februari 2012 var Tunis gator fyllda med flera tusen demonstrerande och protesterande tunisier. Man protesterade mot den provisoriska regeringen och deras hantering av ekonomi, demokrati och extremism.


Revolutionens utlösande faktor var den ökande arbetslösheten bland högutbildade ungdomar men kom även att handla om yttrande frihet, demokrati, korruption och mänskliga rättigheter vilket regerande Ennadha (tillsammans med partierna CPR och Ettakatol som de ingått en koalition med) snabbt glömde bort.

Det är allmänt känt att en ny regering har max 100 dagar på sig att få befolkningens förtroende, hur förvaltade Ennadha, CPR och Ettakatol denna tiden? Jo, genom att strida om maktpositioner som president och minister poster. Först efter 3 månader fick Tunisien en President Moncef Marzouki och ministrar. Men under denna tid hade stora delar av befolkningen hade redan förlorat förtroende. Tunisierna förstod inte vad som höll på att hända eftersom man faktist röstat på partier som skulle skriva om en konstitution och inte regera utan endast fungera som en provisorisk regering. Det ”riktiga” valet hålls först i oktober 2012 om det inte skjuts upp.

Vi är snart inne i Mars och 4 månader av året har gått och man har ett intryck av att provisoriska regeringen knappt har avancerat i konstitutions skrivandet vilket skapar misstro mot deras verkliga avsikter. Under valkampanjen utgav Ennadha för att vara ett modernt och demokratiskt parti men nu börjar man alltså ifrågasätta detta inte bara pga ovan situation som ses som ”makthungriga” individer som vill ta över Tunisien. I förra veckan vandaliserades UGTTs (Union Générale Tunisien du Travail – en mycket stark fackförening för såväl arbetare, administrativ personal som pensionärer) lokaler av enligt dem själva Ennadhas utsända, detta i kombination med nedan händelser (punkt 1 – 3) där Ennadhas, CPRs och Ettaktols agerande och icke agerande skrämmer stora delar av den tunisiska befolkningen fick bägaren att rinna över.

  1. Ekonomin och Arbetslösheten: Inget har gjorts fram till idag vad gäller den katastrofala ekonomiska situationen i landet där avsaknaden av turister, utländska investerare som lägger ner till följd av strejker och en osäker situation, europeiska ekonomiska situationen samt priser som varje månad ökar med mellan 5 och 10 % är orsaken till att medelklassen och dess köpkraft urholkas. Vilket i sin tur innebär en arbetslöshet som har fördubblats sedan revolutionen bröt ut. Många anser att orsaken till att den provisoriska regeringen inte gjort någonting beror på inkompetens med tanke på att de som regererar både från CPR Marzouki själv och de flesta ministrarna alla suttit i fängelse under Ben Ali och inte har någon relation till politik på denna nivå. Andra hävdar att de inte är poliker utan filosofer som nu vill ta igen förlorade fängelse år och tänker inte på landets framtid utan på mer på den egna situationen. Man har inte lyckats dämpa strejker, sit ins och demonstrationer som lamslagit ekonomin efter revolutionen. Tunisien har en icke konvertibel valuta vilket innebär att man är ytterst beroende av turister och utländska investerare för att få in valuta i landet. Centralbanken har nu gått ut och varnat för att denna valuta reserv är så låg nu att det kommer bli svärt för de affärsmän som importerar varor med än mer arbetslöshet som resultat
  2. .
  3. 1) Religionen och ett modernt muslimsk samhälle: Salafism är en riktning inom den sunni islamer som vill gå tillbaka till religionen så som den praktiserades av de tre första generationerna av muslimer efter profeten Muhammed. Salafiterna är bokstavstroende och anser att man inte behöver omtolka de olika religiösa texterna. De menar sig förstå Koranen som profeten och hans följeslagare gjorde. Salaf betyder förfäder, en som bekänner sig till riktningen kallas salafi, och om det är en kvinna salafiyya. Efter revolutionen har det nu visat sig att det existerar är en grupp på ca 200 st salafister som har mellan 5 och 6 000 supportrar som nu börjar börjar synas och ta mer och mer plats i det tunisiska annars så moderna samhälle. Vad de nu gör är att de försöker införa deras strikta religiösa regler i Tunsien. Befolkningen i allmänhet är definitivt inte redo att gå tillbaks i tiden. Ennadha som politiskt islamist parti utlovade ett modernt samhälle som bara baserades på muslimska värderingar samtidigt som de idag inte agerar och blockerar vågen av salfist attacker och terror. Förutom att salafisterna har attackerat biografer, hotat och slagit kvinnliga lärare som inte följt enligt dem en korrekt klädkod, etc kan nedan tre stora allvarliga händelser illustrera allvaret i situationen och som fått den stora allmänheten att starkt reagera och ifråga sätta vad Ennadha egentligen vill
  • Det största universitetet i Tunisien Manouba intogs av en grupp salafister den 27 november 2011 till följd av att några kvinnliga studenter iförda niqab inte fått lov att tenta då de vägrade att visa sina ansikten och således alltså inte kunde identifieras. Manliga icke studerande salafister dök upp och kidnappade examensvakten och intog hela området. Problematiken pågick ända fram till den 6 januari (1,5 månader) med enorma demonstrationer från såväl lärare som elver som följd men regeringen reagerade inte. En handfull salafister tilläts alltså blockera studier för tusentals elever som troligen kommer att få gå om året som följd. När inrikesministern slutligen reagerade och lät polisen inta området och fösa bort salafisterna SÅ fick ingen av dem något som helst straff eller åtal. Efter olagligt intagande av ett helt universitet i mer över en månad gick de alltså helt fria, naturligtvis kan salafisterna och allmänheten endast tolka detta på ett vis. Regeringen uppmuntrar dylikt beteende då det gäller salafisterna men för övrigt nej (se under punkt 3 yttrandefrihet)

  • Sedjenane är en liten fattig tunisisk by som ligger nord väst om Tunis. Någon gång i november intogs byn av salafister utan att polisen överhuvud taget reagerade. De började med att bara inta en allmän lokal som de använde som högkvarter. De slog existerande rättssystem och agerade poliser, domare, advokater etc och införde sina egna religiösa regler. De spöade upp, torturerade och slängde folk i fängelse om man inte följde deras regler för alkohol, klädsel etc. De stackars Sedjenane borna.protesterade hos polisen och inrikes ministern i Tunis – ingen reaktion. Så småningom fick tunisiska journlister nys om situationen i byn – ingen reaktion från sittande ”provisoriska” regering MEN då den internationella pressen med frankrike i spetsen tog upp händelsen ”fritogs” byn MEN inga salafister blev straffade eller åtalade.
  • Wajdi Ghanem är en sk ”shejk” dvs en i religiösa sammanhang högt uppsatt person som är synlig i olika sammanhang och uttalar sig om ”Guds” vilja. Han kom som ”turist” till Tunisien i mitten på februari. Han var egentligen inte turist utan var i Tunisien för att hålla konferenser om kvinnlig könsstympning. Enligt honom är det en självklar handling enligt koranen. Hans konferenser skapade stora protester där avokater åtalade honom men innan något skett tilläts han även predika sina idéer i flera moskéer. Idag riskerar han upp till 6 månaders fängelse. Det otäcka är att om man tittar på video klippet här nedan ser man att det finns en stor uppslutning kring hans idéer i det moderna Tunisien . 
  1. Demokrati, Yttrande frihet och mänskliga rättigheter:
  • Den 9e oktober 2011 visade TV kanalen Nessam TV den prisbelönade filmen Persepolis,som är en auto biografi av Marjane Satrapis. I filmen finns en scen där hjältinnan pratar med gud som är personifierad som en gammal man med vitt skägg, speciellt denna scen triggade upp islamister som försökte inta TV kanalens lokaler och mordhotade ägaren Nabil Karoui. Dagen efter blev han åtalade av en grupp om ca 140 islamistiska advokater flr att ha skymfat heliga värderingar. Han riskerar upp till 3 års fängelse. Själv säger han att islamisterna vill införa en religiös diktatur men att han inte är beredd att acceptera en ny diktatur utan fortsätter sin uppgift.

  • Tidningen Ettounsiya införde den 15 februari på första sidan en bild av en känd tunisisk fotbollsspelare (spelar i ett tyskt lag) omfamnade en mer eller mindre naken vacker fotomodell. Samma dag blev han plus 2 av hans journalister inkallade till polisen och insatta i förvar över natten. Dagen därpå tog chef redaktören och VD Nassreddine Ben Saida på sig hela ansvaret de 2 journalisterna släpptes men Nassredine anklagade hör och häppna för ”dålig moral” och fick sitta kvar i fängelse. Den 19e februari inledde han en hungerstrejk samtidigt fick utländska tidningar (franska, tyska, amerikanska) ftag i historien och blev frigiven några dagar senare.

Det som jag ser som positivt i all denna negativa och obehagliga utveckling är att det verkar inte som det går att tysta varken journalister, allmänheten eller ”Facebookare” med skrämsel agerande och all icke agerande. Tunisierna vill ha demokrati och yttrande frihet och är beredda att kämpa för det.

OBS! Alla foton som används har jag hittat i tunisisk media, facebook etc vilket i sig är ett bevis på att det kommer bli svårt att införa en ny diktatur.


Posted in Revolutionen och därefter | Comments (0)

Del 4: Hur kunde det islamistiska partiet Ennadha ”vinna” valet i Tunisien ?

februari 23rd, 2012 by xenaconsulting


Så fick då Ennadha 41 % av rösterna i valet i oktober 2011, vilket i sig är ett bevis på att den tunisiska majoriteten röstade emot ett religiöst politiskt parti.

Men vad var det som hände hur kunde ett religiöst parti vinna valet i Tunisien? Vilka röstade på Ennadha ? Och Varför ?

  1. De flesta visste inte (enligt etablerade undersökningar) varför man skulle rösta dvs att det handlade om att endast rösta fram de som skulle skriva om den existerande konstitutionen. Så många lät bli att rösta. I princip kommer Tunisien att gå till ”riktigt” val i oktober 2012. (I princip eftersom Ennadha kommer att försöka skjuta upp datumet, frågan är om de kommer att lyckas.)
  2. De övriga partierna lyckades inte få fram något program och kunde inte uppvisa samma intryck av struktur och ordning som Ennadha. Vilket inte är förvånande med tanke på att Ennadha har existerat i mer än 20 år i utlandet samtidigt som politiska partier i Tunisien efter 2 diktaturer inte fått lov att existera. Dessutom har det visat sig att Ennadha haft enorm finansiering från Saoudi Arabien och tro det eller ej även från USA. Jag återkommer om detta i ett senare inlägg.
  3. Budgetens storlek innebar att Ennadha förutom ren reklam, websidor, Facebook uppdateringar etc också kunde ägna sig åt personlig påverkan och diskutera med folk i fattigare områdena där de gick ut stort och lovade arbete till alla och delade ut pengar m.m. I detta sammanhang får man inte glömma att revolutionens ursprung handlade om den utbredda arbetslösheten, mer än 400 000 högutbildade arbetslösa ungdomar.
  4. Många föräldrar har haft problem med sina barn som föredragit att vara ute och festa på diskotek och druckit sprit och tagit droger. Med Ennadha tänkte sig många att detta skulle minska eller försvinna helt.
  6. Under de senaste 5 – 10 åren har det installerat sig en total avsaknad av respekt (läs mitt inlägg ”går det att dra paralleller mellan affärs- och trafik beteende?). Då jag flyttade till Tunisien 1990 var jag så imponerad av den respekt som genomsyrade samhället, det var ett viktigt karaktärsdrag för den tunisiska kulturen, idag är det helt tvärtom. De flesta led av denna totala omvändning och med Ennadha hoppades många på en återgång till traditionella värderingarna.
  7. Jag har även hört att många icke gifta yrkes kvinnor som ägnat sin ungdom åt karriären och inte åt att ”skaffa” man och barn, valde Ennadha. De anser, att efter 30 års åldern fanns det endast män som ”utnyttjade” dem och inte ville ingå en stadig relation, läs giftermål.”De flesta tunisiska männen leker med oss under en tid men då de ska gifta sig handlar det om att välja en ung kvinna med gott rykte som varken är ute på café eller restauranger och som inte haft någon sexuell relation tidigare. När man då nått 30 års åldern finns det endast män som antingen ville utnyttja min kropp eller gifta sig pga min ekonomiska situation”, hävdar de och fortsätter med att de trodde att Ennadha skulle kunna ändra på detta beteende.
  8. Den störtade presidenten Ben Ali uttryckte alltid sin oro för religiösa extremister. De flesta tunisier ansåg att det endast var en strategi för att motivera avsaknaden av yttrandefrihet och demorkati. I dag suckar 60% av befolkningen och säger ”han hade rätt”. Extremisterna var dessutom betydligt fler än väntat och självklart gav de sin röst till Ennadha.
  9. Precis efter revolutionen var det många som gick ut i media, facebook och på gatorna för att progagera för att man skulle skilja staten och religionen åt. Detta visade sig vara alldeles för tidigt för det tunisiska folket som hade hopp om en återgång till ett mer respektfullt land. (se punkterna ovan). Stora delar av de som röstade Ennadha blev oroliga inför denna utveckling ifrån islam. ”Vi är ju faktiskt ett muslimskt och modernt land, Ennadha lovar oss bägge delarna så därför väljer jag Ennadha” resonerade många.
  10. Man får inte glömma i detta sammanhang att Ennadha ingav tunisierna intrycket av att man skulle följa den Turkiska modellen och partiet AKP. Vad många glömde var att man inte kan jämföra två så helt olika politiska situationer. Turkiet har sedan länge separerat staten och religionen vilket inte Tunisien någonsin gjort.

Posted in Revolutionen och därefter | Comments (0)

Del 3 Tunisien inför valet i juli eller oktober 2011?

februari 22nd, 2012 by xenaconsulting

Bilden saxad ur Kacems FB-sida

Under president Bourguibas tid byggdes Tunisiens diktaturkultur upp och med den affischering av hans porträtt överallt och Leve Bourguiba fanns i var mans mun. En militärkupp och porträtten byttes ut mot Ben Ali (den nye presidenten) och Leve Bourguiba mot Leve Ben Ali, för övrigt blev det ingen större skillnad. Att stå ut med en diktatur fungerade bra tills maffia metoder och arbetslöshet blev för pàtagligt och jasmin revolutionen blev ett faktum där tunisier enades i ett stort Leve Demokratin.

Denna situation var ny och oron för misslyckande och för att den befintliga politiska strukturen RCD (det tidigare existerande politiska partiet under Ben Alis diktatur) skulle återta makten var stor. Under februari, mars och april spred sig en våg av rykten, demonstrationer, protester, “sit ins”, strejker m.m som totalt destabiliserade Tunisien.

Demonstrationer i folkets namn ville att alla RCD medlemmar skulle avgå dvs 2 miljoner arbetande personer, samtidigt som andra demonstrerade för en àtergàng till ett lugn så att övergångsregeringen skulle kunna arbeta fram en demokrati. Det stod klart att åsiktsfrihet nu var ett faktum.

Den nya inrikesministern Ahmed Friaa började “städa” upp bland RCD medlemmarna och införde en avgångspension för de 2 miljoner som hade politiska poster runt om i landet. Denna strategi skapade protester bland partimedlemmarna särskilt från de unga RCD som inte ville avsluta sin karriär som pensionär i 40 års åldern. Ahmed Friaa däremot blev mycket populär bland befolkningen som uppfattade honom som den ende som verkligen ville byta ut det gamla systemet.

Delar av en intervju med Ahmed Friaa där han uttalade sig om att en militärkupp förbereddes gjorde att han fick avgå, vilket återigen skapade stor oro. Demonstrationerna àterupptogs, kaos och utegångsförbud blev resultatet. Det visade sig senare att det Friaa sagt hade blivit vinklat av journalisten. I vems intresse vet ingen än idag. Samtidigt med denna händelse strejkade lärare, poliser, sophämtare, taxichaufförer m fl och en situation där många nästan började ångra Ben Alis avgång uppstod.

Ahmed Friaas strategi med att förtidspensionera alla RCD medlemmar hann inte avslutas innan han fick gå. Med resultatet att alla som arbetar i Tunis dvs de som stod närmast president Ben Ali och Trabelsi klanen (Ben Alis hustru Leilas familj) sitter kvar pà sina poster. Dessa personer är de enda som idag känner till alla detaljer om hur valen organiserats (läs fuskats) tidigare (bland annat har avlidna personer haft rösträtt och “röstat”!), självklart kan detta innebära ett hot mot ett demokratiskt val.

Samtidigt som RCD som parti idag är bannlyst fràn den politiska scenen, startade 2 fd RCD medlemmar ett nytt parti “Al Wathan.

Al Wathan hade under en period svårt att fà uttala sig och annonsera i media samt var ständigt hotade vid deras officiella valmöten. För en tid sedan påbörjades jakten på röster och flera partier kom till insikt om att det faktiskt var en bra idé att integrera RCD i sina partier. Det finns trots allt 2 miljoner fràn RCD som har rösträtt.

Valet den 24e juli har skjutits upp till den 23e oktober och de flesta anser att detta är mycket positivt. Det ger övergångsregeringen mer tid att reda ut hur valet organisatioriskt och strategiskt ska kunna genomföras utan inflytande fràn RCD. Samtidigt som de 81 nya politiska partierna får mer tid för att bygga en intern struktur.

De som är negativa till att valet skjutits upp är bland andra högerpartiet Ennadha (ett extremt islamistiskt parti) som förlorar pà att andra partier får mer tid till struktur och tanke.

Ennahdhas historia började redan pà 70 talet med Abdelfatteh Ghannouchi i spetsen som blev utvisad under President Ben Alis tid. Då Ghannouchi återkom till Tunisien efter flera år av exil var det tusentals som mötte upp på flygplatsen. Många tunisier började känna rädsla för att den spirande demokratin skulle bytas ut mot ett extremt islamistiskt samhälle.

Ennahdha har tillgång till stor utländsk finansiering vilket resulterar i att de har den hittills mest avancerade valkampanjen. Varifrån denna finansiering kommer vet ingen med säkerhet men troligen från bl.a Qatar ?

Många anser att Ennadha är ett hot mot demokratin även då de själva påstår att de är för demokrati. Många uttalanden gör att tunisier är oroliga för att deras verkliga avsikter är en återgång till ett traditionellt muslimskt samhälle där bigami, slöja, ingen utbildning och arv för kvinnor blir följden. För en tid sedan blev alla existerande partier ombedda att skriva under en överenskommelse där man bla lovade bevara jämlikhet mellan kvinnor och män och att inte röra kvinnans rättigheter. Ennadha vägrade skriva under med förklaringen att överenskommelsen inte hade något egentligt värde.

Förutom att Ennadha är mycket välorganiserade och har mer finansiering än något annat parti, fick de även många anhängare direkt efter revolutionen i sammanhang med att en stor grupp gick ut och propagerade för en separation mellan religion och stat. Detta visade sig vara alldeles för tidigt för ett Tunisien som inte fått utöva sin religion under Ben Alis regim. Idag har flera partier tagit lärdom av detta och infört religionen som en del av sitt partiprogram.

En del islamister har påbörjat sin kampanj med att skicka ut hotmeddelanden på Facebook m.m om att Tunisien kommer att få en svart sommar och en röd rahmadan. De har även agerat genom att bl.a storma en biograf eftersom titeln inte passade deras inställning. Dessa islamister är enligt Ennadha inte medlemmar I partiet men samtidigt har inte Ennadha heller tydligt uttalat sig om att de är emot dessa händelser.

Kan Ennadha vinna valet? Eller kan existerande politiker från tidigare RCD bli ett problem eller en fördel ? Rent tekniskt blir det svårt att något parti skulle få majoritet med tanke på att det idag finns ca 105 partier som ska dela på rösterna. Vad som däremot kan hända är att flera partier går samman och bildar koalition. Många anser att Ennadhas chanser att vinna är överdrivna och om man dessutom tar hänsyn till att Tunisien till största delen består av mer än 60% medelklass som lever ett modernt liv. Få kvinnor, vare sig de bär slöja eller ej, skulle kunna tänka sig att sluta arbeta.

Ett annat problem som visade sig i en undersökning genomförd av IFES International Foundation for Electorial Systems för en tid sedan var att 96% av tunisierna hade för avsikt att rösta men visste varken varför eller på vem.

Fördelarna är många med att skjuta upp röstningen bl.a tiden fram till oktober behövs för att:

  • strukturera upp övriga partier så att inte Ennadha får strukturella fördelar

  • strukturera upp själva valprocessen.

  • gå igenom vilka personer inom RCD som behövs hållas på avstånd.

  • informera folk om vad röstningen handlar om och hur man går till väga

  • låta islamister “agera” negativt samtidigt som Ennadha att de är emot innebär att många som eventuellt tänkt rösta på Ennadha tänker efter flera gånger.

  • ge alla partier tillgång till finansiering av valkampanjen

Posted in Revolutionen och därefter | Comments (0)

Del 2 Glädje och stolthet byts ut mot oro och misstänksamhet

februari 22nd, 2012 by xenaconsulting

Jag var i Sverige för att tillbringa julen hos mina föräldrar då helt plötsligt det blev revolution. Det var totalt ofattbart…..den kom utan förvarning. Som jag beskrev i ”Tunisien före Revolutionen” så var det mycket undertryckt ilska som cirkulerade men därifrån till att bli ett upplopp som lyckades avsätta presidenten och få hela familjen Trabelsi på flykt var omöjligt att förutspå.

Jag satt framför datorn – facebook – och såg hur oroligheterna började sprida sig, mina döttrar skypade mig och berättade om hur folk gick ut på gatorna och protesterade, fransk TV beskrev händelserna men inget fanns i svensk TV absolut ingenting. Det tog flera dagar sedan oroligheterna hade börjat till svensk TV började rapportera.

Jag tror aldrig jag känt mig så maktlös och orolig i hela mitt liv som då information från vänner, mina elever och barn började flödade in via datorn och per telefon om poliser som sköt med riktiga kulor, om skottskadade människor, om farliga fångar som lyckats fly, om stridigheten om presidentens palats i Sidi Bou Said nära Marsa där mina barn bodde etc. Det värsta var nog då jag satt och pratade med mina döttrar per skype, de var livrädda för de hörde kulsprutor i närheten av huset. Helt plötsligt bara skrek de vi ringer dig senare och så hörde jag hur de pratade, skrek och grät om vartannat och sedan stängdes skypen bryskt av. Det blev en orolig natt för min del.  Dagen efter visade det sig att deras pappa hade kommit hem och stressat alla med att de skulle byta bostad över natten för säkerhetens skull, utan att förklara så det hade uppstått en tumult bland alla barnen. Bostadsbytet var ett bra drag eftersom det fanns bättre bevakning där.

Det var en aldrig tidigare skådad ilska bland befolkningen där man utan att tänka på konsekvenserna letade upp bostäder, fabriker, kontor, banker och säljlokaler som tillhörde någon av de så hatade familjerna Trabelsi och Ben Ali. Man satte eld på allt man kom över och total förstörde egendom som också faktiskt var stora arbetsplatser med mer arbetslöshet som resultat. Det som förvånade mig var att det verkade som alla visste exakt var Trabelsis och Ben Alis familjemedlemmar bodde  och vilka företag som var i deras ägo.

Att presidentens specialtränade poliser började skjuta skarpt på folket med många döda tunisier på köpet lugnade inte precis ner folket utan tvärtom. Samtidigt hände något som troligen räddade Tunisien från en riktigt blodig revolution, militären visade sig stå på folkets sida. Det är helt klart att hade det inte varit för militärens agerande hade utgången varit annorlunda.

Ben Ali flydde

och helt plötsligt gick det en våg av stolthet över att vara tunisier, på facebook delades foton av den tunisiska flaggan med sammansvetsade händer, eller foton med glada ungdomar med viftande flaggor etc

.

Under alla mina år i Tunisien har jag alltid hävdat att tunisierna har komplex vad gäller deras kompetens och kunnande gentemot europeer. De håller faktiskt med mig om det samtidigt som de är medvetna om det. Dessutom har man aldrig känt sig riktigt stolta över att vara Tunisier.

Men från den stunden jag satte foten på tunisisk mark i januari, efter att ha tillbringat revolutionen framför facebook, franska tidningar och skype, slogs jag av en oerhörd stolthet och glädje som symboliserade Tunisien under tiden efter revolutionen.

När universitetet där jag arbetade åter öppnade sina dörrar efter revolutionen och lärare, all personal och elever möttes i korridorerna fanns det stora lyckliga leenden överallt samtidigt som det var en oerhörd stämning av samhörighet och lycka. Även beteendet i trafiken förändras och respekt gentemot varandra infördes. Det var feststämning.

Diskussioner som varit ner tystade under så många år blev nu högljudda och var man än befann sig i taxin, på cafét, i kvarters affären etc så diskuterades Tunisiens framtid. Främst var det med oro man diskuterade eftersom man överhuvud taget inte hade förtroende för politiker. Strejker började sprida ut sig och under en lång period hade vi sopberg lite överallt, massor av rykten spreds, presidentens specialstyrkor vägrade ge upp så strider mellan dem och militären försegicks samtidigt som den nya provisorisk regering byttes ut.

Så där höll det på under flera månader men diskussionernas innehåll förändrades ju mer vi närmade oss valet och med över 100 politiska parti varav inget med ett riktigt tydligt program visste folket överhuvudtaget inte hur de skulle kunna rösta.  Den där otroliga glädjen och stoltheten över att faktiskt ha slängt ut presidenten med familjer började mer och mer bytas med oro. misstänksamhet  och ängslan inför valet.

Posted in Revolutionen och därefter | Comments (0)

Del 1 Tunisien före revolutionen

februari 19th, 2012 by xenaconsulting


Tunisien före revolutionen

Hur gick det till när tunisierna gick man ur huse för att tillsammans skrika ut sitt missnöje i ett enda budskap Ben Ali DÈGAGE – FÖRSVINN.

Tunisierna är i grunden ett pacifistiskt och lugnt folk som i alla situationer undviker konflikter men den 14 januari tog ilskan över och revolutionen föddes.

Bild: Habib Bourguiba

Bourguiba som fram till 1987 var Tunisiens president byggde upp, ett i arabvärldens mått mätt, mycket modernt land med bl.a obligatorisk skolgång i 9 år och förbud mot polygami. Samtidigt som han kallades för Tunisiens fader och var en föregångare vad gäller ekonomisk och social utveckling får man inte glömma att han faktiskt var en diktator som styrde journalisternas arbete. Korruptionen var dock inte utbredd i någon större utsträckning. Han blev avsatt via en planerad statskupp som genomfördes av Zine El-Abidine Ben Ali den 7 november 1987. Då Ben Ali tog över trodde många tunisier bl.a journalisterna på en ny era av tryckfrihet och demokrati men efter några år stod det klart att det var bara en dröm. Naima Ben Ali var Zine El-Abidine Ben alis första hustru som han bedrog med Leila Trabelsi en hårfrisörska som honom dottern Nesrine 1986. Han skilde sig från Naima några år senare och ingick det ödesdigra äktenskapet med Leila Trabelsi 1992.

Bild: Zine El-Abidine Ben Ali och Leila Trabelsi

Leila kom från en fattig familj med10 syskon som hon stod väldigt nära, hon var en känd lyxprostituerad som bara ingick ”relationer” med inflytesrika män. När hon ingick äktenskap med Ben Ali visste det tunisiska folket i stor utsträckning redan om hennes bakgrund och det gick rykten om henne och hennes bröder och man var mycket skeptiskt inställda till familjen Trabelsi, med all rätt visade det sig med tiden.

Drömtillvaron för det pacifistiska tunisiska folket består av en vacker hustru, barn, hus och bil. När Leilas brödrar började framträda och inta den tunisika ekonomiska scenen så reagerade man inte i någon större utsträckning utan lät dem hållas ”så länge jag har mitt lilla liv så är allt bra”, men korruptionen och maffiametoderna började komma allt närmare vardagen för många. Det hela började i mindre skala och bredde ut sig till en farosot över hela landet. Affärsmän började dra öronen åt sig och föredrog att utöka sin verksamhet inom olika sektorer istället för att låta ett företag växa allt för stort. Trabelsi började ”roffa” åt sig alla existerande och potentiella affärer som de ansåg vinstgivande. De kunde effektivt ”ta över” vilket företag de hade lust till eftersom de hade byggt upp ett brett kontaktnät på alla nivåer bank, politik, ekonomi etc. och kunde hota och tvinga till sig vad de ville utan att betala ett öre

Leila och brodern Belhassen Trabelsi

Så småningom började man även ge sig på hus och tomter som ägdes av vanliga tunisier. President Ben Ali gjorde inget för att hindra detta utan tvärtom lät dem hållas, många tunisier dock inte alla, försvarade honom och tyckte synd om honom då de ansåg att det var Leila som gjorde honom blind eller hade någon form av hållhake på honom. Faktum är att även familjen Ben Ali använde samma metoder som familjen Trabelsi men inte i lika stor utsträckning.

Under 90-talet skapades en stor medelklass 60 – 70 % och låg fattigdom, men andelen rika (läs familjen Trabelsi, Ben Ali och de som gifte in sig i familjerna etc) blev bara rikare och rikare på bekostnad av medelklassen. Fattigdomen började bre ut sig. Bankernas ekonomiska situation började bli problematisk eftersom man lånade ut enorma summor till den utökade ”familjen” som aldrig betalades tillbaks.

Tunisiska föräldrar gör allt, vare sig man har råd eller ej, för att deras barn ska ta en universitets examen och de uppoffringar vissa måste göra för att ekonomiskt lösa detta är enorma. Anledningen är att man gör allt för att ge sina barn en framtid dvs ett jobb. Med detta som bakgrund förstår man vilket missnöje som började pyra då de nyutexaminerade barnen inte fick något jobb santidigt som arbetslösheten blev mer och mer påtaglig och Trabelsi rikare och rikare. De stora kändisfester som organiserades av ”familjen” där droger och lyx flödade kom till folkets kännedom kombination med den stora arbetslösheten blev till slut för mycket för tunisiernas tålamod.

Journalister och politiker var Ben Alis och Trabelsis nickedockor. Det juridiska systement var uppbyggt kring mutor. Några journalister vågade ”sticka ut” men de blev förföljda, torterade och satta ifängelse. Skolorna byggdes upp kring utantill lärande och inget kritiskt tänkande det var i denna miljö som Ben Ali skapade sin styrka.

Rädda invånare som har sitt ”lilla liv” tar inte till våldsamheter. Det är viktigt att i detta sammanhang ta hänsyn till det faktum att Ben Ali gjorde stora insatser under en period för att skapa basen till ett industrialiserat samhälle ex: en dator till varje familj, rätten för alla att få ett statligt förmånligt lån för att köpa en bil, kvinnornas rätt i samhället osv. Ge med ena handen och ta med andra.

Han begick dock några fatala misstag:

  • som att införa ett program som innebar att varje familj skulle kunna köpa sig en dator (en ”familjedator” tillverkades och såldes till extremt lågt pris) och ha tillgång till internet, vilket blev grundredskapet i revolutionen.
  • som att utveckla en hög akademisk utbildning där samhället fick fler och fler intelligenta ungdomar som efter alla år av ”pluggande” inte fick jobb. Missnöjet pyrde och exploserade till slut i full kraft i ett upplopp.
  • som att utbilda en specialstyrka inom polisen och släppa greppet om militären. För hade det inte varit för den passiva militären hade kanske revolutionen kunnat kväsas.

Så fort Ben Ali tog makten förbjöd han tunisiska kvinnor att bära slöja och poliser installerades ofta i närheten av moskéerna med målet att förhindra extremister att breda ut sig. Han skapade ett lugnt samhälle, men han förbjöd ju faktiskt tunisier att utöva sin egen religion vilket till slut skapade en pyrande ilska bland familjer som ville utöva sin religion och som hade familje-medlemmar som satt i fängelse pga sin tro. Då revolutionen bröt ut trodde gemene man inte att det fanns extremister man var övertygad om att Ben Ali överdrev för att kväsa allt uppror vilket efter revolutionen har visat sig vara ett stort misstag. Han hade rätt!

Under mina år i Tunisien var jag fascinerad men också oroad över de extrema inbördes kulturella skillnader som existerade. Från de familjer som levde ett muslimskt konservativt liv till de som levde ett lika modernt liv som en svensk. Vad som blev resultatet i denna tudelade situation var att ungdomarna inte hade någon riktlinje och ofta blev det svåra bakslag för de sk ”moderna” kvinnorna som tillät sig öppet ha en pojkvän, leva sambo, röka och dricka på offentlig plats.

Bakslag eftersom männen å ena sidan tyckte om att ha en flickvän under dessa premisser. Men den dag de skulle ingå äktenskap tog gamla traditioner och familjens vilja överhand och man föredrog att byta ut den flickvän man faktiskt älskade till en kusin eller annan flicka med ”gott” rykte. På så vis trodde männen att de säkrade sig från att bli bedragna. Kvinnor med denna erfarenhet gick till läkaren och återinstallerade sin mödomshinna tog på slöja och började söka en man för äktenskap.

Denna dubbelmoral var en oerhört komplicerad situation för de unga som också skapade stort missnöje och en känsla av vanmakt.

Ilska, missnöje och vanmakt bredde ut sig på alla håll och kanter och då en ung arbetslös akademiker, som försökte skapa en framtid genom att sälja grönsaker men som ständigt fick avslag från myndigheterna, tände eld på sin kropp december 2010 i den fattiga staden Sidi Bouzid gick den instabila situationen över styr. Ungdomarna i Sidi Bouzid tog fram sina datorer och skickade runt information och bilder om händelsen via facebook . Den 14 januari 2011 exploderade det och Tunisiens ungdomar gick man ur huse och protesterade, politiker, avokater, journalister mfl slöt upp i revolutionens stora och enda budskap DÉGAGE.

LÄS GÄRNA LÄNKEN WIKILEAKS CABLES FÖR MER INFORMATION

Posted in Revolutionen och därefter | Comments (0)

« Older Entries