Det fantastiska och fredliga sättet som tunisierna protesterar och går samman i en civil olydnad mot den nuvarande islamistiska regeringen Ennadha har avlöst varandra med aktioner som

- att läsa en bok (där tusentals satt i centrala Tunis på gator, trottoarer, caféer etc i flera timmar  satt ner i tystnad och läste en bok i protest mot att regeringen minskar friheten för artister och konstnärer)

- ett tyst, respektfullt och fredligt deltagande av miljoner i den mördade oppositionsledaren Chokri Belaids begravning. Budskapet var att visa islamist regeringen att man anser dem skyldiga till händelsen.

- den fredliga men arga protest marschen av en hel by in mot huvudstaden i protest mot en governör som ansågs skyldig i maskopi med extrema islamister.

- ungdomarnas protest mot dansförbudet som en minister infört där alla skolor slöt upp i dansen Harlem Shaik för att visa vederbörande minister att ingen kan förbjuda tunisier att dansa och roa sig.

och nu senast i raden har man lanserat en sko aktion.  Under gårdagen lanserats denna udda aktion på de sociala nätverken där man uppmanar alla att kasta en miljon skor framför ministeriet för kvinnor och barn. Budskapet är  ”Dégage” dvs lämna ditt uppdrag som minister Sihem Badi.

Tunisien har under flera månader chockats av en våg av våldtäkter på minderåriga barn. Senast i raden var den 4 mars då en liten flicka blev våldtagen på sitt dagis av en av vakterna. I samband med dessa våldtäkter har Sihem Badi uttalat sig högst olämpligt och enligt många nästan som om hon givit sitt medgivande till händelserna. Så nu har tunisierna på de sociala medierna beslutat sig för att inte längre acceptera att Badi sitter kvar som minister.

I måndags, tisdags och onsdags samlades en stor skara protesterande utanför kvinnoministeriet för att öka trycket Badi för att få henne att ”kasta in skon” och lämna sin post som minister.

Aktionen heter ”Tillsammans kastar vi 1 miljon skor till Sihem Badi”. Valet av att kastar skor symboliserar en extrem vrede till en minister som totalt försummat sin roll att skydda familjen och barnen i samhället.

Att kasta en sko är ett tecken på extrem vrede.  Idén är inspirerad från det faktum att Badi har en stor förkärlek till skor och särskilt från den dag då hon ställde upp framför kamerorna iförd Leila Ben Alis (förre presidentens hustrurs) skor.

Då ”World Social Forum” för första gången hölls i Tunisien överraskade den nuvarande provisoriska och extremt sekulära presidenten Marzouki oss återigen med ett av sina mest fantastiska uttalande.

I en intervju med Al-Jazeera (http://www.tuniscope.com/index.php/article/23150/actualites/tunisie/marzouki-100123#.UVGC8BxLOk0), sa Moncef Marzouki att om ”sekulära extremister” skulle våga sig på att försöka störta den nuvarande provisoriska regering, skulle de bestraffas med att hängas av extrema islamister. Han fortsatte med att  säga att ” om dessa lyckades störta regeringen skulle de inte mötas av en välvillig och lugn Marzouki eller Ghannouchi utan av extrema islamisters våldsamheter”

Fantastiska ord en president som alltid skrutit om att han skapar balans i den islamistiska regeringen Ennadha, genom att själv vara sekulär.

Vad är det han försöker säga egentligen ? Är det en varning att nuvarande regering vid en eventuell statskupp är redo att ta till extremister som vapen? Är det en varning att han vet vad islamisterna är redo att göra ? Är det en varning som hänvisar till det politiska mordet av Chokri Belaid ? Eller har han fått en släng av ”maktsjukan” och vill till varje pris sitta kvar vid makten ? Eller är det allt tillsammans ?

I detta sammanhang får vi inte glömma att utredningen av Chokri Belaid har stannat av och detta trots att hela Tunsien anklagade regeringen Ennadha att direkt eller indirekt ligga bakom mordet.

Detta är väl ändå en liten fingervisning om hur ett demokratiskt  ”Marzoukiland” ser ut egentligen?

Förresten jag glömde väl inte att nämna att han varit högst engagerad i organisationer för mänskliga rättigheter eller?

Varför blev Chokri Belaid mördad?

Chokri Belaid tillhörde ett litet oppositions parti som i sig inte utgjorde någon större hot för det regerande islamistiska partiet Ennahdha? Orsaken till hans död står att finna i det faktum att Belaid:

-       var en av de fåtal som studerat islamistiska partiers strategi för hur de kan uppnå en religiös diktatur.

-       aldrig tvekade att avslöja dessa strategier och islamisternas planer på att genomföra politiska mord, infiltrera armén mfl.statsapparater samt deras suspekta relationer med utländska parter som Qatar.

Vem drar fördel av mordet?

Många menar att Ennadhas strategi för att uppnå en religiös diktatur i Tunisien, går ut på att skrämma de tunisiska medborgarna. De räknar med att invånarna, oppositionen, journalisterna, advokaterna och alla andra kommer att paralyseras av rädsla. Mordet på Chokri Belaid är ett bevis på att islamisterna nu gått över till denna den högsta växeln i deras strategi dvs politiska mord, för att nå sitt mål.

Andra menar att om nu Ennadha, trots alla indikationer, inte direkt har sponsrat detta mord så är de indirekt ansvariga för Chokri Belaids mord genom att:

-       deras ledare Rached Ghannouchi har haft nära och täta kontakter med kända extremistiska grupper i landet. Dessa grupper har han använt och uppmuntrat till våldshandlingar för att uppnå sitt mål om makten i ett islamistiskt Tunisien.

-       treparti regeringen Ennadha, CPR och Ettakatol har givit extremistiska och farliga grupper rätten till total straffrihet för allt våld de använt som ex kan nämnas USA ambassaden som intogs, förstördes och plundrades och Universitetet Manouba som ”kidnappades” av extremister under flera månader.

Det är ingen hemlighet att många medlemmar i Ennahdha inklusive dess ledare Ghannouchi har ett förflutet inom terrorism, som de aldrig tagit direkt avstånd från. I deras kretsar är våld snarare en regel än ett undantag då det handlar om att uppnå och behålla maktpositioner. För bara några veckor sedan blev Lotfi Naqdh, också han medlem av oppositionen, slagen till döds av islamister som lätt kunde identifieras och fängslas. MEN för bara några dagar sedan publicerade Ennadha en kommuniké där de krävde att förövarna blir frisläppta.

En annan händelse kan man lägga till Ennadhas redan stora register av bevis på att man inte tvekar att använda våld för att nå sitt ambition om makt. I början på februari blev en ytterligare en oppositionsledare, Ahmed Najib Chebbi,  kidnappad och misshandlad av den beväpnade grenen av Ennahdha, dvs pseudo ligorna som kallar sig ”Revolutionens beskyddare” . 

Är det möjligt att tro att regeringen är ovetande och slappa eller är de delaktiga?

Inrikesministern Ali Larayedh tillsammans med landets poliskår förblir inte bara totalt passiva inför detta våld, utan de anstränger sig inte det minsta för att utreda mord, våld etc. De är helt enkelt inte intresserade av att hitta mördare eller andra förövare. Inga rättsliga åtgärder har heller vidtagits mot de imamer som offentligt uppmanat till hat, våld och mord på oppositionspolitiker och till att tunisiska ungdomar bör delta i jihad (religiöst krig) i Syrien.

I och med mordet på Belaid har Tunisien gått in i ny era av fysiska elimineringar av politiska motståndare! Även under diktaturens mörka år har Tunisien aldrig tidigare upplevt sådana flagranta politiska mord.

Länge har tunisierna tvivlat på Ennahdhas ”egentliga” målsättning men idag är det inte längre möjligt att tvivla. Det är tydligt att den radikala delen av partiet nu har tagit över. Denna del av partiet kommer aldrig att acceptera att spela det demokratiska spelet eftersom de är förblindade av drömmen om att injicera en annan tidsålder i landet och hämnas på folket som de aldrig lyckats indoktrinera med sin islamistiska radikala tro. Dessutom har paniken har infunnit sig bland dessa radikala medlemmar i Ennadha, eftersom oppositionen obarmhärtigt förstärks för varje dag som går och därför har man nu bestämt sig för att använda sig av sina gamla metoder, terrorism.

Ennadha demokraterna och deras radikala flygel

Idag mer än någonsin behöver det klargöras om demokratiska Ennadha medlemmar finns.  Jag tror att de finns!  Men de behöver visa upp sin känsla för rättvisa och tolerans inför tunisierna där ett tydligt ställningstagande från dem är avgörande för landets framtid. De bör klart och entydigt fördöma den radikala flygeln inom partiet, även om kostnaden skulle bli en splittring av det egna partiet. En sund och modig handling som skulle kunna rädda Tunisien från kaos.

Medlemmar av kongressen för Republiken (HLR) och Ettakatol (ett av de tre partierna som ingår i regeringen), bör i sin tur sätta nationella intressen över sina personliga ambitioner där deras ansvar över det tunisiska folket och dess historia tar överhanden innan det är för sent.

Det råder nu ingen tvekan om att de algeriska terroristerna använde vapen från Libyen i attacken mot gas utvinnings centrat Amenas i Algeriet enligt  USAs utrikesminister Hillary Clinton.

I sitt tal inför den amerikanska senatens kommitté tog Clinton bl.a upp attacken i september av den amerikanska ambassaden i Benghazi i Libyen. I samband med detta hävdade hon att delar av organisationen Al-Qaida i Maghreb (AQIM) idag slåss i en jihad (heligt krig) i Mali där de också använder vapen från Libyen.

Hon fortsatte sitt tal med att förklara sin oro inför det faktum att de arabiska revolutionerna förändrat maktbalansen i regionen och medfört in-stabilitet i Mali. Vilket, enligt Clinton, har skapat en fristad för terrorister som vill utöka sitt inflytande  och skapa fler möjligheter att begå attacker, som exempelvis förra veckan i Algeriet. ”

För USAs utrikesminister, har kriget i Mali och gisslan i Algeriet ökat den amerikansk oron för en fortsatt de-stabilisering av Nord Afrika.

I detta sammanhang erkände hon att denna oro för terrorism och in-stabilitet i Nord Afrika har funnits sedan en längre tid men efter attacken i Benghazi, -”accelererade vi vår diplomatiska kampanj för att öka trycket på AQIM och andra terroristgrupper i regionen. ” sade hon.

Avslutningsvis menade Clinton att ”Förenta staterna inte kan tillåta att norra Mali blir en fristad för islamistiska rebeller, eftersom det skulle innebära att islamister skulle kunna bli ett direkt hot mot amerikanska intressen.”

I Ben Guerdane nära den Libyska gränsen utbröt under veckan spänningar efter att Tripoli stängt gränsen den 4 december. Gränsen stängdes pga klagomål från libyska medborgare som uppger att de blivit anfallna av poliser på den tunisiska sidan. Beslutet destabiliserar den lokala ekonomin eftersom mycket handel sker över gränsen. Området  är även en viktig mötesplats för regional trafik dvs vapentrafik från Muammar Gaddafis tidigare arsenal samt vapen från omvärlden.

Premiärministrarna från Algeriet, Libyen och Tunisien träffades under lördagen för att diskutera säkerheten vid gränserna. Chefen för den libyska regeringen Ali Zeidan sade i veckan att mötet skulle ägnas åt att diskutera åtgärder för att säkra gränserna mot flödet av vapen och ammunition samt annan trafik.

I samband med detta möte besökte den tunisiske regeringschefen för den islamistiska regeringen Ennadha, Hamadi Jebali Libyen. Vid en presskonferens uttalade han sig och sa att staten inte kommer att förlåta varken upprorsmakares eller narkotikahandlares handlingar samt attacker på statliga institutioner.” Efter det uttalandet drabbade demonstranter i Ben Guerdane och stadens säkerhetsstyrkor samman.

Invånarna menade att talet var ”en verklig förödmjukelse för folket i Ben Guerdane”. Eftersom det låter påskina att deras  kamp och legitima krav på en rättvis ekonomisk och social utveckling endast kunde jämställas med en upprorsmakare vars enda syfte är att attackera statliga institutioner.

I en aggresiv och upprörd stämning skrek demonstranter ”Vi i Ben Guerdane tolererar inte förnedring” varpå de brände polisens kontor.

Samtidigt organiserade fackföreningen UGTT  en marsch för att fördöma Hamadi Jebalis uttalande.

Ett chockerande vittnesmål av en tunisiska advokat som sedan den arabiska våren är djupt engagerad i en historisk kamp för demokrati och yttrandefrihet. Revolutionen livnärdes av drömmen om ett modernt,  ekonomiskt utvecklat och fritt Tunisien men det fanns även en annan dröm en dröm om ett islamistiskt Tunisien och den drömmen har i dag landet i sitt grepp.

En hymn för frihet och sekularism säger Dalila Ben Mbarek Msaddek advokaten som specialiserat sig på arbetsrätt och som är gift och har tre döttrar.http://news.tunistribune.com/?q=node/1195.  ”I vår ungdom kunde vi trots diktaturen leva våra liv, vi gick ut, vi skrattade, vi badade i bikini, vi flörtade….”  Våra liv har vi levt och ingen kan ta det ifrån oss men våra döttrar? Våra barnbarn?

Om det i framtiden är religionen som ska ge order till tunisierna, kommer våra döttrars framtid att vara förstörd” säger hon.  ”Jag har möjligheten att flytta och bo utomlands men har valt att stanna kvar för att slåss för mina barns framtid. Kanske är det dumt och idealistiskt fortsätter Dalila men jag tänker inte låta dem förstöra mina barns liv”.  De påstår sig vara muslimer, men vad vet de om islam? De kan inte, de får inte… vinna, jag kommer att ta till vapen om det skulle behövas!

Ett kraftfullt vittnesmmål men vem är det egentligen hon och alla andra besvikna och arga Tunisier slåss emot ? Vilka är lika benägna som hon att ta till vapen för sin dröm? Tyvärr är det nog så att drömmen om demokrati slåss mot en stor välorganiserad rörelses dröm där bl.a  Al-Qaida ingår. Denna rörelse har planer på att inte bara ”erövra” Tunisien utan alla länder som ingick i arabrevolutionen. Vi är mitt uppe i det första steget i en ”Jihad” (globalt krig för att införa islamism över hela planeten) som kommer att fortsätta säger den andlige ledaren Mohamed Abou Ataoui.

”Den arabiska våren har hjälpt oss salafister, i vår kamp att erövra världen, först Tunisien, sedan Egypten, Libyen och snart även Syrien och Jordanien. När det väl är genomfört kommer vi att fortsätta vår kamp mot Israel och USA”  avslutar Abou nostalgiskt. ”Detta är en stark känsla för oss jihadister känsklan av att kunna vara med och skapa islamistisk historia världen över”. Han avslutar med ”det finns ingen återvändo”.

Vi vet att ”jihadist”rörelsen har en stark ekonomi, är vältränade och har stor tillgång till vapen som de inte skulle tveka att använda.

Men Dalila och alla andra muslimer i Tunisien och övriga arabvärlden som är beredda att ta till vapen för sin frihet och dröm hur kan de försvara sig? Har de tillgång till vapen?

En tunisisk journalist för tidningen Al-Maghreba ställde sig frågan; Hur svårt/enkelt är det att få tag i vapen och att ta med dem till huvudstaden Tunis? En relevant fråga eftersom västvärlden formligen överöste Libyens ”revolutionärer” med vapen och efter regimen Kadaffis kollaps florerar vapnen fritt i Libyen. Trots välorganiserade säkerhetsstyrkor vid den tunisisk/libyska gränsen, tenderar fenomenet vapen att bli mer och mer oroväckande även i Tunisien.

För den tunisiska tidningen Al-Maghrebs började en journalist sin utredning under falskt namn. http://www.webdo.tn/2013/01/10/se-procurer-une-arme-cest-facile-un-journaliste-a-tente-lexperience/

Under loppet av 2 veckor infiltrerade han sig i ett hemligt nätverk av vapenhandlare, resultatet publicerades häromdan i Al-Maghreb. Det som enligt journalisten var det svåraste steget var att ta sig in i nätverket. ”När de frågade mig vad jag skulle ha vapnet till svarade jag att försvara mig med och då var det inga problem” säger han. Enligt journalisten låg priserna för en 9 mm med ljuddämpare på 3000 dinarer (ca 12 000 sek) en Kalashnikov på ca 2500, en Beretta – 4000, ett hagelgevär 16 mm – 2100 dinarer, osv …

”På mindre än 24 timmar hade jag utan incidenter fått tag i alla typer av vapen som jag kunde önska mig” skriver journalisten i sin artikel.

De viktigaste kunderna av vapen var affärsmän, gäng och privatpersoner. De större leverantörerna är  riktiga ”proffs” skriver journalisten,  som lyckats bygga ett effektivt nätverk av relationer som sträcker sig in i vapenhandelns kärna, Libyen. I detta sammanhang måste mad observera att ”Jihadister har sin egna nätverk” säger journalisten. I allmänhet är det de libyska jihadisterna som säljer vapen.

I HAVE A DREAM…… Att allas drömmar samsas utan att vapen används men vad kommer att hända i Tunisien, Arabvärlden och i övriga världen om var och ens drömmar är starkare än förnuftet?

I en artikel i Kapitalis skriver den välkända journalisten Ridha Kefi att den finns en berättigad oro för att Tunisien med hjälp av den välvilligt inställda  islamistiska regeringen Ennadha, håller på att förvandlas till en grogrund för den internationella jihad rörelsen. Enligt Kefi finns det idag tillräcklig anledning att ge näring åt en dylik oro bl.a då häromveckan ett fordon med vapen och  sprängämnes-tillverkningsmedel upptäcktes och tillångatogs, nära den tunisiska-algeriska gränsen.

De gripna tillhörde den jihadist salafistiska rörelsen och vilket bevisar att dessa håller på att förbereda sig och vidta åtgärder för att definitivt installera sig i Tunisien.  Det värsta är enligt Kefi att de dessutom har en logistik som tillåter dem att snabbt integrera sig i Tunisien.  Tar man dessutom i beaktan den vapenhandel som idag öppet sker i det angränsande Libyen där ammunition och vapen nästan säljs vid vägkanten kan man utan överdrift säga att situationen är mycket allvarlig.

Två år efter revolutionen den 14 januari 2010  öppnades Pandoras ask för alla extremistiska rörelser i Tunisien.  Landet blev en skådeplats för flera terrorist attacker bl.a i Rouhia nära Siliana med 4 dödsfall och Bir Ali Ben Khalifa med 2 dödsfall samt attacken mot den amerikanska ambassaden.

”De mängder av vapen som fanns i Libyen under Gaddafi regimen gick efter revolutionen  i händerna på islamister och då inte endast i Libyen utan även islamister i Algeriet och Tunisien,” säger den nuvarande provisoriska tunisiska presidenten Marzouki. Enligt honom är en stor fara att dessa vapen förs in i Mali där de kommer att användas för att utbilda tunisiska jihadister.

I den tunisiska webbplatsen ”Secret” publicerades en intervju söndagen den 9 december med Mezri Haddad, tidigare tunisisk ambassadör i Unesco, där denne menar att islamismen är död och att det i realiteten är Qatar och USA som har uppnått ökat inflytande i Tunisien och övriga arabvärlden.  Enligt Haddad hade den fd presidenten Ben Ali för avsikt att den 14 januari avslöja f ör tuniserna att det var USA och Qataris som i realiteten stod bakom en komplott mot Tunisien.

Mezri Haddad säger att enligt ett samtal mellan honom och Ben Ali den 10 januari 2011,  försäkrade Ben Ali att det var legosoldater som rekryterats av ett engelskt företag på uppdrag av Qatar som stod bakom ordern att skjuta med skarp ammunition mot de tunisiska invånarna och inte presidenten själv.

Enligt min personliga åsikt fortsätter Haddad är Ben Ali inte i politisk exil i Saudi Arabien utan en amerikansk fånge  i det heliga landet Saudi Arabien, berövad all yttrande och rörelsefrihet.

Bilden UGTT’s logotype

Så blev det ingen generalstrejk den 13 december, många är de tunisier som känner sig besvikna, förrådda och kränkta då UGTT (den enda och mycket starka fackföreningen som kan lamslå Tunisien i en strejk), avbröt den planerade generalstrejken.

Känslan av att ha blivit svikna av sin egen fackförening beror på att UGTT ingivit hopp om att vara den idag enda starka makt som kan affrontera Ennadha och den islamism som håller på att installeras.

Andra menar att UGTT’s inställda strejk var berättigad som t.ex Ali Ghannouni som i ett inlägg i webbtidningen Kapitalis skriver  ”Idag är Tunisien en stor sjuk kropp och alla större omvälvande händelser kan ta evigheter att reparera”. Han menar att politiken inte kan ha som enda mål ”konfrontationer till varje pris” Han fortsätter med att skriva att man måste optimera sina handlingar  och samtidigt avväga sina styrkor och svagheter. Det är en stor skillnad mellan att förklara en generalstrejk och att utföra den. Dekretet är ett påtryckningsmedel på regeringen och dess allierade. Det är också det bästa sättet att testa mobilisering av befolkningen och dess engagemang.

På en dylik strategisk nivå kan man erkänna att UGTT varit framgångsrika. Mobiliseringen var nästan universell och tunisierna var redo att rulla upp ärmarna för att strida för sina demokratiska rättigheter.  Men för att denna generalstrejk ska bli en succé måste målet nås om inte så äts strejken upp av en motattack ! Enligt Ali Ghannouni var det i det här fallet rätt av UGTT att inte utnyttja den ultimata kraften för att nå framgång, , ”det räckte med hotet om en generalstrejk för att få Ennadha till förhandlingsbordet och att godkänna alla UGTT’s krav.

Vi får inte glömma att det fortfarande  finns vissa som har en stark tilltro till ”fadern” och Ennadhas ledare Rached Ghannouchi, dessa anhängare är svåra att övertyga om Ghannouchis islamistiska planer för det tidigare så moderna Tunisien.

Att UGTT avbröt strejken menar Ali Ghannouni bevisar att de vet hur man genomför en intelligent och strategiskt politik. Denna händelse har ytterligare en gång, skriver han, även fört fram Ennadhas högst oansvariga politik i dagsljuset. Samtidigt stod det klart att Ennadha inte kunde   motstå folkets samlade krafter utan gick med på kraven om:

• att förbjuda de organisationer (som kallas försvarare av revolutionens värderingar) som utnyttjas av regeringen till att med våldshandlingar sämja rädsla bland befolkningen
• att skriva klart konstitutionen inom en månad
• att meddela ett definitivt datum för omvalet.

Ali Ghannouni avslutar sitt inlägg med att skriva ”nu är det UGTT som sitter på trumfkortet dvs vetskapen om att Ennadha backar för folket och att deras medlemmar är redo att ta till strid för sina rättigheter. Detta trumfkort kommer att kunna användas i rätt ögonblick och i den slutliga rundan”

(Bilden: försvarare av revolutionens värden dvs islamistiska rörelser som understödjes av Ennadha)
.

Ingen i Tunisien trodde på fd presidenten Ben Alis upprepade varningar om befintliga islamister som befolkningen måste skyddas från. Och så kom då den arabiska våren som ganska snabbt byttes ut mot den islamistiska våren, för utan tvekan är vinnarna i revolutionen islamister såväl i Tunisien som i Egypten.

I dag handlar det om islamistiska regeringar i både Egypten och Tunisien  som innan valet utgav sig för att vilja införa en islamistisk demokrati men som efter valet helt tagit bort demokrati i sina politiska agendor. Nu är deras plan att snabbt införa religionens budskap (läs Chariaan) i  konstitutionen.  Revolutionen handlade om yttrandefrihet, demokrati och ekonomisk välfärd i dag handlar det om åtskillnad mellan politik och religion eller ej och detta på folkets bekostnad. Så visst har den arabiska revolutionen bytts ut mot en islamistisk revolution men är det fortfarande vår för islamisterna?

Både Egypten och Tunisien har efter revolutionen indelats i två distinkta läger å ena sidan liberaler  å andra sidan islamister. I Egypten slåss islamisterna mot liberalerna öppet framför presidentpalatset. I Tunisien utövar islamisterna ett uppstyrt våld som dirigeras av den islamistiska  regeringen Ennadha under täckmantel, i form av verksamheten och  föreningen ”Revolutionens Försvarare”.

I början på veckan hade UGTT (den tunisiska starka och enda fackföreningen) planerat firandet av deras grundare Farhat Hached, varpå de samlades i tusental framför sina lokaler för att marschera genom Tunis gator. Firandet fick ett tvärt och blodigt slut då föreningen Revolutionens Försvarare dök upp både på marken och på taken runt om UGTT’s lokaler. De kastade stenar och provocerade fram enorma våldsamheter. Många blev sårade och UGTT utlyste stora demonstrationer i Gafsa, Kasseringe, Sidi Bou Sid och Siliana. Mellan 30 och 50 000  invånare i dessa städer mötte upp i en massiv demonstration med kraven om en öppning för samtal, investeringar i regionen och att den nuvarande regerings avgång. Allt gick lugnt tillväga men regeringen och regeringschefen Jebali vägrar dialog!  Vilket nu resulterar i att:

1. UGTT trappar upp sina aktioner, bl.a planeras en nationell storstrejk utan dess like den 13e december, samma dag då Hillary Clinton väntas besöka Tunisien.
2. det starkaste oppositionspartiet Nidaa Tounes med Béji Caïd Essbsi i spetsen nu har lyckats knyta till sig ytterligare fem stora oppositionspartier. Alla är emot nuvarande islamisering av Tunisien som regeringen Ennadha tillsammans med de två koalisationspartierna (Troikan) står för.

Själv tror jag på demokrati i både Egypten och Tunisien, två olika länder med två helt olika kulturer och strukturer, men med samma mål – revolutionens mål. Jag tror och hoppas att den islamistiska våren går mot en vinter. Stora delar av folket, oppositionen och demokratins anhängar i bägge länderna, men på helt olika sätt, börjar nu inser att deras förhoppningar om ett modernt demokratiskt samhälle håller på att försvinna in i en ny än värre diktatur – en religiös diktatur. Jag tror inte att islamisterna har en chans mot ett enat folk. Problemet är att de islamistiska regeringarna har lyckats med sin strategi att separera och skapa missämja mellan folket. Men jag lever på hoppet samtidigt som jag ser starka krafter och tendenser till en enad front mot diktaturen.

Så jag tror (hoppas) att den  islamistiska våren går mot sitt slut! Vägen mot slutet blir troligen både lång, våldsam och dyrköpt men det är tid för en demokratisk framtid i arabvärlden.