Carla Del Ponté FN utredare i Syrien

Nedan är en översättning av artikel skriven av Alex Lantier för Jwek.com. Länk: http://www.jwek.com/2013/05/syrie-cest-tranche-ce-sont-les-rebelles-qui-ont-utilise-des-gaz-de-combat/

Enligt FN är det oppositionen stödd av Förenta staterna och inte den syriska regimen som använde gasen sarin.

Carla Del Pontes (FN utredare i Syrien) uttalande, krossar de lögner som Washington och dess europa allierade baserat sin kampanj på för att motivera kriget i Syrien. Där USA och dess allierade vill framhäva att de förbereder sig för att skydda den syriska befolkningen mot kemiska vapen som används av president Assad. I själva verket, finns det uppgifter som nu bekräftar att gasen sarin används av de beväpnade islamist dominerande rebellerna. Beväpnade med hjälp av USAs Mellan Östern allierade och med CIAs överseende.

Del Pontes uttalande sammanfaller med Israels helt olagligt flyganfall mot Syrien som godkänts av president Obama. Dessa krigshandlingar innebär en viktig förstärkning av det sekteristiska kriget i Syrien som stöds av USA med målet att få till stånd ett regimskifte. Frågan är om det samtidigt är en förberedelse för attacker mot den främsta allierade till den syriska regimen i regionen, nämligen Iran?

I en intervju i söndags hos den italiensk- schweiziska tv kanalen RSI , sa Del Ponte , ” Från de bevis vi har samlat in är det rebellerna som använt kemiska vapen och gasen sarin.  Våra utredare har intervjuat offer , läkare och kirurger i grannländerna som bekräftar de starka misstankar om att gasen sarin använts. Gasen kom från den del som ockuperas av rebellerna och inte från den syriska regeringens sida.” Hon tillade , ” Det är inte förvånande , eftersom motståndarna (dvs anti – Assad oppositionen) har infiltrerats av utländska rebeller”.

I en videointervju med BBC , sade Del Ponte , ” Vi har samlat bevis som tyder på att kemiska vapen användes , speciellt giftgas . Vad som framkommit i vår undersökning är att det användes av motståndarna dvs  rebellerna . Vi har inget , absolut inget som tyder på att den syriska regeringen har använt kemiska vapen . ”

Dessa uttalanden kan ses som riktade mot den kampanj som USA genomför om att det skulle finnas kemiska vapen i Syrien, för att motivera ett anfall i Mellanöstern. Kampanjen började i slutet av mars samtidigt som den amerikanska militären meddelade att man hade för avsikt att intensifierade sina interventioner i Syrien. Utgångspunkten var en följd av att president Assad anklagade oppositionen för att ha lanserat en raket med en kemisk stridsspets i Khan al – Asal , nära Aleppo. Den dödade 26 människor, däribland 16 syriska soldater, enligt oppositionens källor .

Oppositionen svarade genom att hävda att det var Assads regim som sköt denna kemiska raket, vilket var högst osannolikt eftersom raketen riktades mot Assad regimens styrkor. Ändå valde det amerikanska politiska och mediala etablissemanget att tro på rebellernas påståenden samtidigt som de krävde ökade interventioner i Syrien. Detta bör sättas i relation till Obamas uttalanden i augusti 2012 om att användningen av kemiska vapen av den syriska regeringen skulle vara en ” röd linje ” som skulle föranleda en USA-attack. Den 26 april godkände Vita huset kampanjen i ett brev till kongressen där det står: ” Den amerikanska underrättelsetjänsten, med varierande grad av visshet, har kommit till slutsatsen att den syriska regimen använde kemiska vapen i liten skala. ”

Detta uttalande hade ingen grund i verkligheten och gjordes klart utan hänsyn till de bevis som samlats in av FN. Även efter intervjuer med del Ponte, fortsatte amerikanska tjänstemän att göra provocerande uttalanden som tydde på att Assad skulle använda kemiska vapen. En rådgivare till Obama-administrationen sade till New York Times igår, ” Det verkar ganska klart för alla att Assad ser över möjligheten att kemiska vapen skulle kunna rädda honom ”.

Användningen av sarin av den Al-Qaida kopplade sunnitiska islamistiska oppositionen som regelbundet genomför terroristattacker i Syrien och som stöds av USA, väcker frågan om hur de har fått tag i gasen.  Enligt American Board of International Relations skulle gasen kunna ha tillverkats av en utbildad kemist med kemikalier tillgängliga för allmänheten MEN sarin är en produkt som är mycket komplicerad och farlig att tillverka. 

Islamisterna skulle kunna ha fått sarin av deras utländska allierade eller ha stulits från den syriska arméns lager. En sak är klar att användande av gasen tyder på en kriminell och hänsynslös islamistisk opposition som stöds av USA.

Under hela det syriska kriget, har regeringen och de amerikanska medierna agerat utifrån ett antagande om att det är möjligt att manipulera befolkningen med lögner. Det spelade ingen roll att dessa lögner  inte ens var tillnärmelsevis rimliga, eftersom vi litar på media som presenterar fakta på ett sätt som rättfärdigar attacken mot Syrien.

Upprepade gånger under massakern på Hula i maj 2012 och mordet på reportern Gilles Jacquier i januari 2012 , har media fokuserat på Assad regimen och dess ansvar för de grymheter som begåtts. När det nu visar sig att det var oppositionen som var ansvariga förlorar de trovärdighet.  Även när den amerikanska regeringen meddelade i december förra året att oppositionen som var kopplade till al-Qaida hade begått hundratals terroristattackerna i Syrien försvagade inte medias stöd för kriget.

Gilles Jacquier

Nu håller de amerikanska medierna på att försöka begrava intervjun med del Ponte. Ingenting angående dennes uttalande kunde hittas i något av de tre storas kvällsnyheterna i går. Istället , efter de israeliska flyganfall mot syriska mål på torsdagen och söndagen, har tjänstemän och experter från de amerikanska medierna tippat att amerikanska styrkor är kapabla att attackera det syriska luftförsvaret med få dödsoffer som resultat.

Med hjälp av samma system av lögner om massförstörelsevapen ( WMD ) som användes för att rättfärdiga kriget mot Irak, har nu den härskande amerikanska eliten satt kemiska vapen i centrum för sin propaganda för ett krig i Syrien. Igår skrev Washington Post: ” De israeliska anfall till följd av de rapporter som under de senaste veckorna menar att Assads styrkor har kemiska vapen i okänd mängd, verkar nu ge stöd för de som länge trott att USA ger direkt stöd till rebellerna . ”

The New York Times noterade att Obama skulle kunna använda de kemiska vapnen som en förevändning för en attack utan FNs godkännande. De skriver : ” Att Ryssland skulle lägga in sitt veto och anstränga sig för att få tillstånd av säkerhetsrådet i FN för ett militärt ingripande var en självklarhet, samtidigt som Obama undvikit att ansöka om ett dylikt tillstånd. Anledningen för Obama att framhäva användandet av kemiska vapen som ett argument för att genomföra attackerna, har därför varit av stor vikt”.

Däremot framhävde New York Times inte att med detta som bakgrund skulle Obamas krig mot Syrien vara lika olagligt i termer av folkrätten som Bush invasion av Irak, för tio år sedan. Kriget som har dödat och sårat en miljon irakier och tiotusentals amerikaner och som kostat flera biljoner dollar har djupt ogillats av den amerikanska och internationella arbetarklassen .

Den amerikanska härskande elitens behov att minimera kriget i Irak samtidigt som man förbereder sig för att lansera ett liknande blodbad i Syrien, ligger bakom New York Times artikel igår skriven av den förre redaktionschefen Bill Keller. Rubriken ” Syrien är inte Irak” beklagar att han själv och andra medier främjade, med falska rapporter om massförstörelsevapen, kriget i Irak. Samtidigt framhävde sig Keller som ” motvillig mot vapen ”  och ansåg att för att undvika samma misstag i Syrien, måste vi först återhämta oss från Irak . ”

Med detta menar Keller att ”övervinna oron för militära aktioner och massmord och krossa dem som motsätter sig USA: s politik” . Han skriver att , ” I Syrien är jag rädd att vår försiktighet har blivit fatalism … Vår ovilja att beväpna rebellerna eller att försvara civilbefolkningen som idag slaktas i sina hem har övertygat Assad regimen (och världen) att vi inte menar allvar.”

Han fortsätter med att ange att Washington förbereder sig för angrepp om Assads användning av kemiska vapen bevisas något som enligt honom kräver en snabb reaktion. ”Varför vänta på nästa illdåd ? ” enigt Keller.

Denna artikel skriven av Keller är ett särskilt tydligt exempel på hur amerikanska medias främjande av en imperialistisk politik är totalt verklighetsfrämmande. Det faktum att det inte finns några bevis för att Assad har använt kemiska vapen eller att nästa illdåd i Syrien sannolikt kommer att begås med hjälp av de amerikanska styrkorna, är helt irrelevant för Times. Det enda som betyder något är att ordentligt presentera nästa amerikanska krig, och ”skit samma” vad gäller de faktiska omständigheterna.

Medias och den styrande elitens intellektuella och moraliska bankrutt pekar på att de explosiva avslöjanden av del Ponte kommer att begravas utan kommentarer. Berusad av sin egen falska propaganda, desperat av lusten att radera folks slutsatser och minnen från tidigare blodiga misstag gjorda av Washington, är den amerikanska härskande klassen öppen och rustad för en ny allvarlig katastrof .

Samtidigt som ONUs första rapport tycks peka på att kemiska vapen INTE använts av den syriska regeringen utan av rebellerna så fortsätter USA att hota med att de på något sätt kommer att attackera Syrien. USA har förberett sig för attacken genom att skicka några av marinens skepp till den syriska kusten. Frågan som många ställer sig kommer Obama att vänta in rapporterna från ONU och ta dem på allvar eller är det redan förutbestämt att attacken kommer att äga rum i morgon.

Men det en allvarlig upptrappning som komplicerar Obamas beslut är påbörjad efter att Putin i mötet mellan Putin och Cameron i London stod klart att Putin skickade ett budskap till USA som löd ungefär så här:

1. Ryssland är en suverän stat som endast förhandlar med en legitim regering av en suverän stat, Nya vapen som aldrig tidigare lämnat Ryssland kommer att levereras till den syriska armén.
   
2. Patriot missiler kommer att förstöras med S 300 system (redan installerade i Syrien).
3. Putin hotade också att leverera S400 högst avancerade luftvärnsrobotar rankade som världens mest avancerade luftvärnssystem.
4. Putin tillade att Ryssland även kommer att förse Syrien med missil-24 FAT med en räckvidd på 60 km klassas som vapen för artilleri mest utvecklade i sitt slag, av vilka 400 st kommer att skickas. Dessa är kapabla att förstöra alla potentiella mål runt Syriens gränser.
5. Webbplatsen för den brittiska underrättelsetjänsten sade att Putin också hotade att skicka andra hemliga rysk tillverkade vapen till Syrien som enligt honom skulle väga över maktbalansen till förmån för Syrien. Dessutom poängterade han att dessa vapen inte kommer att användas mot Israel om Israel inte deltar i konflikten i Syrien och andra angränsande länder som Libanon, Jordanien etc.
6. se länken http://avicennesy.wordpress.com/2013/06/19/armes-avancee-russes-pour-la-syrie-les-secrets-non-reveles-de-de-vladimir-poutine-lors-de-sa-recente-visite-a-londres/

Om Obamas skulle attackera Syrien för att ställa sig på rebellernas och således terroristernas inklusive Al-Qaidas sida med detta som utgångspunkt är det ganska klart att det inte handlar om kemiska vapen utan något mycket större. Att samtidigt Ryssland hotar USA med att skicka avancerade vapen betyder att det ännu en gång handlar om en maktkamp om de naturresurser som finns i området. Att det de senaste veckorna dessutom avslöjats att Syrien har enorma oexploaterade gastillgångar gör ju saken än mer uppenbar.

Att de syriska människorna blir utsatta för kemiska vapen vem det än är som använder sig av dem har absolut inte med USAs reaktion att göra utan är endast en förevändning.

SE ÄVEN DENNA VIDEO OM ATT KRIGET I SYRIEN KAN VARA PLANERAT SEDAN 10 ÅR http://www.dailymotion.com/video/xhztg9_preuve-que-l-attaque-de-la-libye-est-prevue-depuis-10-ans_news

Detta är en översättning från länken http://blogs.mediapart.fr/blog/chalouette/270813/les-egyptiens-sont-deroutes-par-le-soutien-international-aux-freres-musulmans den 27 augusti 2013 | av Chalouette

” Om bara det tyska folket år 1940 hade haft samma mod som det egyptiska folket att slänga ut en demokratiskt vald man ”, skulle det ha förhindrat miljontals dödsfall och Förintelsen. Men detta argument lyssnar inte  västvärlden på, de vill inte lyssna på någonting enligt Sinoue Gilbert , författare till ” Yacoubians hus ” .

En majoritet av egyptierna kan inte förstå den amerikanska positionen att ställa sig på förtryckarnas sida och lugnt bevittna omvandlingen av ett stabilt land till en misslyckad stat, under ledning av det Muslimska Brödraskapet . Denna position är helt emot USA: s egna intressen. Ingen har råd att låta Egypten bli ett nytt Somalien eller Afghanistan under talibanernas kontroll.

Egyptierna är förvirrade, de förstår inte de ansträngningar som Obama- administrationen gör för att hjälpa det Muslimska Brödraskapet till makten .

För att överhuvudtaget kunna ge mening åt den politik som Obama-administrationen för, så stöder Amr Adeeb , en framstående egyptisk politisk analytiker, tanken att USA skulle vara ute efter att hjälpa det Muslimska Brödraskapet att ta tillbaks makten för att kunna förvandla Egypten till en magnet som lockar jihadister. Målet , enligt Adeeb, skulle vara att transformera Egypten till ett Syrien eller Afghanistan för att på så vis kunna misskreditera islam som en livskraftig politisk rörelse.

I västerländska ögon kan det verka som en märklig konspirationsteori, men för egyptierna hjälper det att förklara varför den amerikanska regeringen stöder en organisation som öppet har:

1. förklarat jihad mot västvärlden
2. som medverkar i hotet om ett krig mot Israel och Etiopien
3. som under ett par dagar har demolerat mer än 80 historiska kyrkor, serfaligt Obama administrationen den egyptiska armén som hotar demokratin då de avsatte det Muslimska Brödraskapet.

Verkligheten ser är annorlunda ut!

Det är ” Ikhwan ” ( arabiska namnet för Muslimska Brödraskapet ) som använder sig av mycket odemokratiska metoder och som förde dem till makten vid valet i juni 2012:

1. Morsi ljugit om sin professionella erfarenhet på NASA .
2. Hans löfte om att spendera 200 miljarder dollar till en pånyttfödelse av Egypten var tomma löften. När han väl kommit till makten, förklarade han att det bara var ” en idé och inget löfte”.
3. Han köpte röster av de fattiga genom att ge dem olja, socker, mediciner etc.
4. På valdagen, hindrade det Muslimska Brödraskapet, med hjälp av ligister och hot om repressalier, tusentals kristna att rösta.
5. Många väljare klagade dessutom på att de endast fick valsedlar som redan markerade med Morsis namn .

Är Morsi verkligen demokratiskt vald med detta som bakgrund ?

Trots detta var egyptierna villiga att ignorera alla dessa oegentligheter i hopp om att Morsi skulle kunna bringa ordning och stabilitet i landet. De hoppades att han skulle uppfylla sina löften om att bygga ett modernt Egypten, skapa arbetstillfällen, bygga en koalitionsregering och en ny konstitution . De trodde på hans löften om att spendera 200 miljarder $ för att reparera infrastrukturen som var en del av den islamiska projektet                          ” Renaissance ”.

Istället för att infria sina löften arbetade Morsi systematiskt för att förstöra institutionerna i ett land som är över 7000 år gammalt. Han uppmanade sina vänner att hålla offentliga tal mot Etiopien i den egyptiska nationella tv  i syfte att destabilisera situationen i kampen om rätten till Nilens vatten. Dessutom hotade det Muslimska Brödraskapet att förklara krig mot Etiopien om de fortsatte byggandet av den stora dammen på Blå Nilen.

Morsi sade också mycket tydligt och direkt att han försökte återskapa ett islamiskt kalifat. Han förlät och släppte radikala islamister, inklusive de som mördade Sadat. Vilka han dessutom gav tillstånd att skapa ett islamiskt parti vilket är i strid med konstitutionen.

När Morsi höll offentliga tal, satt alltid radikala islamister i den främre raden, med avsikten att visa att det var dessa som var hans politiska bas. För att ytterligare stödja denna radikala bas befriade Morsi Gama’a al – Islamiyya medlemmar, vilka är en grupp grundad av den blinda Sheikhen Omar Abdel Rahman och som deltog i den första attacken mot World Trade Center.

Dessa grupper som klassificeras som terrorister av USA, var ansvarig för massakern på 60 turister i Luxor 1997 . Detta hindrade inte Morsi att utse en av sina ledamöter till guvernör i Luxor och ignorera invändningarna från invånarna som är beroende av turism. Utan skrupler fortsatte han att utse en annan medlem av denna terroristorganisation till kultur minister. Dessa beslut blev ett hårt slag mot turistnäringen i Egypten .

Om folk inte längre har lust att komma till Egypten, hur ska de då vilja investera ?

Det Muslimska Brödraskapets mål var att få bort västerländska turister i Egypten (trots att de utgör en viktig källa till utländsk valuta) och ersätta dem med turister från den muslimska världen och med ”rena” muslimer i väst. Det verkar som om detta beslut togs av Morsi efter ett förslag av den ultra konservative medlemmen av det Islamiska Brödraskapet Sheikh Hazem Salah Abu Ismail.

Livet för egypterna under Morsis styre blev hårdare och hårdare. För många egyptier blev bristen på mat, vatten, el, medicin vardag. Som svar på folkets klagomål, dök Morsi upp på TV och  bad folk om tid och tålamod i 10 eller 15 år …!

Efterhand började en del göra uppror och en oppositionsrörelse kallad  ” Tamarud ” (uppror ) mobiliserade 30 miljoner människor. De ockuperade gatorna i Egypten och krävde att Morsi och dess radikala islamistiska regeringen. Deras mål var att ta bort kontrollen över landet ur händerna på denna galna fanatiska grupp som höll på att föra Egyptens folk mot hungersnöd och medeltid .

För att undvika inbördeskrig, avsatte den egyptiska armén Morsi och utsåg en interimsregering med hjälp av universitetet i Al – Azhar (den mest respekterade auktoritet i Sunni Islam Islamiska), El Nour partiet (en ultra – konservativ grupp) , den koptiska kyrkan samt ett antal sekulära partier.

Som väntat, kontrade Muslimska brödraskapet med hot och våld, särskilt inriktade de sig på de svagaste i landet d.v.s koptiska kristna som det ” internationella samfundet ”  ignorerar och föraktar.

Medlemmar av brödraskapet dödade en liten koptisk kristen flicka mitt på gatan när hon lämnade kyrkan för att återvända till sitt hem. De halshögg en kristen köpman och sköt ner en präst i Sinai . De tvingade tre nunnor att visa upp sig nakna på gatorna som en form av krigs trofé. De brände kristna företag, kyrkor, inklusive kyrkor från gamla Egypten. Deras mål var att terrorisera kristna och radera alla tecken på kristen historia i Egypten. Det är en besatthet att förstöra alla spår av icke – muslimsk historia. Ni ska få se att de kommer att göra samma sak även i Europa, Frankrike om de får fortsätta.

Att förstöra folkets hopp om en bättre framtid för landet var inte tillräckligt för Morsi.

Islamisterna mördade även officerare, soldater och poliser. Muhammad Beltagy, en politiker som tillhör det Muslimska Brödraskapet, sade i en tv- intervju att våldet upphör endast när Morsi återigen blir Egyptens president.

Många egyptier vill förstå varför västvärlden och USA insisterar med att stödja Morsi i demokratins namn. Det var samma sorts demokrati som genom ett demokratiskt val förde Hitler till makten i Tyskland och Hamas i Gaza. Valet är bara en liten del av den demokratiska processen.

Om Hamas är på den svarta listan över terroristorganisationer i väst , varför är det då inte fallet med det Muslimska Brödraskapet undrar egyptierna?

I Mellanöstern kan bara en stark ekonomi, armén och polisen garantera stabilitet. Egypten var det första arab land som valde den fredliga vägen med Israel. Egypten är navet i den arabisk – muslimska världen. USA har ett intresse av ett stabilt Egypten som är modernt och välmående. Egypten kan bli ett nytt Somalia eller Afghanistan som styras av sina egna talibaner.

Varför vill inte västvärlden och USA förstå detta? Varför visar de sitt stöd för Muslimska Brödraskapet? Varför vill västvärlden och USA blanda sig en suverän stats inre angelägenheter och gå emot folkets vilja? Ett folk som har förstått sitt misstag i det demokratiska valet och som nu tagit sitt öde i egna händer för att korrigera misstaget.

Detta är en översättning av Journalisten Robert Fisk som bl.a skriver för The Independent och som flera gånger vunnit journalistpriser för sina artiklar och inlägg om  Mellan Östern, han är baserad i Beirut. Länken till artikeln: http://www.independent.co.uk/voices/comment/does-president-obama-know-hes-fighting-on-alqaidas-side-8786680.html

Så här skriver han: Om Barack Obama beslutar att attackera den syriska regimen, har han sett till – för allra första gången i historien – att USA kommer att stå på samma sida som Al-Qaida. En intressant allians! Var det inte de tre musketörerna som ropade ”alla för en och en för alla” varje gång de gick ut i strid? Detta borde verkligen vara det nya stridsropet om – eller när – statsmän i västvärlden går i krig mot Bashar al-Assad. De män som stod bakom attacken ”9/11″,  kommer nu att kriga på samma sida som den nation där de brutalt mördade flera tusen oskyldiga människor för 12 år sedan. En fantastisk prestation av Obama, Cameron, Hollande och resten av de västvärldens små krigsherrar. Detta kommer naturligtvis varken att trumpetas ut av Pentagon, Vita huset – inte heller, antar jag, av Al-Qaida – även om båda parterna har samma agenda d.v.s att störta president Bashar.

Men det väcker helt klart en del intressanta möjligheter. Kanske amerikanerna borde be Al-Qaida om hjälp med insamling av känslig information – trots allt är Al-Qaida gruppen med insyn och ”kängor på marken”, något som amerikanerna inte har. Kanske Al-Qaida skulle kunna erbjuda viss fokuserad information till USA, landet som hävdar att anhängare av Al-Qaida, snarare än syrierna, är de mest efterlysta männen i världen. Naturligtvis kommer vissa situationer att bli ironiska som t.e.x att samtidigt som de förföljer och dödar Al-Qaida medlemmar i Jemen och Pakistan kommer Obama tillsammans med herrarna Cameron, Hollande och de andra små krigsherrarna att bistå Al-Qaida med materiellt bistånd i Syrien. Med målet att störta Baschar som också är Al-Qaidas måltavla.

I själva verket kan du vara ganska säker på utkomsten av din sista satsade dollar – att det enda målet som amerikanerna inte kommer att attackera i Syrien kommer att vara Al-Qaida och Nusra (Al Qaida allierad grupp) fronten. Samtidigt kommer Cameron vår egen statsminister att applådera allt vad amerikanerna gör, som att alliera sig med Al-Qaida, vars London bombningar kan ha glidit ur hans minne.

Kanske eftersom det inte finns något institutionellt minne kvar bland moderna regeringar, kan Cameron ha glömt hur snarlik situationen är den då Bush nonchalant och med stort självförtroende försäkrade världen om att det fanns kärnvapen i Irak innan han attackerade. Vi gick i krig på grund av att lögner ursprungligen yttrats av bedragare. Nu är det krig genom YouTube. Detta betyder inte att de fruktansvärda bilderna av de gasade och döende syriska civila är falska. Det betyder att alla bevis om motsatsen kommer att behöva undertryckas. Till exempel, kommer ingen att vara intresserad av de ständiga rapporter i Beirut som bevisar att tre Hizbollah medlemmar som kämpade tillsammans med regeringstrupperna i Syrien slogs ned av samma gas på samma dag. Så om syriska regeringsstyrkor använde gas, hur kommer det sig att Hizbollah män också drabbades?

Medan vi pratar om institutionellt minne, undrar jag vilka av våra statsmän som minns vad som hände förra gången amerikanerna tog sig an den syriska regeringens armé? Jag slår vad om att de inte kan minnas. Jo, det hände i Libanon när det amerikanska flygvapnet beslutade att bomba syriska missiler i Bekaa dalen den 4 december 1983. Jag minns det mycket väl eftersom jag var här i Libanon. En amerikansk A-6 ett bombplan blev träffad av en syrisk Strela missil – rysktillverkad naturligtvis – och kraschlandade i Bekaadalen. ‘Dess pilot, Mark Lange, dödades, dess co-pilot, Robert Goodman, tillfångatogs och fängslades i Damaskus. Jesse Jackson var tvungen att resa till Syrien för att få honom frisläppt.  Ett annat amerikansk plan – denna gången en A-7a drabbades även det av syriska missiler men denna gång lyckades piloten skjuta sig ut över Medelhavet, där han plockades upp ur vattnet av en libanesisk fiskebåt.

Visst, försäkras vi om att det kommer att bli en kortvarigt anfall av Syrien, in och ut, ett par dagar. Det är vad Obama tycks tro i alla fall. Men  glöm inte Iran eller Hizbollah (som hotar anfalla Israel med kärnvapen om USA går in i Syrien). Nej, jag misstänker snarare att om Obama går vidare med Syrien så kommer den här situationen att springa iväg långt långt iväg.

Jag har hittat en mycket intressant artikel av en Fathi B’Chir (en tunisisk journalist bosatt och verksam i Bryssel) som ifrågasätter Europas position i Egypten frågan som jag nedan har översatt:

Europas position om situationen i Egypten kommer utan tvekan påverka hela regionen och kan innebära en förtroendeförlust som i sin tur kan leda till att ödelägga EUs MENA -politik (Middle East North Africa).

När det handlar om arabiska och muslimska frågor verkar Europa återigen oinspirerad.  Skyddet av egna intressen i regionen verkar gå före säkerheten och eventuella skadliga förändringar i grannländernas situation.

Vad som händer i Egypten är betydande och scenerna av massakern på gator och moskéer väcker avsky. Det blir en naturlig mänsklig reaktion att fördöma arméns framfart. Frågan här är om man har rätt att fördöma argumentet om det egyptiska folkets legitima rätt till självförsvar utan att egentligen ha fördjupa sig i och ifrågasätt situationen? Folkets fruktan om ” Islamister ” och den ofta extremistiska kultur och politik som följer i dess fotspår är reell och påtaglig jämförbar med  den obotliga sjukdomen AIDS .

Rädslan för att se islamisterna installera sin överlägsna makt för all framtid är en överlägsen reaktion som slår bort allas samveten. Det Muslimska brödraskapets och deras tunisiska, libyska, syriska….allierades envishet blockerar all dialog och inger inget hopp om att finna en gemensam grund. De ger snarare intrycket av att vara en utländsk armé som ockuperar ett land än en nationell politisk kraft.

Olika känslor avlöser varandra där egyptierna är mer koncentrerade på sina egna djupa indignerade reaktioner av rädsla som kan verka hycklande för europeiska och västerländska regeringar. Samtidigt som det i allmänhet är det intrycket som alltmer öppet och ut-manade förmedlas av västerländsk media. 

Personligen har jag vid upprepade tillfällen markerat min oro för att en ”anti-västerländsk” rörelse kan sprida sig. Inte endast som nu bland islamister och extremister, utan även bland de mest sekulära muslimska modernister som anser sig blivit förrådda av Europa.  I och med USAs politiska ställningstagande borde Europa vara mer vaksamma över allvaret i utvecklingen. 

(Fathi B’Chir)

Vad som är en sanning för egyptierna – ökade spänningar och västerländska tveksamma och okänsliga reaktioner – kommer att gälla även för Tunisien, Syrien, etc. Dessutom kommer avsaknaden av en europeisk förståelse i Palestina frågan att  förstärka denna ”anti-västerländska” känsla. Allt vad som uttalas eller genomförs av ett oinspirerat och likgiltigt Europa kommer utan tvekan att påverka hela regionen och kan innebära en förlust av förtroende som i sin tur leder till att ruinera uppbyggd politik och relationer med MENA- länderna.

I går den 14 augusti anslöt sig enligt källor över 150 000 tunisier såväl män som kvinnor i kvinnornas marsch på kvinnans dag som gick genom Tunis gator fram till Bardo. Det var den stora fackföreningen UGTT, oppositionen och den nystartade Front National de Salut som kallade tunisierna att gå man ur huse för att visa att kvinnan har sin plats i Tunisien och att Ennadhas politik inte passar in i det moderna Tunisien.

Det blev en lyckad manifestation med inslag av den tunisiska nationalsången, folkets slogan ”degage” (försvinn) riktat till Ennadha,  oppositionsledarnas tal med bl.a änkan till den mördade oppositionsledaren Chokri Belaid och flera andra inslag som höll på långt in på onsdagsnatten.

Samtidigt hade islamisterna och Ennadha också kallat sina medlemmar och erbjudit dem pengar för att ansluta sig i en motmarsch, med budskapet att även de är vänligt inställda mot kvinnors rättigheter. Endast ett hundratal personer anslöt sig till den manifestationen.

Det tunisiska BAT (Brigaden för Anti Terrorism) beslagtog i går den 8 augusti vapen på ett av Ennadhas regionala kontor i staden Ksar Hellal som ligger ca 20 km söder om Monastir. Ansvariga för kontoret har arresterats.

Sedan revolutionen började i januari 2011 har Tunisien destabiliserats av våldsamheter som är lierade till diverse extremist grupper. Islamistpartiet Ennadha som sitter vid makten har fört in Tunisien i en djup, djup politisk kris som har accentuerats sedan mordet på den politiske motståndaren Mohamed Brahmi.

Efter mordet på Brahmi fick tunisierna även genomleva en terrorist attack utan motstycke i Tunisiens historia. Den 29 juli attackerade en Al-Quaida allierad grupp armén då de genomförde genomförde en stor anti-terrorist operation i bergen vid Chaambi, nära Algeriets gräns. Armén överraskades och 10 militärer mördades.

Många tror att man är på väg mot ett inbördeskrig och att Ennadha inte alls har för avsikt att varken avsäga sig makten eller ”förlora” ett val. Få tror att ett val kommer att genomföras utan någon form av valfusk och påverkan. Problematiken är att Ennadha inte agerar enskilt utan att de har internationellt stöd i form av bl.a finansiering från Qatar m.fl som är med och påverkar Tunisiens framtid. Ennadha är således lierade till en form av religion, kultur och kvinnosyn som inte alls stämmer in på eller har sitt ursprung i Tunisien, något tunisierna nu har börjat förstå och inte är villiga att acceptera.

Mordet på den politiska oppositionsledaren Brahmi var droppen som fick tunisierna att gå man ur huse för att demonstrera mot treparti regeringen ”trojkan”med islamistpartiet Ennadha i spetsen. Mötesplatsen var och är Bardo där flera hundra tusen avslutade fastan med att demonstrera under de sista dagarna i rahmadan. Det var spontana och fredliga demonstrationer där tunisier som fått nog av terroristhot, dålig ekonomi och avsaknad av personlig säkerhet uttryckte sin vilja att få bort Ennadha och de två andra partierna från makten.

Som motpol organiserade Ennadha själva en demonstration för dem som vill ha kvar dem vid makten. Skillnaderna i manifestationerna var stora med början i motivationen, de som demonstrerade för Ennadhas legitimitet var inbjudna via sms från Ennadha själva, fick en gratis resa med buss in till Tunis samt 20 dinarer dvs ca 80 per person för att medverka. Ungefär 30 000 tunisierna intog Bardo vilket bör jämföras med de 500 000 som Ennadha själva planerat och informerat pressen om, dessa 30 000 genomförde sin demonstration och försvann från platsen.

Däremot har demonstrationer för att få bort Ennadha från makten fortsatt. Den 6 augusti organiserade den stora fackföreningen UGTT en stor strejk som lamslog hela Tunisien. Dessutom samlades flera hundra tusen demonstranter i Bardo. Viljan bland tunisierna dämpades inte därefter utan man har fortsatt att samlas. Under Aid fitr dvs festen som markerar avslutningen på rahmadan den 8 augusti samlades närmare 400 000 personer i Bardo och sjöng nationalsången och firade Aid tillsammans.

I dag den andra dagen i Aid gick det ut tweets om att fortsätta samlas i stor skala eftersom Ennadha nu har skickat polisen att försöka få slut på demonstrationerna.

Det är Rahmadan och varmt, i går torsdagen den 25 juli vaknade Mohammed Brahmi som tillhörde det sekulära partiet, arabiska nationalistiska Folkfronten, alldeles som vanligt. Tog en snabb dusch, sa hej då till sin hustru och sina barn och gick ut i värmen för att åka till jobbet. Lite tröttare än vanligt utan frukost i magen och med den stekheta solen i ögonen, hörde han motorcykeln som närmade sig men hann aldrig reagera innan 14 skott  träffade hans kropp. På ett ögonblick var livet slut för honom och hans familj. Dottern skrek chockad ut okvädningsord  mot Ennadha (den olegitima islamistiska regeringen som envisas med att sitta kvar vid makten) som spelades in och cirkulerade på sociala medier.

Frågan hänger i luften vem tjänar på att mörda oppositionsledarna Mohammed Brahmi och Chokri Belaid? Oppositionen och den största delen av befolkningen anklagar Ennadha för att vara ansvarig för att detta kunnat inträffa. Redan igår började små utspridda grupper med våldsamma protester runt om på olika platser i Tunisien. Det är svårt att sia om vad som kan hända idag (fredagen den 26/7) men en sak är helt klar, detta mord enar stora delar av folket i ett stort ”Vi har fått nog”.

Så vitt jag förstår tjänar inte den redan tilltufsade, impopulära och inte längre legitima islamistiska regeringen Ennadha på att ena folket mot dem själva. Med tanke på vad som hände i Egypten för en tid sedan är medlemmarna i partiet redan oroliga för sin framtida makt position. Samtidigt som deras popularitet är på stark nedgång. Enligt en av flera valbarometrar har de gått från över 40% väljare till endast 12%.

Inom partiet Ennadha finns två starka inriktningar dels den demokratiska inriktningen som under senaste året fått allt mindre utrymme och dels den extremistiska islamistiska inriktningen som mer eller mindre tagit över partiet. De flesta mer demokratiskt inriktade medlemmarna har tystats eller avgått. Den extremistiska inriktningen med deras ledare Ghannouchi i spetsen har, sedan de blev valda, flörtat med flera mycket farliga extremistiska rörelser för att med deras hjälp kunna nå sitt mål d.v.s en religiös diktatur. Dessa beväpnade extremistiska rörelser har med Ennadhas tysta medgivande genomfört flera grova våldshandlingar som exempelvis kan nämnas den amerikanska ambassaden som intogs och plundrades, eller förstörelser av oppositionens lokaler och möten samt våld mot oppositionsmedlemmar. Listan är mycket mycket längre än så men jag tar endast upp dessa exempel som visar på den av diktaturer kända strategin d.v.s att skrämma befolkningen till underdånighet och acceptans av maktens regler.

Allt detta är en tydlig strategi som har blivit mer och mer uppenbar över tiden men vad skulle Ennadha tjäna på att mörda två oppositionsledare? Jag har svårt att se annat än att de förlorar på det. Förtroendet för dem kommer att minska ännu mer, dagens strejk riskerar att bli våldsam och folkets ilska triggar endast fram ett rop på deras avgång. Dessutom skulle de mycket troligen förlora ett eventuellt val. Jag skriver ett eventuellt val eftersom Ennadha har tendensen att skjuta upp valet och många misstror att de överhuvudtaget kommer att genomföra ett demokratiskt val.

Idag ansåg vissa källor att svaret på vem som tjänar på att mörda de två oppositionsledarna finns i just valet. De menade att via ett land i kaos så skulle Ennadha kunna motivera att skjuta upp valet. För varje gång valet uppskjuts och tiden går så kan Ennadha uppnå en allt större makt av den statliga apparaten. Det skulle kanske kunna vara logiskt men ytterst riskfyllt. Frågan här är i så fall vem inom Ennadha som kallblodigt skulle ha beordrat ett dylikt politiskt mycket vanskligt och farligt mord?  För mig verkar det ologiskt att någon högt uppsatt i Ennadha som exempelvis Ghannouchi skulle ha vågat beordrat ett dylikt mord.

Däremot är det troligt att deras samarbete med extremistiska rörelserna håller på att rinna dem mellan fingrarna. De mest extremistiska inriktningarna har förlorat tålamodet med sin samarbetspartner Ennadha eftersom Ennadha försöker balansera fram sin maktposition. Samtidigt som flera extremistiska rörelser vill gå fort fram och inte längre har tålamodet att vänta. Ennadha har vid några tillfällen genomfört vissa åtgärder mot dessa grupper som blivit mycket impopulära i dessa extremistiska led. Nu har vissa av grupperna börjat agera helt fritt och även emot Ennadha, med målet att accelerera en islamistisk diktatur i Tunisien. Detta innebär att Ennadha inte längre har någon som helst kontroll på sina samarbetspartners. Att en av dessa beväpnade grupper skulle genomfört mordet är inte omöjligt. De har vapen, de är vältränade, de är hjärntvättade och följer order. Order som kommer från extremistiska internationella ledare som inte känner till Tunisiens kultur och dess befolkning. Tunisien har utvecklats under  både Bourguiba och Ben Ali till ett modernt västorienterat land vars befolkning är pacifister, modererade muslimer, det finns en stor medelklass och många högutbildade.  Om dessa internationella ledare tror att de kan styra folket genom skräck till underdånighet så tror jag att det kan bli svårt. Dock är det logiskt att tro att det finns dylika internationella extremistiska rörelser.

Ennadha själva anklagar oppositionen och den tidigare makten under Ben Ali, att försöka ena folket emot dem för att försvaga deras arbete, anseende och således makt. Att oppositionen skulle vinna på att minska Ennadhas popularitet inför nästa val är logiskt. Även att den tidigare makten skulle vilja återta makten är också logiskt. Men är dessa scenarior möjliga? Ja, absolut men väldigt långsökta.

För det första består oppositionen av tunisier som varit emot tidigare diktatur och som längtar efter yttrandefrihet, jämlikhet och demokrati. Förvisso är de dåligt organiserade, har svårt att enas och komma fram med tydliga program vilket i sig skulle motivera att de skulle dra nytta av ett försvagat Ennadha. Men just eftersom de är oorganiserade, har små finansiella medel och är vänner av demokrati är det svårt att få ihop en logiskt förklaring till hur de skulle ha kunnat organisera, köpa vapen, tränat folk till att genomföra två mord eller letat upp professionella mördare.

För det andra består den tidigare makten av den dåvarande president Ben Ali, frun Leila och hennes familj. Leilas familj var kända för att använda sig av maffia metoder under Ben Ali diktaturen, i avsikt att tillskansa sig makt och pengar. Att de skulle kunna genomföra ett mord och dessutom inbilla sig att de på så vis skulle få folket att ge dem en framtida politisk legitimitet känns också mycket långsökt.

Slutligen skulle man kunna tänka sig att det finns internationella intressen inblandade och då kommer vi definitivt tillbaks till den mest logiska teorin nämligen den om extremistiska grupper. Det är nu allmänt känt i Tunisien att revolutionen provocerades fram av bl.a Qatar och Saudi Arabien som till stora delar finansierade arab revolutionen och ”statskuppen” mot Ben Ali. Idag finansieras Ennadha till stor del av vissa grupper i framförallt Qatar. Så visst skulle det vara möjligt att någon person eller grupp i Qatar eller Saudi Arabien skulle ha intresse av, som tunisisk media flera gånger påtalat, att vilja ta makten i hela arabvärlden. Andra grupper i samma länder finansierar vissa extremistiska rörelser men därifrån till att någon av dessa finansiärer skulle beordra ett politiskt mord är också långsökt, eftersom målet med finansieringen är ju trots allt framgång för Ennadha och islamismen i Tunisien.

Så min personliga slutsats är således att det antagligen är en grupp extremister som agerat självständigt efter att Mohammed Brahmi häromdagen hårt kritiserade Ennadha i en TV intervju. Dessutom valde man att mörda Brahmi den 25 juli då stora delar av befolkningen planerat att fira en nationaldag som grundar sig i att hedra den tunisiska flaggan som Ennadha velat ändra. Valet av denna dag skulle bidra till att visa tunisiska demokrater och nationalister att jihadism, salafism eller någon annan extrem tolkning av religionen är det som står på agendan för Tunisien i framtiden.

Vem som än tjänar på morden av de bägge oppositionsledarna Brahmi och Belaid, så är det utan tvekan Ennadhas politiska spel som är grunden till den anarki som installerat sig i Tunisien efter att de vann det demokratiska valet. Det är därför som de anklagas för morden på oppositionsledarna av det tunisiska folket och det är därför som stora delar av befolkningen kommer att strejka och protestera under dagen.

När jag startade denna blogg handlade det för mig endast om att beskriva ett kapitel i Tunisiens historebok för svensktalande läsare. Jag trodde också att det skulle bli ett positivt kapitel där den så efterlängtade demokratin skulle få fotfäste. Att det skulle ta tid att utveckla en demokrati i Tunisien stod fullt klart för mig redan från  början eftersom den kulturen inte alls fått tid och möjlighet att utvecklas.

Idag börjar jag för första gången verkligen att misstro den arabiska våren och det som kommit i dess kölvatten. För det första står det klart för de flesta läskunniga tunisier att det inte handlade om någon revolution utan om en välplanerad statskupp med internationell finansiering och assistans. För det andra har islamisterna lyckats ta över de flesta revolutionerande länder förutom Egypten, förhoppningsvis. Om det än idag finns någon som ifrågasätter den egyptiska arméns inträde på den politiska scenen så bör man börja försöka se de stora sammanhangen från de respektive länderna Tunisien, Egypten, Syrien och Libyen. För om man gör det så ser man ett mycket dystert och tydligt mönster mot en religiös diktatur och en kall och lång islamistisk vinter:

1) Islamister vinner ett ”demokratiskt” val i Egypten och Tunisien, tar över i Libyen och står för den beväpnade oppositionen i Syrien. Trots att det var demokratiska förhoppningsfulla väl utbildade ungdomar som startade våren.

2) Islamister anser att islam inklusive sharia, koranen och sunnan ska guida det sociala, politiska, ekonomiska, kulturella och personliga livet. Det innebär att man ska följa något som skrevs på 6-700 talet, som har mängder av olika tolkningar och som skrevs då varken demokrati eller jämlikhet existerade. Islamism är ett politiskt parti med en tydlig politisk inriktning baserad på religionen, vilket  utan tvekan innebär att demokrati inte kan vara en del i deras livsåskådning.

3) Den tunisiska islamistiska regeringen Ennadha är en förgrening av det Muslimska Brödrarskapet som har samma finansiella källa och samma livsåskådning.

4) I rättvisans namn bör nämnas att flera demokratiska krafter fanns från början med i Ennadha och de trodde verkligen att det var möjligt med en demokratisk islamism men har nu tagit avstånd och avgått. De tror dock fortfarande på att det är möjligt med demokrati i den muslimska världen, vilket jag också är övertygad om.

5) Endast Ennadha har skickat över 6000 unga tunisiern till en säker död i kriget i Syrien kriget som handlar om diktatur vs islamism. Ett omöjligt krig som är svårt att ta ställning i.

6) Burkan är inte religiöst utan kulturellt betingat och som används av männen som makt och av kvinnor för att dölja vem de är och vad de gör. Men om man inte tror mig skulle jag vilja ha svar på följande fråga. Om burkan och niqab var religiöst betingat vore det väl logiskt att  tro att religionen ville skydda kvinnan från mäns trånande blickar  och sexuella lustar. Något som islamisterna själva hävdar. Men hur kommer det sig då att Ennadha och deras extremistiska organisationer i Tunisien, skickar burka klädda kvinnor till Syrien för att de ska tillfredsställa de stridande männens sexuella behov? Alltså inte en mans behov utan alla stridande mäns behov!

7) Vapnen som bl.a Frankrike så tjänstevilligt och generöst skickade till Libyen för att hjälpa rebellerna dvs Al-Quaida grupper samt Gaddafis vapensamling exporteras runt i arabvärlden. Från Mali (där Frankrike däremot gick in mot samma Al-Quaida grupper man hjälpte i Libyen, konstigt, nej affärsintressen!) till Tunisien, Egypten och Syrien. Samtidigt är det goda tider för världens stora vapentillverkare, eller? Har detta något samband eller?Ennadha och det Muslimska Brödrarskapet har använt sig av samma metoder för att säkra sin framtid.  Som går ut på och innebär att man:

• Skrämmer folket till lydnad. För att realisera detta utan att förlora sina ansikten gentemot folket och inter-                        nationella krafter använder man sig av extremistiska existerande och ny skapade organisationer i respektive land,        men även av internationella terroriströrelser som Al-Qaida etc.   
• Använder korruption – Den offentliga apparaten måste kontrolleras, vilket görs genom att ersätta anställda med             trogna från de egna leden och folk som lätt kan köpas.        
• Urholkar ekonomin – Analfabeter, arbetslösa och fattiga är lättare att styra och köpa, alltså kör man ekonomin i             botten samtidigt som man själv skor sig på den rikedom som finns.               
• Höjer priset- ger snabb fattigdomseffekt som innebär att ländernas köpkraft dvs medelklassen försvinner.   
•  Påverkar folket – man islamiserar utbildningen.
•  Invaggar folket i tron om nytt val – men valet skjuts upp och skjuts upp eftersom man inte har för avsikt att genomföra ett val. Om internationella och interna krafter blir för starka kommer val att genomföras men helst då man har infiltrerat hela den statliga apparaten på ett sätt som innebär att valet bara kan ha en utgång.     
• Beväpnar de extremistiska rörelserna som man kontrollerar. I Tunisien har man funnit ett vapentillhåll som innehöll över tre lastbilar fulla med lätta vapen. Om man vill kan man ifrågasätta denna punkt genom att påtala att det ju faktiskt var polisen som hittade dessa gömmor och offentliggjorde kapet. Svaret är att man för det första inte ännu kontrollerar alla inom varken polis eller armé. För det andra så genom att visa upp att man faktiskt är effektiva så invaggar man befolkningen i tron om att de faktiskt gör sitt jobb för att avväpna de extremistiska rörelser som håller på att installera sig i stor stil i bl.a Tunisien. När man lugnat ner kritiker har man säkert flera hundra andra vapengömmor kvar.    
• Tystar högljudda kritiker. Hur många har inte satts i fängelse för att de kritiserat Ennadha eller polisen sedan Ennadha kom till makten? Framförallt har man försökt att tysta artister och journalister men även bloggare eller ”facebookare”.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                           

VAD VÄRLDENS ISLAMISTER INTE HADE RÄKNAT MED var att Morsi skulle avsättas, något som skapat panik bakom ridåerna i bl.a Tunisien enligt bloggen Tunisie- secret (http://www.tunisie-secret.com/Les-Freres-musulmans-Tunisiens-se-preparent-a-la-guerre-civile_a526.html) förbereder sig Ennadhas ledare Ghannouchi för ett liknande scenario i Tunisien. Något som skulle innebära ett inbördeskrig liknande det i Syrien. Han är ju välbeväpnad, har mängder av extremistiska grupper runt om i Tunisien som är redo att kriga för sin sak och dessutom kommer han att få hjälp från islamist, jihadister runt om i världen, precis som i Syrien.                                                                                                                                                                                                                                                        

DET SOM INGER MIG HOPP för muslimerna runt om i världen och särskilt för tunisierna (som är mitt andra hemland) är att det finns en stark motkraft mot islamismen. Kulturen i både Egypten och Tunisien har helt enkelt under många år blivit mer europeiskt  än islamistiskt influerad. Varken medelklassen, överklassen, kvinnor och ungdomar är intresserade av islamisternas vision om sharia och sunna. Något som den islamistiska rörelsen inte räknat med. Däremot finns det starka islamistiska influenser från främst de områden runt om i Egypten och Tunisien som är fattiga och underutvecklade, vilket har gjort att både Egypten och Tunisien är tudelat. Jo visst är det vanskligt att armén gick in och tog över en demokratisk regering men man får inte glömma att den demokratiska regeringens vallöften om nya val, jämlikhet och yttrande frihet försvann genom dörren då de vann valet, vilket en stor del av befolkningen nu genomskådat.