Xena Consulting

Nyheter från MENA

Shabab al-Tawhid: The Rebranding of Ansar al-Sharia in Tunisia?

Nedan den andra artikeln från The Washington institute relaterat till terroristorganisationen Ansar Al-Sharias relation med den fd regeringen Ennadha i Tunisien – följ gärna länken: http://www.washingtoninstitute.org/policy-analysis/view/shabab-al-tawhid-the-rebranding-of-ansar-al-sharia-in-tunisia

ansar-sharia-tunisia-logo-wiki-198x159                        Bild ovan: Ansar Al-Sharias nya logotype

Security crackdowns will not be enough to eradicate jihadist networks in Tunisia and Libya, which have the patience and ideological conviction to weather drastic reorganization.

Eight months ago, the Tunisian government officially designated Ansar al-Sharia in Tunisia (AST) as a terrorist organization. Since then, Tunis has cracked down on the group’s activities, going after both its dawa campaign (i.e., proselytization and social-welfare efforts) and any links members have to terrorist plots. On the whole, AST’s public response has been to keep relatively quiet. Yet recent developments indicate that the group may be rebranding itself as Shabab al-Tawhid (ST; the Youth of Pure Monotheism), a shift that would have important implications for efforts to counter Tunisian jihadists and their associates in Libya.

SHIFTING GEARS

Within a week of the August designation, AST largely ceased releasing updates about its dawa campaign in Tunisia. The group may still be conducting lower-level dawa in rural areas outside the state’s reach, but if so, it is no longer publicizing such activity. The main messages it has put out via its Twitter account have been declarations of solidarity with arrested ”brothers,” repeated calls for patience, and quotes from both traditional Islamic sources (the Quran and sunna) and ideological figures (e.g., Ibn Taymiyah, Sayyed Qutb, and Abu Qatada al-Filistini).

Indeed, AST has kept a low profile compared to its modus operandi before the designation; its only prominent announcement was leader Abu Ayyad al-Tunisi’s message of support for the Islamic State of Iraq and al-Sham (ISIS), the jihadist group deemed too extreme by senior al-Qaeda leaders and their official Syrian affiliate, Jabhat al-Nusra.

Until recently, this relative silence made it difficult to discern what was going on within AST, but new information indicates it might be rebranding itself under the Shabab al-Tawhid banner in Tunisia as well as Libya, where Abu Ayyad is now believed to be based. This shift could signal to exiled members in Libya that AST’s command structures are increasingly coming under the purview of its sister organization, Ansar al-Sharia in Libya (ASL).

warning al jahid in my heart

SHABAB AL-TAWHID MEDIA

On March 4, a new online media outlet was established called Shabab al-Tawhid Media (STM). Its main purposes thus far have been to serve as a ”pulpit of the Sunni people in Tunisia” and express support for ISIS. Much of STM’s early content consisted of reposted material from AST and ISIS (including English translations of ISIS releases), as well as information from Tunisian foreign fighters in Syria and ISIS-sympathetic messaging. For example, when the central division of al-Qaeda in the Islamic Maghreb (AQIM) expressed support for ISIS, STM highlighted the message. It also posted original content from online jihadist ideologue Abu Saad al-Amili, who has been a huge supporter of and advisor to AST since the organization was publicly announced three years ago. STM even released new exclusive content from AST spokesman Sayf al-Din al-Rayis. Such posts suggested that the new media group had ties to AST and the Tunisian foreign fighter network, which are themselves intertwined. The creation of a new outlet might also have been a soft way for AST to reemerge without the baggage of stating direct affiliation.

STM did not gain broad public notoriety until April 19, when it released a video showing Mohamed Bechikh, a Tunisian embassy employee kidnapped in Libya on March 21. In a caption introducing the footage of Bechikh, STM delivered a blunt message: ”To the Tunisian government, as you capture from us we capture from you, as you kill from us we kill from you.” The camera then turned to a crying Bechikh, who pleaded for Tunis to ”negotiate seriously,” saying ”they can kill me…I want to go back to Tunisia.” In releasing the video, STM was apparently seeking the release of Libyan militants captured by Tunisia in 2011. This suggests that while the media outlet was originally established by and for Tunisians, its ”brothers” in Libya — where part of the ST network is based — have by now either joined or taken over certain parts of STM. A credible source inside Libya has confirmed this reading of the situation.

A day after releasing the video, STM voluntarily took down its Twitter and Facebook accounts, probably realizing that it did not want the high level of scrutiny the footage would invite. It reopened its Twitter account a few days later but deleted the tweet containing the video; it then took down its Twitter account a second time.

ST AS AST?

While ST members in Libya have apparently been involved in operational actions such as the kidnapping and active media campaigns supporting the AST-ISIS nexus, members in Tunisia seem to be playing a more reconstructional/maintenance role. In a manner similar to how AST used to organize itself on Facebook, with separate pages for different branches throughout the country, ST has several layers of representation in Tunisia, including in individual towns, educational institutions, and mosques:

  • Towns: Jebel al-Ahmar, Le Kram, Sfax, Sidi Hassine, Guettaya, Megrine, Subaytilah, Bou Salem, Mateur, El Fahs, Hammam Zriba, Hammamet, Jelma, Jemmal, Ksar Hellal, Nefza, Tebourba, Dougga, Foussana, Medenine, Sidi Bouzid, Menzel Hayet, and Kalaa Kebira.
  • Colleges and mosques: Gafsa University, the March 2nd Institute, Bilal bin Rabah Mosque (in the Suroor neighborhood of Gafsa), the University of Sousse, the University of Sfax, the Higher Institute of Applied Science and Technology in Mateur, the University of Nabeul, the Higher Institute of Nursing Sciences in Sousse, the Vocational Training Center in Mateur, New Neighborhood Mosque in Tunis, the College of Medicine in Sfax, the Higher Institute of Computer and Communication Technologies, and the Higher Institute of Technological Studies in al-Qayrawan.

This highlights ST’s diverse nature in Tunisia, showing how its network is national in scope just as AST’s was prior to the government crackdown.

global-jihad-1-y8pyo0The material on ST’s Facebook pages is similar to STM’s content: global jihadist in nature, with a pro-AST and pro-ISIS bent. While the pages appear to be run independently of any central messaging hub, it is unlikely that they are random grassroots efforts by disparate individuals across Tunisia — their patterns of duplicate messaging are not seen in any other country when searching for ”Shabab al-Tawhid” on Facebook. This suggests that they represent a highly coordinated effort to maintain AST’s networks inside Tunisia even though the group itself is illegal. To be sure, these networks have been decentralized somewhat, but that is likely a deliberate security move to obscure the connections between them. The main purpose of this shift is to help adherents maintain solidarity and preserve their ability to organize and continue dawa work on a smaller scale, allowing them to reach out to local populations without the same level of scrutiny from the Tunisian state.

This plan is reminiscent of the approach taken by global jihadist networks that have been banned in other open societies such as Britain and the United States. For example, the British group al-Muhajiroun is well known for establishing multiple front names and obscuring its various affiliates in order to continue organizing and operating whenever the government outlaws branches of its network. Although AST leader Abu Ayyad was not known to be part of the al-Muhajiroun network when he lived in London in the 1990s, he is certainly familiar with this tactic and may now be applying it in Tunisia and Libya. Whatever the case, AST seems to have found an alternative route for expanding its reach despite being banned.

It is unknown how much the ST networks in Tunisia and Libya interact, or how much control Libyan members have over the messaging of exiled Tunisian AST members. What can be ascertained with confidence is that the network is still active, despite Tunis designating AST as a terrorist organization and conducting raids against its members for involvement in alleged terrorist plots. This illustrates that a completely securitized approach will not eradicate AST, since the group’s adherents are true believers who have the patience to wait things out and organize on a much smaller scale.

Aaron Y. Zelin is the Richard Borow Fellow at The Washington Institute and the Rena and Sami David Fellow at the International Centre for the Study of Radicalisation. He also runs the website Jihadology.net.

 

 

 

Uncovering Ansar Al Sharia

 

Nedan har jag valt att inte översätta denna plus efterföljande artikel som jag funnit på The Washington Institutes (Improving the quality of US and Middle East policy) hemsida se följande länk: http://www.washingtoninstitute.org/policy-analysis/view/tunisia-uncovering-ansar-al-sharia

wimpec
An original founder of the banned Salafi organisation reveals its true origins, the extent of its links with al-Nahda, and what lies ”behind the curtain.”The public rise of Ansar al-Sharia in Tunisia (AST) — the radical Islamist group recently listed as a terrorist organisation by the Tunisian government — first began two and a half years ago, and online.

On 27 April, 2011, a blog titled the al-Qayrawan Media Foundation (QMF) was created, and two days later a corresponding Facebook page was established. Then, on 15 May, another Facebook page under the name Ansar al-Sharia in Tunisia was launched, coinciding with the announcement that a conference would be convened in Tunis on 21 May.

This is the public story of AST’s emergence, and since 2011, the group’s visibility has grown significantly; the group has courted controversy through its protests against blasphemy, been accused of involvement in political violence, and been banned by the state. Yet the organisation remains poorly understood, not least with regards to its real origins, the story of which stretches several years further back than 2011, runs much deeper into Tunisian politics than has otherwise been disclosed, and has up to now stayed largely concealed.

PRISON PLANS

In late August 2013 and early September 2013, I had the opportunity to meet one of the individuals (who will remain anonymous) present at the actual founding of AST. The event took place in 2006 in a Tunisian prison.

According to the source, when Hamadi Jebali — a senior member of the Islamist organisation al-Nahda who went on to become Prime Minister (2011-2013) — was released from jail in February 2006, some more radical Islamists believed they too could be leaving prison soon. They began planning for their mission once on the outside, and though the group did not have a name for it at the time, 20 Islamists, including AST’s future leader, Abu Iyadh al-Tunisi, agreed to create a new organisation.

The group’s release in fact took longer than expected, and it was only in March 2011, following the overthrow of President Zine El Abidine Ben Ali, that they were pardoned and set free. Once outside, the group organised, gathering in Abu Iyadh’s house, and began implementing the plans they had been working on for the previous five years. AST started outreach efforts in Tunis, Sousse, Sidi Bouzid, al-Qayrawan, and Bizerte as well as making contact with the Salafi cleric Shaykh al-Khatib al-Idrissi.

Although there is more public distance between al-Idrissi and AST currently, when AST first began, al-Idrissi promoted its existence and early activities via his official Facebook page and was loosely affiliated with AST’s original media outlet QMF. Al-Idrissi is one of, if not the most, influential Salafi clerics in Tunisia. In 1985, he went to Saudi Arabia and formally trained with some of the most important Salafi clerics of the modern era including ‘Abd al-’Aziz bin ‘Abd Allah bin Baz. AST’s early outreach to al-Idrissi highlights the fact it wanted strong backing from the ‘ulama — the class of Muslim legal scholars — to legitimise its cause.

Since spring 2012, al-Idrissi has been less public in his support for AST, and around a similar time, AST established a new media outlet named al-Bayyariq Media Foundation. It appears that al-Idrissi’s current relationship with AST is more as an unaffiliated outside spiritual guide and that Abu Iyadh is the main link between AST and al-Idrissi.

abou-iyadh                                                                                           Bild ovan: Abou Lyadh Ansar Al-Sharias ledare

FRIENDS IN HIGH PLACES

In addition to these early efforts, AST also had meetings and communications with al-Nahda, now Tunisia’s biggest political party, including with its leader Rachid Ghannouchi. According the founding member of AST I spoke with, relations between the Salafis and al-Nahda went back to the time that members of each group were in prison together. They reportedly passed letters to one another and were in close communication, though good relations may have been kept for cynical purposes. For example, a letter from Ali Larayedh, Tunisia’s current Prime Minister, to Nur al-Din Ganduz, another senior al-Nahda figure, allegedly explained that the Salafis were beneficial to al-Nahda because they make them look better and more moderate in comparison.Following the overthrow of Ben Ali and the release of the prisoners, dialogue between factions within al-Nahda and AST continued. The individual I spoke with said that in 2011 he personally attended two meetings at Ghannouchi’s home in el-Menzah, just north of Tunis. In these meetings, Ghannouchi allegedly told Abu Iyadh to encourage the youth of AST to join the national army to infiltrate it, and to get another group of youth do the same with the National Guard.

This claim is less surprising when one bears in mind the leaked video that surfaced in October 2012 in which Ghannouchi provides strategic advice to the Salafis. In one part of the video, the al-Nahda leader warns, ”the Army is in their [the secularists] hands. We cannot guarantee the police and the army.” It is possible Ghannouchi did not want to risk his own cadres, but saw a back door to controlling elements within the security apparatus by using the Salafis and the zeal of their youth members.

This relationship between al-Nahda and AST has since soured, and the al-Nahda-led government designated AST as a terrorist organisation on 27 August, 2013.

BROTHERS AND ARMS

In the two and a half years since AST emerged in Tunisian politics, the organisation has been involved in a serious campaign for hearts and minds publicly. Yet it is also believed to have been involved in more nefarious and concealed activities, though these have been difficult to confirm. The founding member of AST, however, provided some insights into these shadier aspects of the group and suggested he quit AST because of ”what was behind the curtain.”

He confirmed that AST has a military wing, thus contradicting one of Abu Iyadh’s famous statements that Tunisia is a land of da’wah (meaning preaching or invitation) and not jihad, and his claim that AST does not have or obtain weapons. The individual also noted that the relationship of AST with Ansar al-Sharia in Libya (ASL) and Ansar al-Sharia in Egypt (ASE) is like a ”spider web,” explaining that they all know one another — presumably referring to the groups’ respective leaders. Further, the source said certain members of AST, ASL, and ASE travelled together to Gaza and northern Sinai in 2012. He did not say that they went for military training — though it should not necessarily be ruled out considering Tunisians have reportedly trained in Libya with ASL — but rather to meet Palestinian Salafis who advised them on issues related to administration, organisation, and management.

When analysing semi-clandestine Salafi organisations, one needs to bear in mind what one knows for sure and what one doesn’t, especially as the latter category often overshadows the former. And there are still many questions to answer regarding AST, such as its relationship with al-Qaeda in the Islamic Maghreb (AQIM) and its role in recent violence in Tunisia. However, as AST continues to be important in Tunisia despite its official ban, hopefully filling in some previously concealed gaps regarding its history, its relations and its strategies will help us understand the mysterious group a little better.

Aaron Y. Zelin is the Richard Borow Fellow at The Washington Institute.

 

Aktivisten Azyz Amamis gripande startar en våg av protester och anklagelser riktade mot polisen.

al sajin 52

Många höjer nu ett varnande finger mot att demokratin i Tunisien är i fara då det visat sig att polisen vid flera tillfällen íscensatt drogbrott.

Samtidigt så höjs fler och fler röster för att fördöma polisens sätt att försöka stävja ungdomsprotester. En grupp kallad Al Sajin 52 (”Fånge nr 52″) skapades tidigare i år efter att fyra unga konstnärer fick fängelsestraff med droganvändning som förevändning.

”De stoppar dig utan anledning, även om du inte har droger på dig  gör de analyser och du får ett år i fängelse fast du inte tagit några som helst droger i hela ditt liv” sade den indignerade syndikalisten Hasar Trabelsi, under en liten protest som gruppen genomförde i tisdags på Avenue Bourguiba i huvudstaden Tunis.

”Bort med polispartiet – inrikesministeriet, ministeriet för terror,” skrek demonstranterna. ”Tre år efter revolutionen fortsätter polisen att göra som de vill”  fördömde en av demonstranterna, Oujah som också påminnde om de milda straff som nyligen avkunnades mot de som var inblandade förtryck mot revolutionärer.

azyzFör journalisten Henda Hendoud, en medlem av Al Sajin 52, är gripandet av Azyz Amami (se bilden) en del av en iscensatt attack av poliser för att  motarbeta aktiva ungdomar. De använder dessa attacker som en symbol för att avskräcka andra ungdomar att medverka i revolutionen.” ”Det finns mer än femtio fall av ungdomar som indirekt åtalats för att ha deltagit i revolutionen som vi nu kan visa upp. De anklagas officiellt för störande beteende av den allmänna ordningen, konspiration osv. ”.

Ännu har Azyz Amami inte ställts inför rätta och han har officiellt inga anklagelser riktade mot honom. Om så vore fallet skulle det vara osannolikt han undkom ett års fängelse. En webbplats har skapats för att kräva hans frigivning.

Demokratins fotfolk – en dokumentär om 12 karikatyrtecknare i världen varav 3 från arabvärlden

fantassins

Cannes filmfestival hyllar tolv tecknare från hela världen , däribland tre från arabvärlden (Slim; Algeriet, Bahar Boukari; Palestina samt Willis; Tunisien) Beväpnade med enbart sina egna pennor strider de för yttrandefrihet och demokrati i sina länder.

I den 67: e filmfestivalen i Cannes presenterades dokumentären ”Fantassins de la démocratie” dvs demokratins fotsoldater, som visar hur journalisten Stephanie Valloatto följer tolv tecknare i deras dagliga arbete i att utveckla ett ”tillstånd av demokrati” runt om i världen.

 

Länk till dokumentären http://www.youtube.com/watch?v=t26m8rgrtYg

willisformtunis_graphikislandTunisiskan Nadia Khiari målade endast tavlor innan hon redan under Ben Alis tid började att teckna politiska karikatyrer under smeknamnet ”Willis från Tunis”. Nadia och hennes katt Willis kämpar tillsammans för demokrati och yttrandefrihet i Tunisien. Jag är optimist säger Nadia, jag tror att vi i Tunisien kan nå demokrati. Till en början använde hon den röda färgen endast till den tunisiska flaggan. Under och efter revolutionen har hon dock mer och mer fått använda det röda till att teckna bloddroppar ”det trodde jag aldrig att jag skulle behöva”, säger Nadia i dokumentären.

Filmen, som hade premiär i Cannes i dag, är en mycket positiv film säger regissören Stephanie Vallaotto. Det är mer än en film, det är snarare en kamp , enligt Radu Mihaileanu , som skrev manuset tillsammans med Stephanie. Filmen upplevs som en hyllning till ensamma och modiga konstnärer som tillägnat sina liv i kampen om fria och demokratiska länder.

 

fantassins affiche

Valet i Irak

Valet i Irak den 30 april var det fjärde sedan 2003 där mer än 280 politiska partier och 9 000 kandidater slogs om 328 platser i det Irakiska parlamentet. Ingen av dem lyckades ta fram en politisk plattform eller dagordning för att ta itu med landets viktigaste frågor dvs säkerhet, ekonomiskt välstånd och nationell försoning

Photo credited to GETTY  by the Telegraph

Photo credited to GETTY by the Telegraph

Valkampanjen visade upp flashiga banderoller med djärva slogans som ”Tillsammans bygger vi Irak”.  ”Tillsammans besegrar vi terrorism” är en annan kampanjslogan som kommer från premiärministern Al-Maliki’s Shiite State of Law Coalitionsom som ironiskt nog står bakom Al Qaida fraktionen från den islamiska staten i Irak och Levanten (ISIS) en jihadist grupp.

Även om omröstningen skulle kunna vara avgörande för den bräckliga demokratiska processen i landet kommer inga lösningar på pågående samhällspolitiska kriser att bli påtagliga.  Än mindre kommer valet att ändra den krisdrabbade politiska strukturen i Irak eller bevara lika medborgarskap bland den splittrade befolkningen.

Snarare var detta val mer representativt för de klyftor mellan irakiska sektorer än den demokratiska processen . Sunni väljare har inget annat val än att lita på de kandidater som potentiellt kan tjäna deras sak . Kurderna är inte orolig så länge de har sin självständighet och de flesta shiitiska väljarna riktar sina röster för att återuppbygga  ett centrum för shia muslimska studier ( Najaf Hawza) . Tyvärr, kan drömmen om ett stabilt välmående Irak inte besannas så länge väljarna fortsätter att rösta fram namn som riskerar att stå för mer blodbad istället för att bygga upp landet .

Nedan fördelningen av de 328 platserna enligt valresultatet (källa Shafaaq)
State of Law 67
Muwatin Coalition 48
Al-Hadba 33
Sadrist Movement 32
Iraqi National Accord 25
Kurdistan Democratic Party 20
Patriotic Union of Kurdistan 14
Civil Democratic Alliance 10
Iraqi National Dialogue Front 10
National Reform Trend 10
Islamic Virtue Party 7
Övriga 52
Totalt 328

Lönesänkningar för Tunisisens ministrar

gouvernement-jomaa1Bilden ovan visar ministrarna i nuvarande teknokratiska regering med regeringschef Jomaa i mitten till vänster och president Marzouki i mitten till vänster

Med utgångspunkt från den katastrofala ekonomiska situationen som Tunisien idag befinner sig i, efter den islamistiska regeringen Ennadhas inkompetens, har den nuvarande teknokratiska regeringen beslutat att bl.a vidtaga följande åtgärder:

1) alla Tunisiens ministrar kommer att få sin lön minskad med 10%

2) nedskärning av löneförmåner

3) tjänstebilarna ersätts med milersättning för privata bilar

4) presidenten har dessutom aviserat en lönereduktion med 30 % från 130 000 kr per månad till 91 000. Med tanke på att medellönen i Tunisien ligger på ca 4 000 kr per månad är president Marzoukis lön extremt hög även efter lönesänkningen (om den nu blir av).

 

Hemligt avtal mellan Ghannochi och Tamim att ta emot muslimska brödrarskapet i Tunisien

l-arrivee-de-l-emir-du-qatar-cheikh-tamim-ben-hamad-al-thaniBilden: Cheik Tamim från Qatar till vänster tillsammans med Moncef Marzouki Tunisiens provisoriske president till höger.

Qatar har lyckats få till stånd ett avtal med den provisoriske tunisiske presidenten Moncef Marzouki och islamisterna Ennadhas ledare Rached Ghannouchi som går ut på att Tunisien ska ta emot islamistiska chefer från Egypten, Syrien och Palestina i Tunisien. Dessa islamistledare har hittills levt i exil i London och Doha.  Web tidningen Tunisie Secret var de första att i juli 2013 upptäckta projektet att transferera dessa islamist – terrorister från Qatar till Tunisien.

Att ta emot dessa islamist-terrorister skulle kosta enorma summor för Tunisien (hus, bilar, säkerhetsassistans etc) som redan lider av svår ekonomisk kris.Den Londonbaserade tidningen Al-Arab har även de i dagarna konfirmerat att det finns planer på att Tunisien ska ta emot islamo-terrorister. Al-Arab citerar källor från muslimska brödrarskapet som dessutom bekräftar att besöket av Qatarcheiken Tamim i Tunisien den 3 april, hade som mål att avsluta avtalet mellan Doha, Riyadh, London och Tunis.Al-Arab citerar även experten på muslimska brödrarskapet Kamel Habib, som bekräftar informationen samt att detta avtal beror på att regeringen David Cameron inte längre tolererar närvaron av muslimska brödrarskapet i England.

Rasism mot svarta araber i Nordafrika

 

noir aux maghreb

Stephanie Pouessel, doktor i antropologi  har genomför en studie med titeln ” svarta i Maghreb en fråga om identitet ” .

Studien tar upp de vita araberna i Nordafrikas relation till svarta. Historiskt så använde man sig av svarta afrikanska slavar som i hundratusentals transporterades till de nordafrikanska städerna och oaserna för att arbeta som soldater, tjänstemän etc.  Dagens svarta nordafrikaner är inhemska ättlingar till afrikanska stammar.

Trots att lagarna inte gör någon skillnad på dem och de vita har reflexerna bland de vita araberna ärvts kvar från slaveriets tider och många är direkt negativa till svarta och de behandlas som mindre värda, enligt studien.

 stephanie poueselleLänge har man förnekat och förträngt historien kring de svarta men problemet med rasism i Maghreb har ökat och blivit akut. Särskilt med tanke på den ökning av migrations-strömmar från Afrika söder om Sahara som på senare år blivit påtaglig.  I en intervju med Stephanie Pouessel i tidningen Jeune Afrique den 14 april 2014 säger hon att hon under många år lagt märke till att ämnet kring svarta araber var tabubelagt precis som vad gäller frågan om Berber i Marocko. Även om diskrimineringen är synlig orsakar debatten om svarta en hel del motvilja i Maghreb, menar hon.

 

Bilden: Stephanie Pouessel

 

I Marocko genomfördes den 21 mars (samtidigt som den internationella dagen mot rasism) den första kampanjen någonsin mot rasism. Tanken var att uppdaga problemet och att få samhället att ta problemet på allvar.

je ne m'appelle

”Jag heter inte en svart utan jag har ett namn” var kampanjens budskap.

 




__________

Intervju av Laurent de Saint Perier

Tunisiens nya turistminister gör reklam för Tunisien

Tunisia's Tourism Minister Amel Karboul speaks during an interview in TunisAmel Karboul som är en ung kvinnlig turistminister som på bara några få veckor har lyckats göra ett mycket positivt intryck på tunisierna. Hon arbetar med alla medel på att vända tillbaks den negativa image Tunisien fått efter revolutionen och sedan islamisterna satt vid makten och tillät våld från flera extremistiska rörelser.

På bara några månader har hon genomfört flera arrangemang som t.ex electro musik i öknen dit flera tusen unga tunisier strömmade samtidigt som internationell press var inbjuden, hon har gjort reklam filmer på franska för Canada, Frankrike, Schweiz och Belgien. Senast i raden har hon fått en tysk tv kanal att intervjua henne där hon gör reklam för solen, stränderna, aktivitetsutbudet och människorna i Tunisien. Se gärna intervjun genom att följa länken: http://www.africanmanager.com/164745.html

Krypskyttarna under den tunisiska revolutionen visar sig vara al-Qaida agenter under Qatars order

Syria-gulf-states-logic

I dagens ”Tunisie Secret” kunde man läsa en artikel av Lilia Ben Rejeb, som avslöjar Qatars roll i revolutionen. Nedan har jag översatt artikel

Tunisien: krypskyttarna under den tunisiska revolutionen var al – Qaida -agenter i Qatars tjänst

14 Juni 2013

Äntligen, har sanningen om den arabiska våren kommit till allmänhetens kännedom, enligt den tunisiska tidningen Al – Chourouk  var  krypskyttarna som dödade flera demonstranter i Tala, Kasserine och Gafsa och Jendouba under pågående revolution inget annat än al-Qaida terrorister som aktiverades och finansierades av Qatar.

Lilia Ben Rejeb har delvis översatt en annan artikel i dagens artikel i Tunisie secret. Den av henne översatta artikeln var skriven av Slim Ajroudi  som publicerades på arabiska i tidningen al- Chourouk 11 maj 2013 och som endast få  tunisiska medier offentliggjort!  I dag , har den här artikeln försvunnit från Al – Chourouks hemsida !

IMG_5462_small

Lilia Ben Rejebs översättning:
” Enligt initierade källor , kom det till al- Chourouk kännedom den chockerande sanningen att det var al-Qaida -grupper som stod bakom många av de våldsamheter som förekom i samband med revolutionen (bränder av polisstationer, morden på flera demonstranter  m.m.). Dessa dåd kunde genomföra tack vare hjälp från såväl inhemska tunisiska element som utländska makter. Målet med var att skapa anarki och få bort den västerländsk vänliga diktatorn Ben Ali . ”

” Förre president Ben Ali har vid ett par  intervjutillfällen efter revolutionen  nämnt att det var utländska grupper som  infiltrerade sig och att det var de som stod bakom revolutionen och den anarki som följde i revolutionens fotspår.  Enligt ett flertal andra ögonvittnen var det inte tunisier eller folk från regionerna som attackerade polisstationer och regeringsbyggnader i Kef , Jendouba , Kasserine , Gafsa. För dem som var med kan denna sanning inte förnekas av någon . ”

” Den information som kommer att avslöjas inom kort visar att det var al – Qaida och liknande organisationer som stod bakom bränderna av bl.a polisens lokaler och lokala fängelser där flera al-Qaida medlemmar satt fängslade.  Det visar sig även att  dessa terrordåd begicks med hjälp av vissa av Gulfstaterna . Enligt vår information , är det al- Qaida som bidrog med krypskyttar som dödade martyrerna i Tala och Kasserine … ” .

Tunisie Secrets och Lilia Ben Rejebs Kommentarer:                                                                                                                                      ”Tunisie Secret har alltid stöttat tesen att det var Qatar som spelade en avgörande roll i den tunisiska revolutionen och de våldsamheter  som Tunisien fick uppleva mellan december 2010 och januari 2011. Qatar inte bara utnyttjade sin medie kanal Al Jazeera för att föra ut väl vald information, utan de finansierade aktivt al – Qaida för att kunna genomföra den arabiska revolutionen.”

usa-och-saudiarabiens-roll-i-syrienEgypten och Syrien har även de varit offer för samma typ av konspiration där  samma metoder av omstörtande verksamhet , falsk information och destabilisering har använts.Amerikanska organisationer  är givetvis delaktiga i denna destabilisering av Tunisien, Egypten och Syrien. Utan deras implicita godkännande, skulle aldrig denna maffia av kriminella emirat vågat anfalla Tunisien . Relationerna mellan USA och al-Qaida är en gammal kärlekshistoria som började i Afghanistan där målet var att bekämpa Ryssland.

Nu när den tunisiska pressen har börjat ägna sig åt grävande journalistik och vågar skriva sanningar, förväntas det av tunisierna att de går ut på gatan för att kräva att förbindelserna med beduin emiratet avslutas.

Lilia Ben Rejeb