(Bildtext: Dégage = Försvinn)

Den 23 oktober går Ennadhas mandat på ett år ut. Mandatperioden skulle användas till att förändra och skriva om konstitutionen, vilket de  inte har gjort under året som gått. Opposititonen anser att de istället för att skriva om konstitutionen har ägnat sig åt att skapa en maktposition och genom okunnighet eller med avsikt styrt landet i botten. Avsikten med att styra landet till en utbredd fattigdom, mindre jämlikhet för kvinnor, extremististers ostraffade våldshandlingar, kontroll av pressen och domstolsväsendet m.m går ut på enligt många att man lättare kan manipulerar ett folk som är rädda, fattiga och utan möjlighet att uttrycka sig.

(Bildtext: En panne = Ur funktion)

Efter attacken av den amerikanska ambassaden och kvinnan som blev anklagad för oanstädigt uppförande av de poliser som våldtog henne har  tunisier fått nog av situationen som har skapats och  börjat organisera en motkraft till det islamistiska partiet Ennadha.

För ett år sedan var oppositionen splittrad men idag har de tack vare Beji Caid Essebsi (BCE – interim president efter revolutionen)  samlat sig i ett starkt parti, Nidaa Tounes. Enligt den senaste opinionsmätningen har Nidaa Tounes på bara några få månader lyckats få 27, 5 % av tunisiernas röster samtidigt som Ennadha har förlorat hela 30% och är nere i 36%.

Denna situation skrämmer Ennadha som inte har för avsikt att varken lämna sin regeringsposition eller sitt mandat den 23e oktober. Efter att de har  följt utvecklingen på sociala medier har de insett att risken är stor för att en våg av protester ska bryta ut med krav på deras avgång. Utav den anledningen har de gått ut och varnat att potentiella försök till manifestationer kommer att bestraffas hårt.

Frågan är inte om det kommer att bli protester utan vad som kommer att hända när det blir protester. I detta sammanhang måste man ta hänsyn till att situationen i Tunisien har ändrats sedan förra revolutionen.

Idag är tunisierna inte enade i en gemensam revolution utan består av de som är för Ennadha och de som är emot. Fler än 65% av befolkningen är emot men de ca 35% som återstår inbegriper även extremistiska rörelser.

Extremisterna som Ennadha har hållt bakom ryggen i flera månader har hunnit organisera sig mycket väl. Ansar al-chariaa är den största islamistiska extremist strukturen som har tydliga samröre med både Al-Quaida och Ennadha och ligger bevisligen bakom bl.a attacken av den amerikanska ambassaden, kidnappningen av staden Sejnene och universitetet Manouba, våldsamheterna i samband med konstutställningen i Marsa m.m.

Vapentillgången är stor eftersom gränsen mot Libyen inte är speciellt bevakad för tillfället.

Ennadha är förberedda på manifestationer och har säkert strukturerat upp polisförsvaret.

Detta i kombination med att oppositionen har stärkts och att åtminstone 65% av befolkningen är upprörda över hur situationen i Tunisien har utvecklats kan den 23e oktober bli mycket allvarlig

Den tunisiska opinionen och media är överens om att filmen ”Innocence of muslimes” bara var en förevändning för en välorganiserad och våldsam manifestation och attack av den amerikanska skolan och ambassaden. (http://www.webdo.tn/2012/09/15/a-qui-profite-l-attaque-de-lambassade-des-etats-unis/ ).

Demonstrationen började fredligt och bestod av ca 1000 demonstranter som utgick från El Fath moskén inne i Tunis. Efter fredagsbönen vandrade de till fots ut mot den amerikanska ambassaden. Deras väg eskorterades, enligt flera vittnen, av högt uppsatta polischefer och specialstyrkor som t.o.m stoppade trafiken i flera minuter vid stora korsningar för att låta demonstranterna passera.

Trots att myndigheterna var förvarnade om demonstrationen så fanns det väldigt få poliser på plats vid ambassaden. Sara M som fanns på plats under fredagens händelser skrev i sin blogg ”om man tar i beaktning att det är nästan omöjligt att ta sig in på den amerikanska ambassaden men att demonstranterna utan svårigheter tog sig in kan man inte annat än konstatera att det handlade om en brottslig handling organiserad på hög nivå”. Hon fortsätter beskriva hur de få poliser som fanns på plats bara helt plötsligt försvann från området och lät demonstranterna hållas fritt.

Händelseförloppet bekräftas av Benoît Delmas, en fransk journalist baserad i Tunisien som skriver för tidningen Courrier International. De få tunisiska poliser som fanns på plats hade inte någon instruktion från sina överordnade om hur de skulle handskas med situatuationen. De var tvingade att ta egna beslut samtidigt som de var rädda för konsekvenserna.  

Andra personer vittnar om hur arbetslösa ungdomar fick snacks och pengar av extremister för att demonstrera, hur bilar som fanns på plats backade upp ungdomarna med stegar, vapen, slagord och brandbomber men även hur flera unga kvinnor tillverkade molotovcocktails bomber på plats. Journalisten på Radio Express FM Z.El Jis sa att ”ungdomarna utnyttjades som sköldar av extremistiska ledare”.  När ungdomarna väl intagit ambassaden bytte man ut den amerikanska flaggan mot Al-Quaidas fetisch symbol den svarta banderollen attawhid.

Även de twittare, bloggare och journalister som var på plats hade alla svårt att förklara händelsen utan att prata om konspiration och uppvigling.

Den amerikanska ambassaden har nu gått ut och rekommenderat alla amerikanska medborgare att åka ifrån det tunisiska territoriet. Det är en kraftig signal till Ennadha (det islamistiska partiet som bildar Tunisiens provisoriska regering) att man anser att de är ansvariga för att inte ha försvarat ambassadens och skolans lokaler. Den tunisiske utrikesministern kontrar genom att skylla på att det bara var en ”normal” konsekvens av en svår väg mot demokrati och hälsoministern gick ut i media och sa att den tunisiska polisen gjort ett bra jobb i en svår situation.

I Tunisien är det en upprörd stämning där man frågar sig varför och hur inrikesministeriet Ali Larayedh som har alla verktyg som krävs för att stävja en dylik situation inte gjorde det ? Han hade ju fått indikationer och information om den förestående demonstrationen. Man menar att det finns endast 2 förklaringar, antingen är inrikesministern totalt inkompetent eller så medverkade han (Ennadha) i händelsen genom sitt tysta medgivande? Allvarliga anklagelser men helt berättigade dels med tanke på att Tunisien aldrig tidigare bevittnat något dylikt våld och dels att invånarna fått utstå ett allt mer upptrissat våld av religiösa extremister under flera månader nu. Få är de som tror på teorin om att regeringen är inkompetent. De flesta är övertygade om att Ennadha spelar ett farligt spel där målet är maktfullkomlighet och en religiös diktatur (xenaconsulting.bloggproffs.se ”Ennadhas mål är makt och ingenting annat än makt!”).

Amamou (@ slim404 en känd nätsurfare och f.d medlem i Ennadha hävdar, att filmen ”Innocence of muslimes” styrts upp via Saudi-arabien och amerikanska republikaner för att minska Obamas popularitet inför presidentvalet i november. Den teorin kanske stämmer men den förklarar fortfarande inte hur den amerikanska ambassaden och skolan så lättvindigt kunde intas och plundras.

En annan teori är att Ennadha är fast i en relation med välkända terroristorganisationer. Man vet t.ex att salafiströrelsen Ansar al-Chari’a som grundades våren 2011 av Abou Lyadh (som blev befriad från tunsiskt fängelse efter revolutionen) har starka band till Ghannouchi som är Ennadhas ledare (guide). Man vet också att Ansar al-Chari’a står bakom många av de våldsdåd som extremister utfört i Tunisien de senaste månaderna som t.ex konstutställningen i Marsa och ockupationen av Universitetet Manouba.

Varför har Ennadha givit Ansar al-Charia’a och Abou Lyadh grönt kort för att terrorisera tunisiska medborgare och hur kunde de underlåta att sörja den amerikanska ambassadens och skolans säkerhet när man visste att denna våldsamma extremistiska rörelse organiserade en manifestation?  

Habib M. Sayah, jurist specialicerad på internationella affärer, analytiker för Atlas Economic Research och VD för Kheireddine Institutet påminner om att Ennadha redan på 1980-talet påbörjade ett intimt samarbete med Abou Lyadh. Såväl den amerikanska  underrättelsetjänsten som den tidigare presidenten Ben Ali visste enligt Sayah att terroriststrukturen ” Le Groupe Combattant Tunisien” från 1986 hade sitt ursprung i den extremistiska inriktningen inom Ennadha och att båda hade en nära relation till Al Qaida.

Anledningen till att Ennadha ger grönt kort till terrorister kan således både bero på att man utnyttjar deras våldshandlingar för att skrämma tunisier till underlydnad och dels att förhållandet mellan Ennadha och Ansar al-Chari’a är tvetydigt där de både är rivaler och ”brödrar”.  (http://fr.institut-kheireddine.org/2012/09/qui-a-attaque-lambassade-des-etats-unis-retour-sur-ansar-al-charia-abou-iyadh-et-ses-relations-avec ennahdha/fb_action_ids=4537102182635&fb_action_types=og.recommends&fb_source=timeline_og )

(Abou Lyadh till höger i bilden)

Ennadha står nu efter fredagens allvarliga händelse inför dilemmat att antingen fortsätta försöka dölja de nu uppenbarliga broderliga band man har med terroristen Lyadh och hålla honom bakom ryggen eller att ta hänsyn till trycket från den amerikanska diplomatin och den allmänna tunisiska opinionen.    

Motvilligt  har Ennadha beslutat att genomföra en offensiv mot Ansar al-Chari’a och jagar ledaren Abou Lyadh. Samtidigt har flera jihadist organisationer via Facebook-sidor hotat inrikesministern Ali Layedh att ställa till ett blodigt krig om han försöker arrestera deras ledare Lyadh.

Med tanke på att Tunisien nu står på gränsen mot ett blodigt inbördeskrig är det enligt Habib M Sayah sorgligt att konstatera att denna situation hade kunnat undvikas. Ingen har kunnat ignorera faran i Abou Lyadhs frihet och i att Ennadha har handlat med passivitet inför dennes medverkan i de senaste månadernas våldsbrott.  Det tragiska och allvarliga i situationen är att Ansar al-Chari’a har hunnit bygga upp en farlig och stark terroriststruktur i Tunisien och att de vittnesmål som under flera månader hävdat att Al Qaida har ett träningsläger i södra Tunisien kanske har rätt.

”Vad vi bevittnar i dag är en otyglad islamisering som skapar en situation där Ennadha vinner oberoende av ett demokratiskt valresultat. Tunisien håller på att glida tunisierna ur händerna till förmån för Ennadhas maktfullkomlighet.” Jean Daniel i Leaders se länken: http://www.leaders.com.tn/article/jean-daniel-le-cri-du-coeur-d-un-vrai-ami-de-la-tunisie?id=9248

Ennadhas strategi blir tydligare för varje dag som går, här nedan har jag översatt en tankeväckande analys av händelserna de senaste tre månaderna som skrivits av utvecklingskonsulten Hatem Mliki i webbtidningen Kapitalis.

För att förstå analysen måste man veta följande:

• Ennadha fick ca 40 % av rösterna i valet med ett vallöfte som innebar: demokrati, yttrandefrihet, kvinnors rättigheter och ingen sharia i konstitutionen.
• Valets enda syfte var att utse det eller de partier som skulle skriva om konstitutionen under ett års tid. Det ”riktiga” skulle ha skett i våras men har skjutits upp.
• För att få majoritet ingick Ennadha en trepartiregering med 2 av oppositionspartierna. Just det, oppositionen (CPR och Takattol)! Ingen del i vare sig programmen eller ideologierna matchar varandra. CPRs ledare Moncef Marsouki blev Tunisiens president.
• Efter att denna Trojka tog över makten har ingenting fungerat för Tunisien. Idag är risken extremt stor att allt som byggts upp såsom kvinnors rättigheter, modernisering, ekonomiskt oberoende och en stor medelklass etc försvinner.
• Ghannouchi är Ennadhas ordförande och Jebali är den som driver igenom Ghannouchis strategier och som är synlig utåt.
• Ennadha har under mycket kort tid ”roffat” åt sig alla strategieska poster och lite till. Exempel: Inrikesministerposten samt centralbankschefs-, skolminister- och chefredaktörsposter i media och mycket mycket fler tjänster.
• Under en lång tid har stor del av tunisierna anklagat Ennadha för att vara inkompetenta. Orsaken är att Ennadha lyckats: öka den redan stora arbetslösheten, dela folket i 2 läger, rasa ekonomin, skrämma bort investerare och turister samt låtit salafistvåldet härja fritt.
• Media kämpar emot hoten från Ennadha, som i sin tur kämpar med näbbar och klor för att ta över kontrollen över Tunisiens press.
• Nidaa Tounes är ett oppositionsparti (mittenpolitik) som bildats av Beji Caid Essabsi (president direkt efter revolutionen fram till efter valet), som består av en koalition mellan flera mindre oppositionspartier. Antalet oppositionspartier uppgick till över 100 st vid valet och utgjorde således inget hot mot Ennadha. Nidaa Tounes har inte bara blivit ett populärt alternativ som vinner mer och mer terräng bland väljarna utan även ett hopp om att slippa en islamisering av Tunisien.
• .Ett annat dock inte lika starkt politiskt hopp är de vänsterpartier som nu gått samman. Många hoppas att både Nidaa Tounes och denna vänsterrörelse ska kunna gå samman, vilket skulle vid ett demokratiskt val innebära att Ennadha inte har en chans.
• Ennadha har enligt en nyligen gjord opinionsmätning (som det talas tyst om) förlorat hela 30 % av sina röster.

http://www.kapitalis.com/afkar/68-tribune/11668-tunisie-ennahdha-devoile-enfin-son-plan.html.

ANALYSEN: 

Den som tror att tandemlaget-Ghannouchi Jebali är inkompetenta har fel och begränsar sig till en halvsanning. Ennadhas kompetens ligger inte i hur de styr landet eller i deras (icke) strävan att frambringa förbättringar i medborgarnas levnadsvillkor utan i HUR de planerar nå sitt mål: Makt och ingenting annat än makt!

Det islamistiska partiet Ennadha är fullt medvetna om att de riskerar att förlora valet och makten om det skulle hållas under nuvarande förhållande. De är djupt övertygade om att ett nederlag i ett demokratiskt val skulle innebära slutet för deras politiska ambition. För att undvika en dylik situation måste Ennadha ena alla inom rörelsen dvs ledare, aktiva medlemmar, ordinarie ledamöter, de allierade extremistiska salafist/jihadisterna etc tas i anspråk i denna maktkamp. Deras mål och strategi för att uppnå maktmålet börjar skönjas och blir allt tydligare i och med att deras andliga ledare den sk guiden vid flera tillfällen uttalat sig i frågan.

Guidens resonemang baseras på en enkel strategi som väsentligt skiljer sig från motståndarnas. Islamisterna är enligt guiden överhuvudtaget inte oroliga för oppositionen vare sig det handlar om Nidaa Tounes och Caid Essebsi , vänsterkoalitionen eller UGTT (fackföreningen som är en sedan länge mycket stark maktfaktor). Den sanna fienden är enligt guiden demokratin i sig dvs folket, då det är de enda som har mandat att ge makten till ett annat parti än Ennadha, förutom om det skulle uppstå en ny revolution eller en statskupp.

Ennahdas strategi mot målet att nå maktfullkomlighet vilar på följande tre grundpelare:

För det första: Fussionera Ennadha med staten

Det handlar inte endast om att maximera utnämningar av partimedlemmar till alla viktiga poster utan även om att använda de verktyg som staten tillhandahåller som t.ex polisen, rättsväsendet, offentliga tjänstemän, skattemyndigheten, offentliga utrymmen, media, centralbanken etc. för uppnå sina egna politiska mål.

Den viktigaste fördelen med denna praxis för det islamistiska partiet är att bryta själva grunden för demokratin enligt vilken staten tjänar folket. Tanken är att återskapa rädsla bland folket och känslan av att det enda sättet att undvika problem och få fördelar är att stå nära regimen, något som tunisier är vana vid sedan tidigare presidenten Ben Alis (kallad Zaba) tid. På så vis skapar Ennadha en auktoritet att distribuera priviligerier och sanktioner. För att nå dit räcker det med att låta naturen ha sin gång dvs, att en stor del av befolkningen, antingen drivna av fattigdom eller av att försöka behålla/öka sin rikedom visar sig underdåniga sina nya härskare och återigen blir samhällslydiga.

För det andra: Trycka ner folkets hopp

I en atmosfär där trygghet, säkerhet och välstånd råder riskerar Ennadha att tunisierna är krävande och intoleranta mot myndighetsöverträdande, vilket naturligtvis inte är till Ennadhas fördel.

Den effektivaste strategin är att förvirra invånarna och hålla dem under konstant tryck där deras livsstil hotas. Ennadha har idag tillåtit vissa prioriterade grupper (salafist/jihadister) att utföra våldshandlingar som är riktade mot befolkningen i allmänhet. Dessa attacker, verbala och fysiska har åtföljts av en total straffrihet för dessa extremister, vilket ska ge effekten av ett vakuum där invånarna försöker behålla dett lilla som återstår istället för att reklamera mer.

För det tredje: ”Ta sig an” oppositionen.

Kampen mot maktmålet är nu inne i sin andra fas. Den första delen bestod av en diskussions- och debattfas med folket och oppositionen som nu är slut och har tagits över av en våldsam fas där inslag av aggressioner och hot blir allt vanligare. Mycket troligen kommer denna fas att accelerera enormt snabbt under de kommande månaderna för att så småningom nå en dimension av allt våldsammare attacker, iscensatta juridiska processer och bevismaterial men även mord. 

Avslutningsvis:

Tunisiens hopp ligger idag  i:

- Folkets förmåga att mobilisera sig (trots att Ennadha försökt splittra invånarna i 2 läger) i ett icke-våld uppror samt våga civil olydnad.

- Medias styrka i striden om yttrande- och pressfriheten.

- Oppositionens kapacitet att enas i ett starkt program, få med sig tunisierna och att blockera alla möjligheter till valfusk.

Det sista som försvinner är ju hoppet så därför väljer jag att avsluta med en bild där oppositionen med Nidaa Tounes och Caid Essebsi i spetsen sparkar ut Trojkan och Ennadha.

Ennadha påstår att de tunisiska salafisterna som ostraffat attackerar hotell, kultur evenemang, media, städer, befolkningen etc inte är salafister utan utklädda brottslingar.

Men visst är det underligt att dessa sk brottslingar då är ostraffade eller ?

Så vitt jag förstår ingår det i en regerings uppdrag att beskydda befolkningen, så varför skyddas då inte invånarna från ett gäng utklädda salafister?

Det hela blir ännu mer konstigt eftersom man vet att Ennadha har någon form av samarbete med salafisterna.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att Ennadha både skyddar salafister  och utklädda salafister. Varför det? Tja, att de skyddar salafisterna ingår ju i spelets regler där tanken är att invånarnas intresse och rädsla skall riktas mot salafisternas våldshandlingar och på så vis ge en skuggeffekt till Ennadhas politiska framfart mot en religiös diktatur. SÅ FRÅGAN HÄR är Varför skyddas de utklädda brottslingarna?

Svar: Ingen aning…..Eller bakom masken lurar paniken!

Sedan Ennadha kom till makten har salafisternas ostraffade attacker blivit fler och fler och invånarna räddare och argare än någonsin förr.

Bara denna vecka har:

- en ung man i byn Mnihla blivit kidnappad den 5 september av hämndlystna salafister som hade hört att han flörtat med en flicka som bar niqab. Observera att detta är flickans version som inte ifrågasatts. Mannen har ännu inte återfunnits

- sammanfattningen för årets kultur evenemang har kommit ut och det visar sig att hela 89 stycken evenemang har ställts in pga hot från salafister

- 2 hotell blivit attackerade ett i Solimar och ett i Sidi Bouzid, orsak: de serverar alkohol (lagligen). Självklart kom inga poliser till undsättning förrän det var försent och hotellen blivit rejält sönderslagna.

Ägaren till Hotellet i Sidi Bouzid, Horchani, har vid flera tillfällen blivit hotade av salafisterna men säger att han tänker inte ge upp utan kommer att fortsätta sälja alkohol. ”Polisen räknar jag inte med” säger han utan tänker köpa sin och hotellgästernas säkerheten via privata vaktbolag.

Hotellägaren är inte den enda som planerar och har börjat skydda sig och sin egendom via privata vaktbolag utan även affärsmän, välbärgade privatpersoner och oppositionen.

Ennadha finner sig i en situation där de måste börja räkna med oppositionen. Tidigare kunde man räkna ett 100 tal små oberoende och svaga politiska partier men med Caid Essabsi (tidigare interim president efter revolutionen) i spetsen har många (och fler blir det hela tiden) nu gått samman och bildat en stark motpol till Ennadha. Ennadha tar till alla medel för att tillintetgöra detta nya parti som heter Nidha Tunis. Ett sätt är att vägra polisskydd till Caid Essabsi, vilket han enligt lag har rätt till som tidigare president. Detta har resulterat i att även Nidha Tunis nu köper sina medlemmars säkerhet via privata vaktbolag.

Den heliga månaden rahmadan har avlsutats och tunisierna har fått tillbaks lite energi vilket inneburit en händelserik vecka. Dessutom är det inte långt kvar till skolorna börjar och då kommer det att röra på sig ännu mer vilket den islamistiska regeringen är full medveten om och har påbörjat en acceleration av sin nu mycket tydliga agenda om att installera en religiös diktatur.

Vad gäller yttrandefrihetens gränser började det med en restriktion då regeringen införde en flummig lag och förbud mot att ”kränka det heliga” och har följts av att:

1. Ett tiotal journalister från den arabiskspråkiga dagstidningen Assahbah och franskspråkiga ”Le Temps” demonstrerade på onsdagen den 22 augusti utanför regeringens högkvarter i Tunis. De protesterade mot vad de anser som ett försök av den islamistiska regeringen Ennadha att ta över media.
2. Zyed El Hani en av de demonstrerade journalisterna menar att situationen under Ennadha håller på att förvärras och att de använder sig av kryphål i lagen som infördes under förre presidentens tid Ben Ali. ”De vill återigen sätta munkavel på oss pressfolk” säger Zyed El Hani i en intervju i Jeune Afrique. Han tillägger att Ennadha också vägrar lämna ut offentliga handlingar vilket försvårar journalisternas arbete.
3. Ennadha hotar de tunisiska journalisterna att publicera den sk ”svarta listan” som består av de journalister som gick förre presidenten Ben Alis ärenden. Anledningen till hotet och att man ännu ej publicerat listan är för man vill skrämma journalister till tystnad. Ennadha är i stort behov av att styra upp sin mycket skamfilade image inför det val som i princip ska hållas i början av 2013.
4. Chefredaktörer blir avskedade utan anledning och nya blir utsedda bland Ennadhas ”folk”. Detta är ytterligare en strategi för att tysta media och få kontroll över pressens innehåll. Det oberoende som media kände efter revolutione håller sakta men säkert på att förändras och få medier vågar nu kritisera Ennadha.
5. 

6. Sami Fehri TV producenten för El Tounsia fick ett fängelsestraff i veckan pga att program tablån bestod av den nya satiriska tv serien ”les Guignoles” (clownerna) som skulle visats under rahmadahn. Programmet innehöll subtil kritik mot Ennadha och koalisionsregeringen den sk Trojkan. Förevändningen för Sami Fehris arrestering var att han samarbetat med någon släkting till Ben Ali vilket inte har skapat några som helst problem fram till nu.

   

7. Den arabiskspråkiga tidningen Dar Assabah har tagit avstånd från regeringens hot om ”svartalistan” och en dragkamp pågår mellan tidningen och Ennadha. I veckan hade Assabah planerat ett regeringskritiskt reportage men blev uppringda och rekomenderade av en minister att ta bort det. De brydde sig inte om förbudet och tryckte upp tidningen som den var, varpå de fick påhälsning av polisen som tvingade dem till att ta bort reportaget. De tog bort det men lämnade demonstrativt en tom plats istället för reportaget. Samtidigt strejkar journalisterna mot den nya VD’n som tillsats av Ennadha

8. Efter Sami Fehri och Dar Assabah under en och samma vecka fortsatte det med att journalisten Boutheina Gouigaâ på Radio National avsattes också hon pga ett regeringskritiskt inslag. http://www.youtube.com/watch?v=F0mriOsqPUE

   http://www.facebook.com/photo.php?v=3684399342918

9. Den tunisiska fackföreningen för journalister slår larm om situationen och kräver att den nya konstitutionen, som är under omskrivning, ska innehålla ett skydd för journalisters arbete och deras källor. I detta sammanhang nämner jag att regeringen återinför ett undantagstillstånd men fortsätter skriva konstitutionen, vilket är förbjudet. En annan ytterst motsägelsefull händelse var då det utlystes en regeringsvänlig demonstration som förbjöds men som ändå genomfördes utan att polisen ingrep och dessutom medverkade en minister själv i demonstrationen. Mycket besynnerligt!

10. Ennadhas ledare Ghannouchi anklagar den brittiska tidningen ”The Independent” för den information som infördes i en artikel där man påståd att Ennadha och Ghannouchi skulle emottagit minst 150 miljoner dollar av Qatar för att nå målet att vinna valet och att installera en islamistisk regering. Kommer han att försöka censurera internationella tidningar också ? http://www.leaders.com.tn/article/ghannouchi-porte-plainte-contre-the-independent-et-des-journaux-tunisiens?id=9168

Det började med att de skyldiga extremistiska salafisterna som ockuperat  universitetet Manouba i över 2 månader, med inställda lektioner och tentor som följd, frigavs. Sedan dess har salafister:

- anfallit en tv kanal för att ha visat en film Persepolis med Gud i tecknad       form

- tagit en hel stad (Sèjene) som gisslan och infört egna salafist lagar

- överfallit besökare till en utställning i Marsa utanför huvudstaden Tunis.

- intagit biografer

- slagit besökare till den kulturella festivalen i Bizerte

- mordhotat folk

- etc etc …listan kan göras lång

Alla dessa gånger har

- polisen fått order att inte ingripa

- salafisterna blivit filmade i sina aktioner där deras ansikten syns

- det bevisligen förekommit slag, bränder, överfall m.m.

I flera av fallen har man tagit in de uppenbart skyldiga men INGEN gång har de dömts eller stått inför domstol utan frisläppts.

NU HAR DET HÄNT IGEN de salafister som togs tillfånga efter att ha slagit besökare till festivalen i Bizerte blodiga har FRIGIVITS.

http://www.webdo.tn/2012/08/23/opinion-les-salafistes-enfants-cheris-dennahdha-pupilles-de-la-justice-proteges-de-letat/

SJÄLVKLART KOMMER VÅLDSAMHETERNA ATT FORTSÄTTA då angriparna har grönt kort och en mer eller mindre diplomat status.

Tunisisk media skriver förvisso om händelserna men utan att visa hela sanningen om allvaret i situationen. Däremot i den internationella pressen och i tunisiska webtidningar kan man följa händelserna. Än har regeringen inte vågat återinföra ”error 444″ på vissa internet sidor  dvs att sidorna stoppats.

Dessa ostraffade händelser ger inte bara Tunisien dålig image utan är ett bevis för att det ska mycket till för att ett demokratiskt samhälle ska bli resultatet efter revolutionen.

Ett tiotal journalister från den arabiskspråkiga dagstidningen ”Essabah” och franskspråkiga ”Le Temps” demonstrerade på onsdagen den 22 augusti utanför regeringens högkvarter i Tunis. Man protestera mot den islamistiska regeringens  försök  att ta över  tunisisk media.

Journalister blir avskedade utan anledning och ledarpositioner blir utsedda bland Ennadhas ”folk”  med följden att pressen återigen är totalt styrd menar de demonstrerande. Det oberoende som media kände efter revolutionen har nu förbytts och få medier kritiserar Ennadha. Det finns dock en hel del oberoende webtidningar kvar.

Enligt journalisten Zyed El Hani, som uttalar sig i en intervju i tidningen Jeune Afrique, har situationen under Ennadha förrvärats. De använder sig av kryphål i lagen som infördes under förre presidenten Ben Alis tid säger han, man vill återigen sätta munkavel på oss pressfolk. Han menar också att Ennadha  inte heller vill lämna ut några offentliga handlingar som statistik o dyl. Dessutom, tillägger han, hotar regeringen att ta fram en lista på svartlistade journalister men det är endast en manöver för att tysta journalister och få oss att falla till föga, tror Zyed.

http://www.jeuneafrique.com/Article/ARTJAWEB20120822182253/tunisie-medias-manifestation-censurezied-el-hani-le-gouvernement-tunisien-nomme-a-la-tete-des-medias-publics-des-personnes-compromises-avec-ben-ali.html

Jamel Gharbi, invald medlem i socialist partiet i regionen Loire i Frankrike, attackerades våldsamt av salafister i staden Bizerte i Tunisien den16 augusti. Jamel som ursprungligen kommer från Bizerte och var på semester med sin franska hustru och 12 åriga dotter strosade i lugn och ro på gatorna i Bizerte i samband med avslutningsceremonin av den berömda Internationalla Festivalen, då de plötsligt attackerade av ca 50 islamister.

Anledningen till denna ogrundade attack var att angriparna störde sig på  de sommarkläder som hustrun och dottern var klädda i. Det hela började med ett verbalt trackasseri gentemot familjen men övergick snabbt till fysiska våldsamheter. Den 62 årige Jamel Gharbi skrek åt sin hustru att fly med dottern, själv hann han inte undan och fick utstå allvarliga slag med batonger och käppar.

”Ingen hjälpte mig men tack vare ett underverk lyckades jag fly. Hade jag trillat på marken hade de lynchat mig” förklarade Jamel efter attacken.

Med stöd av den franska ambassaden lämnade Jamel Gharbi in en stämning till den tunisiska staten innan han snabbt lämnade Tunisien och akut återvände till Frankrike.  Väl i Frankrike fick han 2 veckors total sjukskrivning pga de skador han åsamkat sig.

 Fransk press och många politiker reagerade starkt på händelsen samtidigt som de fördömer det ostraffade salafist våldet som på senare tid breder ut sig i Tunisien.

Den franske utrikesministern, Laurent Fabius beklagade det inträffade och ordförande i regionfullmäktige i Loire, Jacques Auxiette, fördömde kraftigt attacken och sa att på regional nivå kommer den inlämnade stämningen att följas upp. Bertrand Delanoë borgmästare i Paris uppvuxen i Bizerte sa att det var skamligt och fegt av den extremistiska minoriteten och att detta ”underminerar Tunisiens värde.”

Denna sista festival kväll var det enligt den tunisiska inrikesministern ca 200 beväpnade salafister ute och bojkottade den  internationella festivalen, 5 personer blev svårt skadade.

Inga poliser ingrep vilket numera har blivit det vanliga förfarandet. Under en längre tid har det debatterats om det är en medveten strategi av det islamistiska partiet Ennadha. Oppositionen menar att genom att vända all uppmärksamhet åt dessa våldsamheter kan de utan att bli störda ägna sig åt att verkställa sin egentliga plan, nämligen att installera total kontroll dvs diktatur. Om ett rättmätigt val skulle hållas idag skulle troligen många av de 40 % som röstade för en islamistisk regering välja att lägga sin röst på något demokratiskt parti. En av demokratins fiender är att det ännu inte utvecklats en stark opposition i Tunisien pga att landet varit utan opposition i så många år under Ben Alis styre. Ett annat problem är att ju längre tiden går och ju mer ostört och utan insyn Ennadha kan arbeta är risken högst påträngande att de lyckas installera en total kontroll över val utgången.

Den sorgliga slutsatsen är att Tunisien är på väg rakt in i en religiös diktatur trots att mer än 60 % av befolkningen är för demokrati, jämlikhet, monogami och yttrandefrihet.

http://www.jeuneafrique.com/Article/ARTJAWEB20120823115754/actualite-afriquetunisie-un-elu-francais-agresse-par-des-salafistes-a-bizerte.html

http://www.lemonde.fr/societe/article/2012/08/23/un-elu-sarthois-agresse-par-des-salafistes-en-tunisie_1749033_3224.html?xtmc=jamel_gharbi_bizerte&xtcr=1

Under sommaren brukar tunisier och turister besöka en eller flera av de runt 350 teaterföreställningar runt om i landet som blivit tradition. I år har minst 2 av dessa föreställningar invaderats av våldsamma salafister.

I går arrangerades festivalen Al-Aqsa i Bizerte av flera kulturella föreningar som en  hyllning till den heliga staden Al-Aqsa. I programmet ingick såväl poesi som musik. Med vid föreställning fanns den speciellt inbjudna palestinska gästen Samir Qontaen som suttit fånge i Israel under många år men som nyligen frigivits.

Salafisterna som attackerade festivalen var utrustade med svärd och andra  vapen som de använde då de attackerade den musikaliska utrustningen och våldsamt misshandlade besökare som inte lyckades fly.  http://www.kapitalis.com/fokus/62-national/11352-tunisie-les-salafistes-mettent-fin-a-un-spectacle-a-bizerte-a-coups-de-sabres.html ).

Enligt närvarande källor stod poliserna rörelseförlamade under minst en timme innan de slutligen ingrep mot attacken och skadade kunde föras i ambulans till närmsta sjukhus.

I morse gick kulturministern ut med att beklaga händelsen och uppgav att målet för våldsamheterna var att döda Qontaer som lyckadades fly genom en bakdörr. Arrangörerna av festivalen gav en presskonferens i dag på morgonen där de meddelade att 6 av de attackerade salafisterna blivit arresterade.  Orsaken till att de  religiösa extremisterna ville döda Quonter uppges vara att han tagit Bashar al-Assad i försvar och kritiserat den väpnade Free Syrien (som till stor del idag består av extremister),  samtidigt som han även anses vara betald för att gå ärenden till ”fienden” USA och Israel, vilket upprör dessa extrema religiösa inriktningar eftersom de anser att det vanhelgar religionen.                                                                               (se inlägg: ”Human Rights Watch uppmärksammar tunisiskt lagförslag som hotar den tunisiska demokratin och yttrandefriheten)

Frågan många ställer sig idag via sociala medier är hur partiet Ennadhas ledare Rached Ghannouchi  ska försvara ytterligare en av många våldsamma och blodiga salafistattacker. Kommer han att skylla på fd presidentens anhängare RCD (som vanligt) eller på oppositionspartierna eller kanske på UGGT (Tunisiens största och kraftfulla fackförening). Samtidigt undrar man om poliserna blivit beordrade att inte ingripa eller om de väntade på en order att få lov att ingripa.  I bägge fallen anses det vara uppenbart vem som ligger bakom polisernas ständigt återkommande handlingsförlamning i samband med salafister och andra religiösa extremisters våldsamma agerande.

Inläggen i sociala medier hånar Ennadhas dylika försvarsstrategi vilket anses visa på att han tror att folket är idioter. Man menar att Ennadhas ledares försvarsstrategi går ut på att dels dölja det faktum att de totalt misslyckats såväl ekonomiskt som politiskt och dels på att dölja deras egentliga agenda.