Bild ovan: Den nyvalde Centralbankschefen Cheddly Ayari

För flera månader sedan fick Tunisien ett bakslag då Standard & Poors nedvärderade den tunisiska ekonomins trovärdighet. Häromdagen då den sittande provisoriska regeringen valde att avsätta den internationellt trovärdige och uppskattade Tunisiska Centralbankschefen Kamel Nabli valde Moody’s det amerikanska kreditvärderings institutet att även de nervärderar den Tunisiska ekonomins trovärdighet.

Motivationen var: ” beslutet att avsätta Kamel Nabli kommer att inverka negativt på den Tunisiska Ekonomin som redan är i kris samt undergräva den Tunisiska Centralbankens trovärdighet, vilket i sin tur riskerar att destabilisera redan oroliga investerare….”

Cheddly Ayari som ersätter Kamel Nabli valdes med 97 av 86 röster dvs 183 närvarande som röstat. Oppositionen emotsatte sig valet då de menade att det var ”konstigt” att 183  röstat då endast enligt dem 159 ledarmöter var närvarande men de fick avslag på sin önskan om att börja om röstandet och Cheddly Ayari blev alltså Centralbankschef.

Cheddly Ayari är 78 och har en bakgrund som minister under President Bourguibas tid samtidigt som han även haft en post under President Ben Alis styre. Han har även varit ordförande i den Arabiska Banken vad gäller ekonomisk utveckling men har inte varit aktiv i över ett sekel. Hans inträde på den finansiella arena oroar många därbland Moody’s som menar att det kommer att ta tid innan han blir operationell vilket kan än mer skada den redan utsatta tunisiska ekonomin.

Under flera månader har media och då speciellt sociala medier och nät-tidningar diskuterat vad som egentligen är det provisoriska partiet Ennadhas riktiga mål. Med utgångspunkt från att de innan valet lovade en modererad islamism utan återinförande av sharia. Därefter:

• Har Ennadha under flera månader mer eller mindre givit grönt ljus till alla extrema islamister inklusive salafister, jihadister etc att ostraffat genomföra våldsamheter vilket många anser har som slutmål att få bort yttrandefrihet, pressfrihet och demokrati och på så vis kunna införa en religiösa diktatur där sharian ingår i den konstitution som håller på att skrivas.
• Har Ennadha kallat dessa extrema salafister ”våra barn”.
• Anser många se ett mönster och samband mellan Ennadhas genomförande av viktiga förändringar i konstitutionen etc som kommer att ge upphov till protester och de terroristaktioner genomföres av salafister. Man menar att Ennadha genomför en strategin som går ut på att tunisierna ska vara upptagna med salafisternas framfart och således inte uppmärksamma de genomgripande förändringar som håller på att införas.
• Har Ennadha totalt negligerat ett av revolutionens viktigaste mål och budskap nämligen det om rätten till arbete och inkomst till alla.
• Har Ennadha låtit extrema islamisters framfart gå före landets ekonomi. Tunisiens ekonomi är katastrofal då turistnäringen inte fått fart efter revolutionen pga den rådande instabila situationen vilket innebär att mer än 1 miljoner tunisiers inkomst uteblivit-
• Har Ennadha skrämt bort alla potentiella investerare då Standard & Poors sänkte Tunisien notering för ett säkert land för investeringar.
• Har regeringen höjt sina egna löner till rekord nivåer i en ekonomisk situation som skulle kräva motsatsen
• Har den provisoriska regeringen Ennadha genom att inta de absolut viktigaste posterna i Tunisien sett till att inte vara provisoriska. Bland de poster som de tagit över är ansvaret för det planerade valet 2013, dvs Ennadha har total kontroll över varenda valurna.

Händelserna kring konstutställningen i Marsa mellan den 2 och 10 Januri.

Salafister hade redan annonserat att de skulle förbjuda tavlor på konstutställningen i Marsa (chic förort till Tunis) med målet att blockera utställningen. Det som är lite svårt att förstå är varför de med det målet endast inträder på scenen den 10 januari och inte tidigare?

Stora delar av Marsas invånare mobiliserade sig för en fredlig kommunikation med de salafister som man visste skulle komma. Det kom 2 salafister i sällskap med en notarie som gick runt och noterade vilka tavlor som ansågs innehålla vanhedrande aspekter och således skymfade religionen. Konstnärer och besökare diskuterade med de närvarande salafisterna som gick lugnt tillväga och då de gick ifrån expositionen hoppades man att budskapet om en fredlig samvaro hade nått fram. Men så var alltså inte fallet utan precis innan stängningsdags återkom de men då i en stor grupp som började vandalisera stora delar av Marsa och på flera andra platser runt om i Tunis och Tunisien. För första gången sedan Ennadha kom till makten ingrep poliserna mot salafisterna vilka tidigare under veckan även givit sig på flera polisstationer. Ungdomar boende i förorten Marsa gick ut för att blanda sig i våldsamheterna det var i detta sammanhang som polisen använde gas och gummikulor som skadade ett hundratal varav en 20 årig salafist som avled av sina skador. Samtidigt häktades över 100 personer och då även salafister och ett utegångsförbud mellan kl 23.00 och 05.00 infördes dagen därpå.

På måndagen efter de två salafisternas och notariens besök på konstutställningen publicerades en mängd bilder från utställningen via sociala medier samt web och bloggsidor. Enligt den franske journalisten och bloggaren Thierry Bréssillon har notarien som tog foton på målningarna från utställningen erkänt att han givit dem till präster ”imamer” på moskeer med uppmaningen att publicera dem via nätet. Bilderna spreds 2 timmar innan galleriet stängdes och chockade en stor del av befolkningen som inte har för vana att ifrågasätta information. En uppenbar och tydlig provokation. Frågan är varför denne notarie som i enlighet med sitt yrke ska vara objektiv dristade sig till denna handling, eller frågan är snarare på vems uppmaning genomofördes denna provokation?

Då kultur ministern intervjuades i onsdags om vilka tavlor det handlade om och varför dessa var vanhedrande visade det sig att han:

• inte själv sett tavlorna.
• refererade till 2 tavlor varav den ena inte befann sig i Tunisien utan ställdes ut i Senegal för tillfället och att den andra inte alls föreställde det han hänvisade till.

Vad som kan nämnas i detta sammanhang är att tavlorna i stor utsträckning hade motiv som tog upp dagens stämning i Tunisien där protest mot könsstympning och salafister som försöker införa deras version av religionen i Tunisien.

Dagen efter dvs i tisdags gick ledaren för Ennadha Rached Ghannouchi ut i media och påbjöd alla islamister att delta i en marsch i revolutionens och religionens namn till försvar för religiösa värderingar. En ytterst farlig uppmaning i den explosiva stämning som finns i Tunisien. Han fortsatte sitt uttalande med att skylla de våldsamma händelserna på RCDister dvs förre presidentens anhängare samtidigt som han ännu en gång försvarade ”sina barn” salafisterna och avslutade med att delge att en rättegång mot de ansvariga för konstutställningen kommer att hållas.

Två dagar senare på torsdagen gick hela koalitionsregeringen tillsammans ut (Presidenten Moncef Marcouki, Rached Ghannouchi och Mustapha Ben Jaafar ut offentligt med kommunikén att ”ifrågasättandet av religionen inte bör ingå i yttrandefriheten vilket kommer att skrivas in i konstitutionen, vilket är en otydlig lag som i slutändan endast har i syfte att begränsa yttrandefriheten. Dessutom innebär detta uttalande att konstnärerna var orsaken till reaktionen natten mellan den 10 och 11 juni. Fortsättningsvis fördömde de salafisternas våldsamheter. Vilket i sin tur innebär att konstnärerna likställs med de salafister som brände upp fastigheter, plundrade butiker, förstörde bilar och konstverk, kastade sten och slängde gas runt om i hela Tunisien. Stämningen bland konstnärerna som dessutom fick se galleriet stängas på order från KULTUR ministern är upprörd.

Politiker i oppositionen som försvarat konstutställningen samt konstnärerna själva har fått dödshot. I slutändan är det således konstnärerna som både får bära all skuld samt utsättas för hot i denna svåra och komplexa situation.

Frågan som många ställer sig är i vilken omfattning Ennadha utnyttjar situationen och t.o.m underblåser den? Vilket leder in oss på manipulationsstrategier som florerar runt om i landet.

Utanför storstäderna där ofta fattigdom och arbetslöshet är stor finns teorier som:

• ”förr i tiden visades blommor o dyl som konst men i år provocerar man med bilder av nakna kvinnor etc. Det är en grupp av politiker som ligger bakom den där utställningen”.

• ”Ghannouchi, Jbali, Marzouki är USAs, Storbritannien och Qatars lakejer. De vill eliminera de sanna muslimerna på uppdrag av USA. De vill inte tillämpa islam i Tunisien”.

Är man däremot i Tunis hörs följande teorier.

• ”RCDister underblåses av Ennadha”
• ”Det är Ennadha som ligger bakom och aktivt medverkar i oroligheterna, de betalar salfister för att ställa till problem”
• ”Det var sprit och drogpåverkade ungdomar som blandade sig i problemen i måndags och förvärrade situationen som gick över styr”.

Vad man med säkerhet kan konstatera är att den enorma arbetslösheten, de höga priserna, den ökade fattigdomen som brer ut sig, avsaknad av en tydlig politik, landets instabila säkerhetssituation och inkompetenta politiker är bidragande orsaker till den elektrisk stämning som råder. Konstutställningen var bara gnistan som tände den eld som pyr under ytan i Tunisien sedan Ennadha tagit makten.

Som resultat av konstutställningen:

1. Får kanske den mer eller mindre utslagna oppositionen kraft att samarbeta och tydliggöra ett politiskt program.
2. Får Ennadha en varning att ett samarbete med salafisterna kan förvisso ge vissa eftersträvade kortsiktiga effekter men att det är en farlig balansgång i längden.
3. Tvingas Ennadha att ta ställning.
4. Ges en rättmätig ursäkt för de krafter som vill att militären ska göra en stadskupp och ta över makten.

åt vilket håll det går är svårt att förutse.

Den för ett år sedan folkvalda provisoriska regeringen, Ennadha, har en otydlig agenda samtidigt som de spelar ett otydligt men troligen ett välplanerat spel mot en totalitär stat.

På frågan om varför de inte stoppar våldsamheter, misshandel och attacker som extrema islamistisk salafist/jihadisktiska rörelser ägnat sig åt i flera månader, svarar de att ”vi vill skapa ett demokratiskt land där alla har rätt att uttrycka sig”.

Sedan när blev våld och misshandel en åsikt och ett bevis på demokrati?

Missnöjda och uppgivna diskussioner har florerat på facebook under flera månader där man försökt avslöja vart Ennadha är på väg. De sista veckorna har dessa diskussioner blivit allt livligare och argare. Många tunisier har mängder av konspirationsteorier vad gäller Ennadhas politik där t.o.m ”deras” egen revolution misstänks vara framprovocerad av bl.a Ennadha och andra islamistiska intressen.

Bakgrunden till missnöjet är att samtidigt som Ennadha ägnar sig åt att införskaffa allt mer makt och höja lönerna för de regeringsanställda så sköljer det ostraffade våldet över Tunisien, har ekonomin gått i botten, har vissa lärare inte fått lön på flera månader, har priserna skjutit i höjden, har arbetslösheten överskridit 30% och så har fattigdomen blivit allt mer utbredd.

Ennadha är inte ensam på den politiska arenan utan det finns andra krafter som i sin tur underblåser Ennadhas misslyckande för att själva vinna poäng i striden om Tunisien. Hela denna komplexa situation börjar tära på tunisernas tålamod och drömmen om demokrati tycks tyna bort.

I tisdags den 29 maj slogs Tunisiens domstolsstym ut då alla domare gick ut i strejk och i onsdags den 30 maj följde läkarna på universitetssjukhuset i Tunis efter. Läkarna protesterar mot bristen på utrustning samt att personalen utsätts för våld och misshandel som inte tycks beröra regeringen som givit order till polisen att inte ingripa. ”Vi kräver en garanti för vår säkerhet” sade Dr Habiba Mizouni till det franska pressorganet AFP häromdagen.

Domarna i sin tur fördömmer justitieministerns agerande då han avskedade 81 stycken domare som var misstänkta för korruption under den förre presidenten Ben Alis styre. ”Avskedandet strider mot grundlagen som stipulerar att man är oskyldig till motsatsen bevisats, dessutom har man rätt till advokat och en korrekt genomförd rättegång” hävdade domarna som planerar strejka i minst 3 dagar.

En generalstrejk planeras dessutom i inlandet i främst Jendouba och Kef.

Häromdagen gjorde ordföranden för de mänskliga rättigheterna Mokthar Triki ett starkt uttalande i protest mot att islamister härjade ostraffat i landet samt att tortyrerna har fortsatt i de tunisiska fängelserna efter revolutionen.

Dessa de senaste i raden av händelser har höjt tonen ytterligare på facebook och i flera andra medier. Den osynliga frågan är numera inte ”om” det blir en ny revolution utan ”när” det blir och om det kan gå så långt som till ett inbördeskrig.

I mitt inlägg ”Del 5 Hur går det med den demokratiska utvecklingen…..) skrev jag om att TV kanalen Nessma den 9e oktober 2011 visade den prisbelönade filmen Persépolis,som är en auto biografi av Marjane Satrapis. I filmen finns en scen där hjältinnan pratar med gud som personifieras likt en gammal man med vitt skägg, speciellt denna scen triggade upp islamister som försökte invadera TV kanalens lokaler och mordhotade ägaren Nabil Karoui. Dagen efter händelsen blev han åtalade av en grupp av ca 140 islamistiska advokater för att ha skymfat heliga värderingar.

Den 3e maj på den internationella pressfrihetens dag som firades i Tunisien blev han skyldigförklarad för att ha ”attackerat heliga värderingar” och fick böta 2 400 dinarer

ca 12 000sek. Vilket tragiskt sammanträffande! Summan är i och för sig en ganska stor summa pengar i Tunisien men domen som indikerar en riktning mot inskränkningar i yttrandefriheten är enorm. Samtidigt som det är viktigt att notera att de identifierade salafisterna som stormade TV kanalen Nessmas lokaler och mordhotade ägaren inte överhuvudtaget blivit åtalade!

Den amerikanska ambassadören och flera stora Europeiska tidningar uttryckte samma dag sin chock över domen och sin oro för framtiden av Tunisiens nyvunna pressfrihet.

Själv säger Nabil Karoui att islamister vill införa en religiös diktatur i Tunisien men att han inte är beredd att acceptera en ny diktatur utan fortsätter sin uppgift.Händelsen och domen har provocerat fram flera demonstrationer och protester från stora delar av allmänheten och från tunisiska journalister.

(Brännpunkt den 10/4/12 stod det) ”Alltsedan Tunisiens diktator Ben Ali föll i januari 2011 har regeringar i väst talat om sitt stöd för demokratin i arabvärlden. Den svenska regeringen är inget undantag. Den har lyft fram svenskt demokratibistånd och kommunikationsteknologi och bjudit in unga akrivister till konferenser och seminarier om de social mediernas roll i den arabiska våren.” Jag följer upp deras utspel med att fortsätta tycka att det är vackra ord men vad har egentligen hänt med demokratin och yttrandefriheten i Tunisien har den svenska regeringen följt upp alla händelser som under hösten pekar på en negativ trend som snarare går mot en ny diktatur? Svensk media har i alla fall inte tagit upp någon av den senaste tidens allvarliga händelser där den folkvalda provisoriska islamistiska regeringen Ennadha i Tunisien enligt mig och internationell press absolut inte för en demokrati och yttrandefrihets vänlig politik.

Jag har här på min blogg rapporterat om händelserna i byn Sedjenene och universitetet Manouba som salafisterna tog över utan att Ennadha reagerade på deras våldsamheter. Jag har också tagit upp det faktum att ett flertal journalister har blivit dömda för att ha visat bilder eller skrivit texter som inte passar in i Ennadhas bild om den muslimska tron.

De senaste händelserna handlar dels om två män i tjugo års åldern som dömts till 7,5 års fängelse med anledning av att de skrev om atteism på deras facebook sida och dels då tusentals fredligt manifesterande tunisier gick ut på gatorn i måndags på Martyrernas dag, med bilder och namn på de som offrat sina liv i jasmin revolutionen då de närmade sig Avenue Habib Bourguiba (där ett demonstrationsförbud införts) blev de misshandlade av poliserna som använde både batonger och tårgas.

Journalisten för Le Point, Julie Schneider råkade befinna sig i Tunisien och blev utsatt för polisernas misshandel.Så här berättar hon:

Kl 12.30 hade våldsamheterna pågått i över en timme då jag blev vittne till hur Jaouhar Ben Mbarek välklädd äldre gråhårig man (medlem i rörelsen Doustourna som agerar och upplyser om makthavares förehavande) blev arresterad. En tunisisk journalist ingriper i ett försök att hjälpa Ben Mbarek, jag närmar mig scenen men det är tårgas överallt, en kvinna skriker och slåss för att försvara sig mot poliserna. Jag försöker ta foton och poängterar att jag är journalist då flera uniformklädda och civilklädda poliser närmar sig. Jag försöker nå mitt journalist kort i fickan men når inte ner varpå jag blir brutalt slagen i ryggen och trillar ner på gatan. Jag får flera slag och det enda jag tänker är att försöka fokusera på något annat då sparkar och slagen i ryggen och benen fortsätter. Det enda jag tänker på är vart min kamera tog vägen. Poliserna drar upp mig från gatan och drar iväg mig till en polisbil trots att jag fortsätter att upprepa att jag är journalist, men ingen lyssnar. Först då en representant för Ennadha, som jag känner igen från en tidigare intervju, går fram och talar med poliserna blir jag frisläppt. Jag haltar mig fram genom centrums gator med enorma smärtor i hela kroppen och blir vittnen till mängder av våldsamma scener över hela Avenue Habib Bourguiba.

Men var är de svenska journalisterna och svenska representanter för regeringen och uttalar sig om dessa brott mot mänskliga rättigheter som pågår I ett land där demokrati ska byggas upp.

I sammanhanget är det viktigt att veta att den provisoriska regeringen Ennadha I Tunisien faktiskt har tillhört och troligen fortfarande tillhör det Muslismska Brödrarskapet som är en av världens äldsta, största och mest inflytelserika islamistiska rörelser. De är mot sekulärlagstiftning och anser att lagarna i ett samhälle ska härledas ur chariaan. Islam i sig måste utgå ifrån koranen. Som de första muslimerna levde ska bestämma vad som är det riktiga islam och detta islam gäller överallt och alltid. Vilket går helt emot den politik som förs I Turkiet och som Ennadha påstod att de hade som riktlinje före valet.

Internationella pressen har tagit upp alla händelser sedan I höstas som pekar mot att Tunisien går mot en ny diktatur en religiös diktatur men svensk media och den svenska regeringen är totalt osynliga I sammanhanget vilket är mycket sorgligt.

Under valkampanjen visade Ennadha upp ett muslimskt demokratiskt partiprogram, där Turkiet var förebild vars princip, att islam endast är en religion och inte ett politiskt styrmedel med chariaan som lagstiftning, skulle kopieras. Ennadha sade

sig acceptera och vilja behålla den första artikeln i den tunisiska konstitutionen (från 1959) där Tunisien ses som en oberoende och självständig stat med islam som religion, arabiska som

språk etc. Deras vallöfte innebar således att de absolut INTE hade för avsikt att tillägga en artikel om att referera till chariaan som lag. Många tunisier var med rätta skeptiska till att Ennadha skulle hålla sina vallöften.

Idag pågår en extern och intern strid mellan islamistiska anhängare som vill föra en mer traditionell islamistisk politik och andra som väljer en mer demokratisk modern muslimsk linje. Ghannouchi, partiets ledare har utvecklat en mittemellan politik som han kallar “the social pushing” vars innebörd är att Ennadha ska följa de tunisiska medborgarnas önskan vad gäller religion och chariaa. Som exempel kan följande nämnas: efter revolutionen släpptes alla islamister från tunisiska fängelser vilka Ennadha direkt och/eller indirekt påbörjade ett, för allmänheten då osynligt, samarbete med. Men i mars gick de för första gången gemensamt ut med en kampanj om att återinföra chariaan som enda lag (vilket bl.a skulle innebära en återgång till att lagligen kunna gifta sig med fyra hustrur). Förutom att koalisions-regeringarna

Ettakol och CPR starkt invände mot förslaget, samlades ca 20 000 demonstranter i en enorm protest den 20 mars. Resultatet blev att Ennadha gick baklänges och ändrade inriktning “The social pushing”.

Ennadha har fram till idag givit tunisiska (och även internationella) salafister helt fria händer att terrorisera de tunisiska medborgarna som exempelvis då de:

• övertog och terroriserade byn Sejnene där de införde

  egna chariaa baserade lagar utan att polisen överhuvudtaget ingrep.

• ockuperade hela universitetsområdet Manouba i över två månader.

• attackerade en biograf, en journalist, “lättklädda” kvinnor etc.

Ennadhas reaktion kom först då:

1. den internationella pressen tog upp

   händelserna. Ennadha agerade plötsligt kraftfullt och beslutsamt genom att återinta byn och universitets området. Här bör det dock noteras att ingen salafist har dömts för händelserna! I sammanhanget får man inte glömma att flera bybor blev misshandlade och tusentals elever riskerar att få gå om året.

2. en grupp beväpnade salafister attackerade polis och armé (vapen strömmar in via Libyen) vilka inom en dag hittades och tillfångatogs.

I dagarna har säkerhetsministern Ali Lareydh, som tillhör den mjukare och mer demokratiska linjen inom Ennadha, varnat landets extremister att lagen nu kommer att appliceras fullt ut och att ingen har rätt att “ta lagen i egna händer”. Vilket, enligt honom själv, mycket troligen kommer att leda till konflikter och “krig” mot extremisterna. Samtidigt föreslog han dem att de istället skulle organisera sig i ett lagligt politiskt parti. Deras svar var tydligt “vi kan inte organisera oss i ett land där staten är otrogen den muslimska traditionen”.

Samtidigt som partimedlemmar som Ali Lareydh m.fl uttrycker sin vilja att följa en demokratisk muslimsk linje och motarbeta anarkin som skapats i landet pga partiets otydlighet så:

• fortsätter Ennadhas konservativa islamistiska medlemmar att behandla extremisterna “som våra barn” som de vill föra dialog med, något som hittills efter snart ett år totalt misslyckats.

• döms två uttalade atteister till 7,5 års fängelse varav den ena lyckats fly landet och hoppas på hjälp från internationella organisationer.

• införs en sk “moralisk polis” (vilket är en form av polis som inte tillhör poliskåren) som ska övervaka att ett “muslimsk acceptabelt” beteende och klädsel följs. Ennadha tvingades backa (något dock inte fullt ut, dvs den moraliska polisen finns kvar men agerar inte) till följd av en enormt negativ reaktion bland de tunisiska kvinnorna.
• framgår inte om Ennadha fortfarande tillhör det Muslimska Brödrarskapet eller ej. Det Muslismska Brödrarskapet är en av världen äldsta, största och mest inflyteserika islamistiska rörelser. De är mot sekulärlagstiftning och anser att lagarna i ett samhälle ska härledas ur chariaan. Islam i sig måste utgå ifrån koranen och den heliga seden, sunna. Uppenbarelsen och det sätt Muhammed och de första muslimerna levde ska bestämma vad som är det riktiga islam och detta islam gäller överallt och alltid.

Som man kan utläsa av ovan så är det både för allmänheten och för Ennadha själva mycket otydligt åt vilket håll de är på väg, ett totalt politiskt bakslag. För inte så länge sedan erkände premiärministern Hamadi Jebali att partiet faktiskt inte hade rätt kompetens och förmåga att varken styra eller sätta fart på den tunisiska ekonomin. Man får inte glömma att de flesta partimedlemmarna varit totalt isolerade från Tunisiens kultur, politik, ekonomi och vissa även från livet eftersom de antingen levt i exil eller suttit i fängelse i över ett decennium. Denna isolering och avsaknad av kompetens och kunnande har förutom en orolig och flummig politisk situation även fått katastrofala ekonomiska följder med en öppen arbetslöshet på runt 30%, inga turister som återvänder, inga utländska investerare, priser som skjuter i höjden etc.

I all denna otydlighet behöver tunisierna dessutom oroa sig för att en ny diktatur (en religiös dylik) håller på att införas. Som bevis framhävs att alla viktiga poster såväl politiska som ekonomiska tas över och ges till partiledarnas (Ghannouchi och Jebalis) familjer och närstående vänner. Som exempel kan nämnas att utrikesministern är partiledaren Ghannouchis svåger. Då denne blev tillsatt uppstod stora protester och motstånd från de anställda på ministeriet som påpekade att de inte ville eller kunde arbeta för och respektera någon som varken var kompetent, erfaren, rest utanför Tunisien eller hade en adekvat utbildning.

Ennadha har nu i dagarna dessutom delgivit att de har för avsikt att skjuta upp vårens val till hösten 2013. Opinionen, allmänheten och koalisionsregeringarna Ettakol och CPR med presidenten Marzouki i spetsen protesterar naturligtvis. Orsaken bakom försöket att skjuta upp valet är självklart att man hoppas kunna föra en enhetligare politik som ska vända opinionen. I detta sammanhang måste det förtydligas att även om de skulle gå till val i dag är risken/ chansen att de får majoritet stor:

• eftersom många anhängare har trots allt hoppet om en muslimsk demokratisk stat

• de har stor utifrån finansiering

• de har genomfört några viktiga mänskliga insatser i samband med de svåra översvämningarna i höstas

• eftersom opinionen inte ännu har lyckats skapa tydliga politiska program utan fortsätter kritisera Ennadha utan att själva agera tydligt

Avslutningsvis vill jag poängtera att det trots de svårigheter som tunisierna möter i deras kamp mot revolutionens dröm – ett demokratiskt och fritt land – finns det en tydlig och enormt stark vilja att inte återgå till tystnad och rädsla utan istället vågar man idag ta för sig, protestera, ha åsikter, diskutera etc. Som en känd tunisisk professor uttryckte det “odjuret” kontrolleras och övervakas av allmänheten som inte ger upp hoppet om revolutionens dröm.

Bilden: Polis 1) Vad gör vi? Polis 2) Inget det är ju inte en journalist!

Det pågår en strid om Tunisien som ytterst handlar om huruvida muslimska demokrater eller islamister kommer att styra landet. I centrum för kampen står frågan om den tunisiska kvinnan och vilken plats hon kommer att ha i framtidens tunisiska samhälle.

Den 13 augusti 1956 genomförde Habib Bourguiba den dåvarande presidenten en omvälvande vitalisering av samhället som innebar frihet för kvinnorna samt förbud mot polygami och fick hela arab världen emot sig. Den efterföljande och störtade presidenten Ben Ali fortsatte i samma linje, vilket har inneburit att Tunisien tillsammans med Libanon är arabvärldens mest utvecklade och moderna land.

Idag står kvinnornas frihet – Tunisiens stolthet på spel. Ennadha, det till 40% folkvalda partiet som spelade katt och råtta innan valet angående sina islamistiska tendenser, har i dagarna tydliggjort att de tänker se till att Chaaria, den muslimska lagen, kommer att följas. Ennadha är en flank av det muslimska brödraskapet vars mål är att ta makten i de efterrevolutionära länderna som Egypten, Tunisien och Libyen samt bevisa att kombinationen muslimsk tro och demokratiskt samhälle fungerar. Hela organisationen av det muslimska brödraskapet är finansierat av Qatar som bl.a tillsammans med USA finansierar ett projekt i Tunisien med inriktning på att skapa debatt kring islam och demokrati. Ett i mitt tycke intressant projekt.

Dock är det är svårt att följa logiken i Ennadhas politik, å ena sidan vill de ingå i ett skapande av en muslimsk demokratisk stat å andra sidan håller de på att skapa en situation där kvinnan tvingas sluta arbeta, polygami återinstalleras, journalister tystas ner och salafister tillåts att ostraffat attackera de tunisiska invånarna (läs kvinnorna). När man dessutom vet att när salafisterna gick till beväpnat angrepp mot polisen lyckades Ennadha inom loppet av några timmar plocka in väldigt många salafister i fängelse och beslagta vapen som strömmar in från Libyen, blir det ännu svårare att följa logiken. Budskapet är väl ganska tydligt – fortsätt gärna attackera tunisiska medborgare men om ni rör polis och militär…….    mycket underlig och svårförståelig demokratisk politik.

I onsdags den 7e mars utspelades en scen som kan ses som en symbol över vad som händer i Tunisien. En salafist tog sig upp på taket på en av universitetet Manoubas byggnader och bytte ut den tunisiska flaggan mot en salafist flagga (Al Qaedas). Ingen varken polis, studenter eller lärare reagerade. Då helt plötsligt hände något totalt oväntat en kvinnlig student klättrade upp på taket för att försvara Tunisiens röd/vita flagga. När kvinnan försökte ta bort den svarta Al Qaeda flaggan blev hon våldsamt bort knuffad av salafisten. Först då ingrep de manliga studenterna och gick till hennes och flaggans försvar. Våldsamma sammandrabbningar ägde rum samtidigt som ännu en gång polisen bara stod och såg på.

Dagen efter den 8e mars som var den internationella kvinnodagen var reaktionerna på gårdagens händelse mycket förvånansvärda den tunisiska flaggan dök upp i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Inte sedan veckorna efter revolutionen har man känt av en så stor uppslutning, enande och nationell stolthet. Under eftermiddagen samlades enorma skaror av kvinnor i ett fredligt demonstrationståg där de basunerade ut sin upprördhet över den degraderande ekonomiska och politiska situationen. Den här händelsen visar tydligt dels att Tunisien är indelat i 2 läger dvs islamister (salafister) kontra demokratiska muslimer och dels att det är kvinnor och ungdomar som försvarar demokratin och yttrandefrihetens framtid i Tunisien

.

I lördags den 25 februari 2012 var Tunis gator fyllda med flera tusen demonstrerande och protesterande tunisier. Man protesterade mot den provisoriska regeringen och deras hantering av ekonomi, demokrati och extremism.

Revolutionens utlösande faktor var den ökande arbetslösheten bland högutbildade ungdomar men kom även att handla om yttrande frihet, demokrati, korruption och mänskliga rättigheter vilket regerande Ennadha (tillsammans med partierna CPR och Ettakatol som de ingått en koalition med) snabbt glömde bort.

Det är allmänt känt att en ny regering har max 100 dagar på sig att få befolkningens förtroende, hur förvaltade Ennadha, CPR och Ettakatol denna tiden? Jo, genom att strida om maktpositioner som president och minister poster. Först efter 3 månader fick Tunisien en President Moncef Marzouki och ministrar. Men under denna tid hade stora delar av befolkningen hade redan förlorat förtroende. Tunisierna förstod inte vad som höll på att hända eftersom man faktist röstat på partier som skulle skriva om en konstitution och inte regera utan endast fungera som en provisorisk regering. Det ”riktiga” valet hålls först i oktober 2012 om det inte skjuts upp.

Vi är snart inne i Mars och 4 månader av året har gått och man har ett intryck av att provisoriska regeringen knappt har avancerat i konstitutions skrivandet vilket skapar misstro mot deras verkliga avsikter. Under valkampanjen utgav Ennadha för att vara ett modernt och demokratiskt parti men nu börjar man alltså ifrågasätta detta inte bara pga ovan situation som ses som ”makthungriga” individer som vill ta över Tunisien. I förra veckan vandaliserades UGTTs (Union Générale Tunisien du Travail – en mycket stark fackförening för såväl arbetare, administrativ personal som pensionärer) lokaler av enligt dem själva Ennadhas utsända, detta i kombination med nedan händelser (punkt 1 – 3) där Ennadhas, CPRs och Ettaktols agerande och icke agerande skrämmer stora delar av den tunisiska befolkningen fick bägaren att rinna över.

1. Ekonomin och Arbetslösheten: Inget har gjorts fram till idag vad gäller den katastrofala ekonomiska situationen i landet där avsaknaden av turister, utländska investerare som lägger ner till följd av strejker och en osäker situation, europeiska ekonomiska situationen samt priser som varje månad ökar med mellan 5 och 10 % är orsaken till att medelklassen och dess köpkraft urholkas. Vilket i sin tur innebär en arbetslöshet som har fördubblats sedan revolutionen bröt ut. Många anser att orsaken till att den provisoriska regeringen inte gjort någonting beror på inkompetens med tanke på att de som regererar både från CPR Marzouki själv och de flesta ministrarna alla suttit i fängelse under Ben Ali och inte har någon relation till politik på denna nivå. Andra hävdar att de inte är poliker utan filosofer som nu vill ta igen förlorade fängelse år och tänker inte på landets framtid utan på mer på den egna situationen. Man har inte lyckats dämpa strejker, sit ins och demonstrationer som lamslagit ekonomin efter revolutionen. Tunisien har en icke konvertibel valuta vilket innebär att man är ytterst beroende av turister och utländska investerare för att få in valuta i landet. Centralbanken har nu gått ut och varnat för att denna valuta reserv är så låg nu att det kommer bli svärt för de affärsmän som importerar varor med än mer arbetslöshet som resultat
2. .
3. 1) Religionen och ett modernt muslimsk samhälle: Salafism är en riktning inom den sunni islamer som vill gå tillbaka till religionen så som den praktiserades av de tre första generationerna av muslimer efter profeten Muhammed. Salafiterna är bokstavstroende och anser att man inte behöver omtolka de olika religiösa texterna. De menar sig förstå Koranen som profeten och hans följeslagare gjorde. Salaf betyder förfäder, en som bekänner sig till riktningen kallas salafi, och om det är en kvinna salafiyya. Efter revolutionen har det nu visat sig att det existerar är en grupp på ca 200 st salafister som har mellan 5 och 6 000 supportrar som nu börjar börjar synas och ta mer och mer plats i det tunisiska annars så moderna samhälle. Vad de nu gör är att de försöker införa deras strikta religiösa regler i Tunsien. Befolkningen i allmänhet är definitivt inte redo att gå tillbaks i tiden. Ennadha som politiskt islamist parti utlovade ett modernt samhälle som bara baserades på muslimska värderingar samtidigt som de idag inte agerar och blockerar vågen av salfist attacker och terror. Förutom att salafisterna har attackerat biografer, hotat och slagit kvinnliga lärare som inte följt enligt dem en korrekt klädkod, etc kan nedan tre stora allvarliga händelser illustrera allvaret i situationen och som fått den stora allmänheten att starkt reagera och ifråga sätta vad Ennadha egentligen vill

• Det största universitetet i Tunisien Manouba intogs av en grupp salafister den 27 november 2011 till följd av att några kvinnliga studenter iförda niqab inte fått lov att tenta då de vägrade att visa sina ansikten och således alltså inte kunde identifieras. Manliga icke studerande salafister dök upp och kidnappade examensvakten och intog hela området. Problematiken pågick ända fram till den 6 januari (1,5 månader) med enorma demonstrationer från såväl lärare som elver som följd men regeringen reagerade inte. En handfull salafister tilläts alltså blockera studier för tusentals elever som troligen kommer att få gå om året som följd. När inrikesministern slutligen reagerade och lät polisen inta området och fösa bort salafisterna SÅ fick ingen av dem något som helst straff eller åtal. Efter olagligt intagande av ett helt universitet i mer över en månad gick de alltså helt fria, naturligtvis kan salafisterna och allmänheten endast tolka detta på ett vis. Regeringen uppmuntrar dylikt beteende då det gäller salafisterna men för övrigt nej (se under punkt 3 yttrandefrihet)

  

• Sedjenane är en liten fattig tunisisk by som ligger nord väst om Tunis. Någon gång i november intogs byn av salafister utan att polisen överhuvud taget reagerade. De började med att bara inta en allmän lokal som de använde som högkvarter. De slog existerande rättssystem och agerade poliser, domare, advokater etc och införde sina egna religiösa regler. De spöade upp, torturerade och slängde folk i fängelse om man inte följde deras regler för alkohol, klädsel etc. De stackars Sedjenane borna.protesterade hos polisen och inrikes ministern i Tunis – ingen reaktion. Så småningom fick tunisiska journlister nys om situationen i byn – ingen reaktion från sittande ”provisoriska” regering MEN då den internationella pressen med frankrike i spetsen tog upp händelsen ”fritogs” byn MEN inga salafister blev straffade eller åtalade.
• Wajdi Ghanem är en sk ”shejk” dvs en i religiösa sammanhang högt uppsatt person som är synlig i olika sammanhang och uttalar sig om ”Guds” vilja. Han kom som ”turist” till Tunisien i mitten på februari. Han var egentligen inte turist utan var i Tunisien för att hålla konferenser om kvinnlig könsstympning. Enligt honom är det en självklar handling enligt koranen. Hans konferenser skapade stora protester där avokater åtalade honom men innan något skett tilläts han även predika sina idéer i flera moskéer. Idag riskerar han upp till 6 månaders fängelse. Det otäcka är att om man tittar på video klippet här nedan ser man att det finns en stor uppslutning kring hans idéer i det moderna Tunisien . 

1. Demokrati, Yttrande frihet och mänskliga rättigheter:

• Den 9e oktober 2011 visade TV kanalen Nessam TV den prisbelönade filmen Persepolis,som är en auto biografi av Marjane Satrapis. I filmen finns en scen där hjältinnan pratar med gud som är personifierad som en gammal man med vitt skägg, speciellt denna scen triggade upp islamister som försökte inta TV kanalens lokaler och mordhotade ägaren Nabil Karoui. Dagen efter blev han åtalade av en grupp om ca 140 islamistiska advokater flr att ha skymfat heliga värderingar. Han riskerar upp till 3 års fängelse. Själv säger han att islamisterna vill införa en religiös diktatur men att han inte är beredd att acceptera en ny diktatur utan fortsätter sin uppgift.
• 
  
• Tidningen Ettounsiya införde den 15 februari på första sidan en bild av en känd tunisisk fotbollsspelare (spelar i ett tyskt lag) omfamnade en mer eller mindre naken vacker fotomodell. Samma dag blev han plus 2 av hans journalister inkallade till polisen och insatta i förvar över natten. Dagen därpå tog chef redaktören och VD Nassreddine Ben Saida på sig hela ansvaret de 2 journalisterna släpptes men Nassredine anklagade hör och häppna för ”dålig moral” och fick sitta kvar i fängelse. Den 19e februari inledde han en hungerstrejk samtidigt fick utländska tidningar (franska, tyska, amerikanska) ftag i historien och blev frigiven några dagar senare.
• 
  

Det som jag ser som positivt i all denna negativa och obehagliga utveckling är att det verkar inte som det går att tysta varken journalister, allmänheten eller ”Facebookare” med skrämsel agerande och all icke agerande. Tunisierna vill ha demokrati och yttrande frihet och är beredda att kämpa för det.

OBS! Alla foton som används har jag hittat i tunisisk media, facebook etc vilket i sig är ett bevis på att det kommer bli svårt att införa en ny diktatur.

Så fick då Ennadha 41 % av rösterna i valet i oktober 2011, vilket i sig är ett bevis på att den tunisiska majoriteten röstade emot ett religiöst politiskt parti.

Men vad var det som hände hur kunde ett religiöst parti vinna valet i Tunisien? Vilka röstade på Ennadha ? Och Varför ?

1. De flesta visste inte (enligt etablerade undersökningar) varför man skulle rösta dvs att det handlade om att endast rösta fram de som skulle skriva om den existerande konstitutionen. Så många lät bli att rösta. I princip kommer Tunisien att gå till ”riktigt” val i oktober 2012. (I princip eftersom Ennadha kommer att försöka skjuta upp datumet, frågan är om de kommer att lyckas.)
2. De övriga partierna lyckades inte få fram något program och kunde inte uppvisa samma intryck av struktur och ordning som Ennadha. Vilket inte är förvånande med tanke på att Ennadha har existerat i mer än 20 år i utlandet samtidigt som politiska partier i Tunisien efter 2 diktaturer inte fått lov att existera. Dessutom har det visat sig att Ennadha haft enorm finansiering från Saoudi Arabien och tro det eller ej även från USA. Jag återkommer om detta i ett senare inlägg.
3. Budgetens storlek innebar att Ennadha förutom ren reklam, websidor, Facebook uppdateringar etc också kunde ägna sig åt personlig påverkan och diskutera med folk i fattigare områdena där de gick ut stort och lovade arbete till alla och delade ut pengar m.m. I detta sammanhang får man inte glömma att revolutionens ursprung handlade om den utbredda arbetslösheten, mer än 400 000 högutbildade arbetslösa ungdomar.
4. Många föräldrar har haft problem med sina barn som föredragit att vara ute och festa på diskotek och druckit sprit och tagit droger. Med Ennadha tänkte sig många att detta skulle minska eller försvinna helt.
5. 
6. Under de senaste 5 – 10 åren har det installerat sig en total avsaknad av respekt (läs mitt inlägg ”går det att dra paralleller mellan affärs- och trafik beteende?). Då jag flyttade till Tunisien 1990 var jag så imponerad av den respekt som genomsyrade samhället, det var ett viktigt karaktärsdrag för den tunisiska kulturen, idag är det helt tvärtom. De flesta led av denna totala omvändning och med Ennadha hoppades många på en återgång till traditionella värderingarna.
7. Jag har även hört att många icke gifta yrkes kvinnor som ägnat sin ungdom åt karriären och inte åt att ”skaffa” man och barn, valde Ennadha. De anser, att efter 30 års åldern fanns det endast män som ”utnyttjade” dem och inte ville ingå en stadig relation, läs giftermål.”De flesta tunisiska männen leker med oss under en tid men då de ska gifta sig handlar det om att välja en ung kvinna med gott rykte som varken är ute på café eller restauranger och som inte haft någon sexuell relation tidigare. När man då nått 30 års åldern finns det endast män som antingen ville utnyttja min kropp eller gifta sig pga min ekonomiska situation”, hävdar de och fortsätter med att de trodde att Ennadha skulle kunna ändra på detta beteende.
8. Den störtade presidenten Ben Ali uttryckte alltid sin oro för religiösa extremister. De flesta tunisier ansåg att det endast var en strategi för att motivera avsaknaden av yttrandefrihet och demorkati. I dag suckar 60% av befolkningen och säger ”han hade rätt”. Extremisterna var dessutom betydligt fler än väntat och självklart gav de sin röst till Ennadha.
9. Precis efter revolutionen var det många som gick ut i media, facebook och på gatorna för att progagera för att man skulle skilja staten och religionen åt. Detta visade sig vara alldeles för tidigt för det tunisiska folket som hade hopp om en återgång till ett mer respektfullt land. (se punkterna ovan). Stora delar av de som röstade Ennadha blev oroliga inför denna utveckling ifrån islam. ”Vi är ju faktiskt ett muslimskt och modernt land, Ennadha lovar oss bägge delarna så därför väljer jag Ennadha” resonerade många.
10. Man får inte glömma i detta sammanhang att Ennadha ingav tunisierna intrycket av att man skulle följa den Turkiska modellen och partiet AKP. Vad många glömde var att man inte kan jämföra två så helt olika politiska situationer. Turkiet har sedan länge separerat staten och religionen vilket inte Tunisien någonsin gjort.