Sidi Bouzid, staden där Jasmin revolutionen började utsattes återigen för oroligheter och manifestationer på torsdagen. Stadens huvudvägar blockerades av demonstranterna som krävde frigivning av de som greps i samband med tidigare demonstrationer. Enligt TAP fick säkerhetsstyrkorna förstärkningar från andra regioner och sköt varningsskott med gummikulor och kastade tårgas för att skingra demonstranterna. Dessutom drog sig inte poliserna drog sig för att jaga de demonstrerande genom staden mitt i den heliga månaden rahmadan.

Våldsamheterna har hittils krävt fem skadade varav två tunisiska journalister.

Fronts 17 Decembre, som är en kommitté som bildades av progressiva krafter för att skydda revolutionens mål i Sidi Bouzid, uttrycker sin ilska över den socioekonomiska situationen som inte förbättrats sedan revolutionen samt bristen på vatten och el som varit fallet under hela sommaren. Vattenbrist har aldrig tidigare förekommit i Tunisien men tycks vara ett inslag i Ennadhas vattenomfördelnings politik. Vattenbristen som har förekommit över hela Tunisien där vattnet kapats och fördelats från befolkningen till större företag och hotell har skapat stor irritation i den heta sommaren.

Fronts 17 Decembre kräver nu att den nya guvernören som tillsats av Ennadha, distriktschefen för polisen samt åklagaren i Sidi Bouzid avgår.

Situationen är fortfarande ytterst spänd i staden, och myndigheterna befarar att revolten sprider sig i andra städer, där den ekonomiska situationen efter revolutionen inte heller förbättrats för befolkningen

Inom loppet av 3 dagar uppmärksammades Tunisiens Nationella Konstituerande Församling (NCA) 2 gånger av Human RightsWatch (HRW – ett ledande oberoende internationellt skydd och försvar av mänskliga rättigheter). HRW anmodar NCA att snarast ta itu med brister i två lagförslag:

1. Första gången var den 3 augusti och handlade om den lagstiftning som innebär att möjligheten för  fängelsestraff och böter för ”brott,vanhelgande och hånande av det heliga och allt som relaterar till religiösa symboler” skulle införas. Enligt HRW skulle ett dylikt lagförslag om det antas innebära en ny form av censur eftersom det strider mot konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter då det rättsliga skyddet för yttrandefriheten begränsas i.o.m att det blir straffbart att obehindrat uttrycka sin religiösa åsikt. För det står helt klart enligt HRW att en dylik lagstiftning skulle minska rörelsefriheten för designers, konstnärer, journalister, akademiker och alla andra som utvecklar originella idéer i ämnet. Experter från Human Rights Watch konstaterar också att de tunisiska lagstiftarna bör arbeta för att undanröja lagar som fortsätter att kväva yttrandefriheten, istället för att skapa nya.
2. Den andra  gången vad den 6 augusti då HRW uppmärksammade lagförslaget som behandlar tillsättandet av ett tillfälligt rättsråd med befogenhet att övervaka utnämningar, befordringar, och avskedande av domare. I och med detta lagförslag ges en mindre men dock betydande roll i sammansättningen av rättsrådet till en enda maktdistans samtidigt som specifika riktlinjer för avskedandet av en domare inte ges. Som det ser ut, skulle åtgärden lämna möjligheten öppen för godtycklig uppsägning enligt Human Rights Watch. Fortsatta godtyckliga brott mot rättväsendest oberoende skulle således möjliggöras varför HRW kräver att denna lagtext avlägsnas.
   

I och med dessa två lagtexter som förkastas av Human Rights Watch står det klart att Ennadha både vill styra domstolen och begränsa yttrandefriheten. Demokratin och yttrandefriheten i Tunisien är allvarligt hotad.

Den nobelpris nominerade tunisiska bloggerskan Lina Ben Mhenni anfölls i söndags kväll av 10 tunisiska poliser då hon medverkade i en protest mot den nuvarande regeringens misslyckanden.

I ett blogginlägg (http://atunisiangirl.blogspot.se/) med titeln ”Kvällen när 10 poliser attackerade mig!”, berättar hon hur hon blev misshandlad av minst tio poliser. Runt 21:30 på söndags kvällen samlades demonstranter på Avenue Habib Bourguiba, som har blivit en symbol för den tunisiska revolutionen, för att demonstrera mot den nuvarande regeringen som domineras av islamistiska partiet Ennahda.

Poliserna som hänvisade till att Ennahda förbjudit all form av demonstration där fler än 3 personer är inblandade försökte skingra demonstranterna, trots detta fortsatte demonstranter mot inrikesministeriet skanderande ”Åh tunisiska folket vakna upp”.

Mhenni förklarar sedan hur poliser attackerade demonstranter genom att köra rakt in i folkmassan med sina motorcyklar. En scen som hon jämför med den ökända Egyptiska ”kamel kampen”, när horder av hästar och kameler våldsamt attackerade demonstranter i Kairo förra året.

Efter att blivit attackerad på Avenue Habib Bourguiba samlades hon och några vänner på ett café. ”Jag gick bort från huvudvägen för att vila lite och dricka vatten då plötsligt en man som jag känner mycket väl grep mig i armen och släpade bort mig från mina vänner ” skriver hon.
Hon fortsätter berättelsen ”då började jag skrika och skrika varpå två och sedan tre poliser anlände. Antalet fortsatte sedan att öka. De försökte ta min ryggsäck, men jag stretade emot ”. En av dem hade sin hand runt min hals, en annan försökte ta min ryggsäck och två andra försökte slå mig samtidigt som de ville slita av mina kläder. Jag fick flera slag över hela min kropp ”.

Slutligen räddades hon av en ung man som sa till poliserna att ta honom i stället varpå han skrek till henne att springa iväg. Hon fick flera blåmärken och fördes till sjukhuset för behandling. Under attacken lyckades poliserna ta hennes kamera, som hon senare kunde hämta men minneskortet var uttaget.

Lina Ben Mhenni var en de få första hands källorna som vågade sprida information under revolutionen till internationell media via sin blogg. Hon var också en av de få tunisiska cyberaktivister som bloggade och twittrade under hennes riktiga namn, medan förre presidenten Zine El Abidine Ben Ali fortfarande var vid makten.

(www.blottr.com/breaking-news/tunisian-blogger-and-nobel-peace-prize-nominee-beaten-10-policemen)

Ministern Mohamed Abbou säger ” Vi har inte gjort någon behovs-studie men vi anställer för att svara på revolutionens önskan”, vilket innebär att man inte har en aning om det finns ett behov av fler anställda i den redan tunga statliga administrationen skriver ordförande för den tunisiska organisationen för finansiell öppenhet Attf, Sami Remadi i en artikel för Kapitalis http://www.kapitalis.com/afkar/68-tribune/11146-la-tunisie-va-droit-au-mur.html.

Enligt Sami Remadi kommer den tunisiska staten att i.o.m de ytterligare 35000 uppnå hela 591 000 anställda dvs 5, 37 % av invånarna att jämföra med Sverige endast når 2,7% statligt anställda. Den 25 juli i år publicerade den Internationella Valuta Fonden siffror som visar på att bl.a Tunisiens statsskuld nådde 7,3 % av BNP 2011 och att inflationen i Tunisien nått 5,7% vilket enligt Sami Remadi i sig innebär stora ekonomiska problem för den tunisiska staten. Om man dessutom anställer ytterligare 35 000 personer utan uppenbara behov innebär det ytterligare utgifter och än större ekonomiska problem för staten.

(Bildtext: Rubrik: Ghannouchi ännu en gång i Qatar. Pratbubbla: Stora konton ger god vänskap)

Sedan länge har det blivit tydligt att Ennadha har någon form av partnerskap med salafister och andra extremistiska rörelser som de låtit agera fritt på det tunisiska territoriet utan lagliga åtgärder vad gäller våldsamheter, ockupation av universitetet Manoubha och byn Sedjnene m.m. Samtidigt som man har ett stort finansiellt stöd från Saoudi Arabien som är ett land som följer den salfist – wahhabistiska sunni inriktiningen dvs en puritansk och fundamentalistisk riktning inom islam med syfte att återgå till den religion som förfäderna utövade på 600-talet och är emot alla former av moderna samhällen.

Våldsamheterna i Marsa visade att Ennadha bitit sig i svansen då man tagit emot finansiellt stöd från Saudi Arabien och Qatar som finansierar dessa extremistiska rörelserna och som nu vänder sig emot Ennadha. Den salafist-wahhabistiska rörelsen anser att Ennadha endast är ute efter en politisk makt och inte har syftet att införa en religiös stat enligt tradition.

Frågan är om Ennadha nu tydligt går ut i strid mot dessa extrema religiösa inriktningar som börjar få allt större fäste i Tunisien då man i fredags arresterade ”cheikh” (en religiös upphöjd ledare) på moskèn Zitouna, Houcine Laâbidi. Laâbidi är känd för att förespråka denna extrema salfistisk-wahhabistiska inriktningen. I samband med arrestationen deklarerade salfist- wahhabisterna ”krig” mot Ennadha och anklagar dem för att vilja införa en religiös diktatur på samma vis som f.d presidenten Ben Ali.

Ennadha sitter nu rejält fast i en problematisk situation där de å ena sidan tidigare utnyttjat dessa rörelser för att dölja sin politiska agenda och manipulera de tunisiska invånarna att rikta all sin uppmärksamhet mot de ostraffade våldsamheter som salfisterna ägnat sig åt samtidigt som Ennadha i lugn och ro installerat alla verktyg för att ”vinna” nästa val. Å andra sidan har man inlett ett politiskt ”tight” samarbete med såväl Qatar som Saudi Arabien och är således beroende av dessa länders finansiella stöd.

I onsdags antogs en text (artikel 28) i den nya konstitutionen som minskar kvinnans rättigheter. I och med artikel 28 blir kvinnan ett ”komplement” till mannen. l’Assemblée nationale constituante ANC (nationella konstituerande församlingen) som till största delen består av Ennadhas ledamöter och varav en stor del är kvinnor, avskaffade i.o.m texten principen om jämställdhet och ger därmed uttryck för ett totalt förkastande av mänskliga rättigheter för kvinnor.

Det mest förvånande med denna nya lagtext är att den har föreslagits av Ennadha, tillsammans med den ena koalisationspartiernas ledare Marzouki (Tunisiens nuvarande president), som varit ordförande i en organisation för mänskliga rättigheter.

Flera organisationer som bl.a Amnesty International och Tunisiska Associationen för Demokratiska Kvinnor menar att det tunisiska samhället står inför en smygande islamisering. De har redan gått ut med en inbjudan till alla kvinnor och män att infinna sig den 13 augusti på Avenue Habib Bourguiba för att demonstrera.

Den oberoende finansministern Houcine Dimassi valde att avgå idag den 27 juli. Han meddelade sitt beslut via ett pressmeddelande till TAP.

Enligt oberoende källor har han inte haft någon som  helst handlingsfrihet på sin post.

Under flera veckor lär han ha varnat Ennadha om att deras ekonomiska politik är ohållbar och omöjliggör en ekonomisk utveckling för Tunisien i flera år framöver.

Enligt pressmeddelandet beklagar han Centralbankschefen Kamel Nablis påtvingade avgång (se tidigare inlägg) som ledde till att det internationella kreditvärderingsinstitutet Moody’s nedvärderade Tunisiens ekonomiska situation. Houcine Dimassis avgång lär inte arrangera situationen utan tvärtom sätter ytterligare en gång Tunisiens och den islamistiska provisoriska regeringen Ennadhas image på hårt prov.

Att det tunisiska domstolssystemet är och har varit korrumperat sedan flera år är ingen hemlighet eller nyhet. Personligen har jag i högsta grad varit utsatt för denna korrumption. Då Ennadha anklagar ett 80tal domare för korrumption är systemet på väg åt rätt håll. MEN då man har för avsikt att avskeda utan rättegång och samtidigt placera in ”sina egna” domare är vi tillbaks på ruta 1 dvs avsaknad av ett demokratiskt samhälle.

Advokater, jurister och domare gick ut i strejk då de 80 domarna informerades om avsked varpå Ennadha lovade att se över sitt beslut. Några dagar senare återkom man med ett nytt beslut som innebar att man istället skulle avskeda  100 domare utan rättegång.

Tyvärr finns det allt för många indikationer på att Ennadha inte ämnar gå i demokratins och yttrande frihetens fotspår, och det gör mig så ledsen å det tunisiska folkets vägnar.

(Bild ovan Aboo Yaâreb El Marsouki)

Aboo Yaâreb Marsouki rådgivare till Ennadha och medlem i konstituionsutskottet uttalades sig för andra gången om den tunisiska turismen. Denna gång var det i minister Rafik Abdelssalems närvaro han menade att turismen är en illegal prostitution.

Turismen är en av de sektorer som gjort Tunisien till ett modernt land med en tidigare stor medelklass och hög köpkraft. Sedan efter revolutionen har turismen minskat dramatiskt i Tunisien och ekonomin är mycket hårt utsatt. Detta i kombination med priser som flyger i höjden så undrar man hur Aboo Yaâreb tänkt sig Tunisiens framtid – för inte kan det ju handla om att bli ett oljeland som Iran, SaudiArabien etc som är Ennadhas förebilder – eftersom Tunisien inte har särskilt mycket olja.

Så Aboo Yaâreb inte behöver du oroa dig vi turister har en uppsjö av fantastiska resmål att välja bland så inte behöver vi komma till Tunisien inte.

Ett av problemen för den tunisiska demokratins framtid har varit avsaknaden av konkurrens till det islamistiska partiet Ennadha. Det finns över 100 oppositions partier men inget som är tillräckligt starkt för att konkurrera med Ennadha. Efter revolutionen fick Tunisien en interimregering med Bèji Caid Essabsi som president, han är 85 år och gjorde karriär som både försvars- och utrikesminister under Habib Bourguibas tid som president i Tunisien.

Efter hans avgång då Ennadha i form av en treparti regering kom till makten har han försvunnit från den politiska arenan men för några månader sedan startade han upp ett parti med namnen Nidaa Tounes. Som strategi kontaktade han bl a andra redan existerande politiska partier för att försöka få ena flera av de små partierna till ett starkare parti. Han har lyckats ganska bra med att både värva andra partier, sätta ihop ett politiskt program och få ihop pengar till valkampanjen som snart kommer att påbörjas.

Enligt flera sociala medier har han redan fått ihop nästan 800 000 medlemmar samt över 50 miljoner kronor. Om detta stämmer har Tunisien äntligen en chans att nå fram till ett demokratiskt val som kommer att hållas den 23 mars, under förutsättning att det inte ändras igen.