Efter att en Kamikaze (självmordsbombare) försökt ta sig in på ett av de större hotellen i Sousse men blivit stoppad av säkerhetsvakter, flydde han ner till stranden där bomben utlöstes. Ingen kom till skada.  En annan självmordsbombare stoppades en halvtimme senare av polisen i närheten av Bourguibas gravmonument i Monastir innan han hann utlösa sin bomb.

https://www.facebook.com/photo.phpv=10151930786291132&set=

vb.205982072925&type=2&theater

De bägge männen var i 17 års åldern och tillhörde med all säkerhet samma ideologiska organisation där terrorism används som ett politiskt verktyg. Vad man också kan konstatera är att gårdagens bombförsök inträffade samtidigt i både Sousse och Monastir.  De var troligen någon bakomliggande ”hjärna” som synkroniserade de bägge attackerna.

(Bild: Aymen Saadi, kamikazen som försökte bomba i Monastir men som stoppades)

Hur kommer det sig att dessa attacker inträffar i dag i Tunisien?

Internet tidningen Webdo anser att det handlar om ett fenomen som den islamistiska regeringen har underblåst under flera månader genom att  ge helt fritt spelrum åt extremistiska salafister. En strategi som gått ut på att skrämma befolkningen till underlydnad i syfte att anskaffa sig total makt. Tidningen påpekar att trots att regeringen är fullt medveten om att flera moskéer idag används för att indoktrinera tunisiska ungdomar, har man inte satt några gränser utan bara låtit fenomenet fortgå.

Den senaste veckorna har terrorismen blommat upp vilket direkt kan sättas i samband med med den nationella dialogen. En dialog som syftar till att den islamistiska regeringen avgår från makten och byts ut mot teknokratiska ställföreträdare.  Objektivet med attackerna är att försöka sabotera samtalen till förmån för den sittande islamistiska regeringen Ennadha. Genom att avsiktligen  destabilisera säkerhetsläget i landet ger man en öppning för regeringen att sitta kvar. Något som regeringschefen Ali Laraayedh själv gav uttryck för i sitt tal den 23 oktober, där han poängterade att så som säkerhetsläget ser ut idag finns det inte utrymme för att byta regering. 

Sedan mer än ett år tillbaks innehar Ennadha en olaglig maktposition som de verkar ha svårt för att inse. Tunisierna och oppositionen har fått nog och efter alla de senaste månadernas incidenter har tunisierna gått man ur huse i protest, något den islamistiska regeringen och extremisterna troligtvis inte hade räknat med.

(Bild: Bourguibas gravmonument i Monastir)

En annan faktor som har möjliggjort terrorismens fortplantning i Tunisien är att under minst ett år har regeringen tillåtit gränsen mellan Libyen och Tunisien stå helt obevakad. Med resultatet att vapen och sprängämnen har fritt kunnat flöda in över gränsen till Tunisien.

Det finns även bevis på att någon eller några högt uppsatta medlemmar i regeringen är direkt implicerade i extremismens utveckling. Senast idag har det framkommit att skottsäkra västar (se bild här till vänster)som tillhör den tunisiska polisen har beslagtagits i samband med att vapengömmor avslöjats.

Gårdagens och förra veckans attacker är riktade mot turismen i Sousse och Monastir, men även i Tunis, där man bara för några dagar sedan hittade en vapengömma i den centrala parken Belvédère. Där målet visade sig vara att bomba det närbelägna hotellet Sheraton. Turismen är en av Tunisiens bärande sektorer.  Dessa attacker kommer således att få en negativ inverkan på sektorn som sedan revolutionen 2011 inte riktigt har återhämtat sig.

Lanseringen av förhandlingarna eller den sk ”nationella dialogen” mellan sittande regering och oppositionen kunde påbörjas i fredags ​​eftermiddag då premiärministerns skriftliga åtagande, att lämna sin post inom tre veckor, bekräftats som äkta.

Nu kommer nya ministrar att utses som inte har någon speciell politisk inriktning utan som tillsätts pga sin kompetens. Samtidigt kommer arbetet med konstitutionen att återupptas efter att mer än 60 av medlemmarna genomfört en långvarig bojkott sedan mordet på oppositionsledaren Brahmi .

Inom en vecka skall en ny regeringschef utses.

Under lördagsnatten satt Ennadha och oppositionen och brainstormade om vilka som ska vara med i den kommitté som ska komponera den framtida regeringen.

Trots lanseringen av samtalen ​​efter mer än tre månader av dödläge är misstron stor bland befolkningen och oppositionen. Ennadha har lekt ”katt och råtta” i flera månader därför känner sig ingen riktigt säker på vad deras verkliga avsikter med förhandlingarna är.

I tunisisk media kunde man hitta uttryck av en viss lättnad och en förhoppning om att politikerna ska kunna nå fram till samförstånd .  

Samtidigt som man kan läsa artiklar som visar på den svåra situationen som landet befinner sig i då samtalen påbörjats:

• Terrorister tränar på den allmänna fotbollsplanen i staden Siliana varje dag inför allmänheten utan ingripande från den lokala polisen. Polisen säger att de under flera månader meddelat regeringen om dessa aktiviteter utan att få någon order om att stoppa det hela.
• Polisernas fackförening som består av mer än 60 % av poliskåren går i strejk. Anledningen är att de inte är nöjda med regeringens sätt att hantera terroristhoten, deras undermåliga arbetsverktyg och avsaknad av säkerhet i deras dagliga arbete.
• Invånarna i Kairouan river ner alla skyltar och annat som överhuvudtaget påminner om Ennadha och regeringen.
• Premiärministerns son är en högt uppsatt medlem i terroristorganisationen Ansar al-sharia som har anknytningar till Al-Qaida.
• En högt uppsatt Ennadhamedlem som endast har 4 000dinarer i lön ca 16 000sek har under loppet av några månader lyckats köpa ett hus som kostar flera miljoner.
• Fem medlemmar i oppositionspartiet Nidha Tounis har mordhotats av terrorister.

Ennadha har försatt sig i en ytterst svår situation där många av medlemmarna riskerar fängelse om de avgår från makten. Vilket i sig säkerligen har varit en av anledningarna till att man vägrat avgå. Samtidigt som det är en av orsakerna till att samtalen kan stranda.

Det verkar ändå som om Tunisien lyckas mobilisera sig på ett fantastiskt sätt och framför allt utan att använda vapen eller hjälp av militären för att nå demokrati.

Om Tunisien lyckas så kommer det att föra med sig mycket positivt för övriga länder i regionen. Men situationen är delikat och kommer inte att bli lättare för den nya teknokratiska regering som eventuellt kommer att ta över makten.

Idag har flera händelser inträffat för det första har säkerhets källor bekräftat att en grupp terrorister har arresterats. De hade gömt undan en stor mängd vapen i den kända parken Belvédère i centrala Tunis som hittades tillsammans med en färdig plan på hur de skulle attackera hotell Sheraton, huvudkontoret för tunisisk TV samt TV stationen Nessmas lokaler.

För det andra har det förekommit en skottväxling mellan polisen och en beväpnad grupp i en av huvudstaden Tunis moderna statsdelar Ennasr, där en dödades och tre arresterades.

Igår hörde jag av en av mina närmsta bekanta som bor i en av Tunis bättre stadsdelar El Menzah att polisen hittat en vapengömma inte mer än 500 m från hennes bostad.

Under lång tid har det varit känt att de vapen som den franska armén gav till motståndsgrupperna i Libyen (se tidigare inlägg) samt de vapen som försvann från arméns vapenlager då Gadaffi mördades, forslas in i Tunisien utan problem. Dessa vapen har nu kommit i händerna på dels terroristgrupper och affärsman och andra som vill skydda sig.

Den islamistiska regeringen Ennadha hotas av sina numera välbeväpnade ”barn”, som partiledaren Ghannouchi kallat terristgrupperna för. Dessa grupper anser att Ennadha böjer sig för oppositionen allt för mycket. Hotet håller nu på att förverkligas och det är detta vi nu bevittnar i Tunisien. Ennadha som under flera månader förnekat förekomsten av terrorister i Tunisien så är nu tvingade att försvara sig mot sina ”barn”.

Det verkar för mycket för att bara vara en slump att en mängd undangömda vapen hittas och att flera attacker och mord på både soldater och poliser genomförs samma dag som regeringen ska påbörja förhandlingar om ett maktbyte med oppositionen.

Situationen triggas upp mellan Ennadha, folket och oppositionen å ena sidan och Ennadha och terroristerna å andra sidan. Befolkningen protesterar, skriver artiklar, skriver kritiska sångtexter, har möten, organiserar sig m.m. för att få Ennadha på fall. Ennadha som vägrar lämna makten trots att de sedan den 23 oktober förra året befinner sig i en illegal situation. Samtidigt triggar nu jihadisterna upp sina attacker för att tvinga Ennadha att genomföra islamiseringen av Tunisien snabbt med införande av sharia och förtryck av kvinnor. Samtidigt som de utnyttjar sig av sociala medier för att framställa de som dödats i striden som martyrer och hjältar. Med bilder och videoklipp förhärligar de livet som terrorister och fångar in fler unga män som adepter.

Men inte endast de sociala medierna används för att framställa jihadisternas kamp och blodbad som hjältehandlingar utan även moskéerna utnyttjas för att predika våld och mord.

I en artikel i Mag 14 undrar Soufia B om inte moskéerna av lagen? Detta är uppenbarligen inte fallet, fortsätter hon, eftersom jihadisternas budskap fortsätter att åtnjuta någon utökad form  av ” yttrandefrihet ”.

Det är svårt att förstå hur regeringen Ennadha tänker eftersom man ger indikationer om att släppa makten genom att medverka i förhandlingar med oppositionen, slå ner terrorist-organisationer och beslagta vapen. Samtidigt som man i en massiv närvaro av poliser låter hundratals jihadister marshera fritt på Tunis gator i ett begravningståg  för de ”martyrer” som dödat poliser och soldater under flera veckor.

Denna och förra veckans sorgliga händelser kan inte annat än bekräfta den information som systematiskt har förnekats av inrikesministeriet och försvars-departementet, terroristhotet i Tunisien och spridningen av vapen i landet är verklig.

(Bildtext: Vaddå terroristhot? Journalisterna måste alltid överdriva)

Enligt den algeriska online tidningen Echourouk, förbereder Al – Qaida grupperna i Islamistiska Maghreb ( AQIM ) terroristattacker i Tunisien . Dessutom avslöjas att ett dussintals tunisier befinner sig på träningsläger i norra Mali. Dessa tunisier kommer från tidigare ”sovande” terrorist celler som nu håller på att vakna och som beväpnas och förbereds för att genomföra terroristattacker på strategiska mål i Tunisien.

I on-line tidningen Tunisia – Secret genomfördes en intervju för flera månader sedan med den tidigare presidenten Ben Ali som sade ”jag har nu bestämt mig för att berätta för Tunisierna att landet är i fara p.g.a av att revolutionen har väckt terroristgrupper från Europa och vilande islamistiska celler. Dessutom ville jag säga att vi svikits av ett arabland en av våra egna brödrar och från ett västerländskt vänskaps-land”. Många ifrågasatte äktheten i både intervjun och det som Ben Ali påstod men idag kan graden av sanning tyvärr bekräftas med 100% . 

Just nu då jag tänkte avsluta dagens text kom följande information från online tidningen Kapitalis: ”Polisen har arresterat i 2 skäggiga individer och två kvinnor i niqab som åkte i en en jeep utanför staden Kairouan. I bilen kunde polisen beslagta flera militära uniformer, bärbara datorer, sprängämnen, en stor summa pengar i Euro och olika salafist dokument. Bland de gripna fanns en fransk kvinna och en man från Kongo som enligt en första undersökning tillhör en Al-Quaida cell och som agerar i Tunisien, Ansar al – Sharia .

Samtidigt kom informationen om att Oppositionen nu håller på att undersöka äktheten i ett dokument som ska ha utfärdats av Ali Laarayedh där han bekräftar sin avgång.

Detta är Tunisien idag eller det som kommer att stå i historieböckerna ”det blodiga oktober 2013″ . Detta är början på något nytt så mycket kan vi vara säkra på antingen går det mot ett inbördeskrig eller så avgår Ennadha och en ny oberoende regering tillsätts som förhoppningsvis kan reda ut situationen. Men i bägge fallen kommer Tunisien nu att gå in i en ny fas av många terroristdåd och stor osäker situation.

(Bildtext: Tunisien gråter – bilden florerar på sociala medier sedan igår)

Onsdagen den 23 oktober var det exakt två år sedan den islamistiska regeringen Ennadha vann valet.  Den 23 oktober förra året hade deras legitimitet som regering utgått men de vägrar avgå, utav den anledningen har oppositionen och stora delar av den tunisiska befolkningen högljutt protesterat hela året. I onsdags hade Ennadha accepterat att den  s.k  ” nationella dialogen ” med oppositionen skulle börja alltså på dagen två år efter valet. Ingen i befolkningen hade några större förväntningar på att Ennadha skulle fullfölja sitt löfte om att avgå om dialogen genomfördes och lösningar accepterades. De flesta trodde att den ”nationella dialogen” skulle uppskjutas av Ennadha men INGEN HADE TROTT ATT ETT NYTT DRAMA skulle ge Ennadha möjligheten att skjuta upp diskussionerna. Dramat inträffade i Sidi Bouzid när FLERA TERRORISTER ATTACKERADE OCH DÖDADE SEX POLISER i Sidi Bouzid då de avslöjade och gjorde en raid mot ett vapengömställe  i området.

Målet med den  ” nationella dialogen ” var att få ur Tunisien ur den politiska kris som råder i landet sedan ett år tillbaks men idag har man istället utlyst 3 dagars landssorg. Efter denna kris börjar hat, sorg blandat med uppgivenhet invadera Tunisiens gator. Många är reaktionerna några få personer har setts dansa andra närmare 20 000 personer gick ut i en protestmarsch och flera tusen i oppositionen planerar att invadera Kasbah (regeringsbyggnaderna finns i detta område) med tält och stanna där till regeringen Ennadha avgår.

(Bildtext: Rädda Tunisien innan det är för sent)

Ingen har längre förtroende för den islamistiska statsministern Ali Larayedh,  hans tal som kom hela fem timmar efter händelsen ansågs som tvetydigt vad bl.a gäller tidsperspektivet på förhandlingarna. Bland annat sa Ali Larayedh i sitt tal att ” Vi kommer inte att underställa oss någon”, vars innebörd var svårt att tyda enligt oppositionen. Ali Larayedh fortsatte med att tala om sitt engagemang för principen om att regeringen Ennadha ska avgå, vilket är en del i de olika faserna i färdplanen eller den sk ” nationella dialogen . ” Vi kommer inte att acceptera någon eller något annat än det som är av intresse för landet, tillade han.

Den politiska aktören Houcine Abassi UGTTs (fackföreningen som är en mäktig politisk faktor i dagens Tunisien) generalsekreterare sade att ” vi kommer att genomföra fler samråd med statsministern för att få ett mer klargörande av innebörden i hans tal i dag” . Vi kom överens om att den nationella dialogen skulle börja fredagen den 24 oktober ​​kl 10.00 ” och för min del ”är det fortfarande det som gäller” fortsatte han.

(Bild: Från vänster – Ali Larayedh och Moncef Marzouki)
Presidenten Moncef Marzouki gick ut på TV och påtalade att statsministern Ali Larayedh inte kommer att gå ifrån principen om regeringens avgång. Förutsättningen är som överenskommits tidigare att den nationella konstituerande församlingen enas om en oberoende valkommission och att de får fortsätta skriva klart konstitutionen (som de skulle varit klara med för 1 år sedan).

Oppositionen anser att hans och statsministerns uttalande är otillräcklig och tvetydiga eftersom de tidigare förbundit sig att avgå inom tre veckor från starten av förhandlingarna.  Vi kan inte gå in i den nationella dialogen under dylika förhållanden menade ” Jilani Hammami som en av företrädarna för UGTT.

Färdplanen som  undertecknats av Ghannouchi (Ennadhas partiledare), de största oppositions-partierna samt fyra av UGTTs  företrädare indikerar tydligt att en ny statsminister skall utses inom en vecka efter det att förhandlingarna påbörjats. Därefter står det i färdplanen att en kabinett av oberoende teknokrater ska forma en ny regering inom två veckor från förhandling-arnas början. Slutligen väntas regeringen avgå i slutet av förhandlingsprocessen. Samtidigt måste oppositionen och Ennahdha komma överens om innehållet i den nya konstitutionen.

Problemen hopar sig över regeringen och senare under gårdagen var det ytterligare en ny sammandrabbning där ett hundratal ungdomar i 15 till 20 års åldern attackerade en polisstation i Nabeul. Ingen vet vilka de var eller motivet till attacken men ingen kom till skada.  Dessa strider och tidigare politiska mord i Tunisien har komplicerat läget och gjort situationen mer eller mindre omöjlig för det islamistiska partiet Ennahda och dess allierade. Oppositionen och befolkningen är trötta på och anklagar dem regelbundet för att ha haft en för slapp eller t.o.m välkomnande attityd vis- à-vis olika jihadist rörelser. Vilka bl.a står bakom morden på oppositions-ledarna Chokri och Brahmi, som attackerade den amerikanska ambassaden, som dödade flera soldater i somras och som nu dödat sex poliser och två soldater.

Det var i förra veckan som två soldater dödades i Beja regionen ca 7 mil från Tunis, samtidigt som nio terrorister dödades av militären. Denna historia skapade ett stort uppror bland polisens och militärens fack-föreningar och bland befolkningen i Beja.

När statsministern, presidenten och flera andra regeringsmedlemmar anlände till Beja för att medverka i begravningen blev de utbuade och tvingades åka därifrån. Statsministern hotade de medverkande i upproret att folk skulle få betala dyrt. Endast några dagar senare greps ett par personer som ansågs som uppviglare av upproret och fängslades.

Den tunisiska rapparen Klay BBJ som fick  ett fängelsestraff på 21 månader varav han redan suttit av 6 månader friades i går den  17 oktober. Fängelsestraffet grundades på att hans sångtexter kränkte tjänstemän, var oanständiga  och förtalade religionen. (se nedan länk)  http://www.youtube.com/watch?v=gkREkBzdfQM

Musikern Weld El 15 vars låt Boulicia Kleb (polisen är hundar)  ifrågasatte polisvåldet (se länken nedan),  fick i juli i år ett fängelsestraff på två år, men han släpptes redan efter en månad.

http://www.youtube.com/watchv=6owW_Jv5ng4&list=RD02eEMk84A5CcQ&feature=player_detailpage

De båda rapparna  som är kompisar skrev sånger och framträdde tillsammans. Efter att Ala Yaacoubi känd som Weld El 15 frikänts framträdde han och Klay bbj tillsammans vid en  koncert i Hammamet, med låten Bolicia Kleb. Ala blev återigen anklagad men har ännu en gång friats.

(Bild: Ala Yaacoubi alias El Weld 15)

Organisationen för mänskliga rättigheter anklagar den tunisiska regeringen för att vilja stävja yttrandefriheten som det tunisiska folket kämpade för under revolutionen i januari 2011. Den islamistiska regereringen Ennadhas statsminister Ali Laarayed förnekade att yttrandefriheten i Tunisien var hotad och påpekade att rapparna i sitt framträdande var hatiskt inställda till hela poliskåren, vilket var orsaken till att han återigen anklagades.

(Bild: Till vänster Sadouk Chourou den extrema inriktningens förespråkare i partiet och till höger parti ledaren Rached Ghannouchi )

Inre stridigheter i det islamistiska partiet Ennadha riskerar att blockera samtalen med oppositionen. Problematiken handlar dels om hur man ska ta sig ur den aktuella regeringskris i Tunisien som de själva är ansvariga för och dels om deras gemensamma islamistiska projekt.

Samtidigt som den tunisiska oppositionen trycker på för att tvinga Ennadha från makten är de även hårt pressade internt. Ennadhas beslutsfattande organ Majlis al – Shura sammanträder varje helg, för att snabbt finna en lösning på krisen.

De interna sammandrabbningar i partiet är hårda mellan å ena sidan de moderata islamisterna som anser att det ligger i Ennadhas intresse att göra eftergifter och å andra sidan den extremistiska inriktningen som anser att de vann valet i oktober och som inte är villiga att kompromissa. Det är här viktigt att veta att valet de vann i oktober för två år sedan gav dem auktoritet att skriva en grundlag under en period av ett år varefter nyval skulle utlysas, vilket inte gjorts. Ennadha sitter således olagligt vid makten sedan ett år tillbaks.

Den interna splittringen handlar om allt från partiets utformning till statens roll , sociala projekt, internationella relationer m.m. Det är så allvarligt att många av medlemmarna i partiet överväger aen uppdelning av partiet .

” Vår största fiende är inte oppositionen, det är vi själva . Om vi inte gör något för att skilja de olika extrema inriktningarna åt är vårt parti dömt ” analyserar en av dess mest framstående medlemmar

Ytterligare ett bevis för de inre skillnader som finns i arabvärlden och som blivit så påtagliga efter revolutionen, syntes i lördags i Marocko då man protesterade mot ett åtal mot ett tonårspar.

Ett tiotal par samlades i lördags den 12 oktober i Rabat i Marocko för genomföra en ”symbolisk kyss” som stöd för det tonårspar som står inför rätta, efter att ha lagt upp ett foto på Facebook där de kysser varandra. .

Den ”symboliska kyssen” skedde framför regeringskansliet där flera marockanska och internationella medier också samlades.

Tonårsparet som lagt in sitt foto på Facebook är i 15 års åldern arresterades den 4e oktober och hölls under tre dagar instängda i Nador, ett centrum för kriminella minderåriga.

Händelsen spred sig snabbt via sociala medier och Nador kunde inte annat än släppa tonårsparet samtidigt som de ändå kommer att ställas inför rätta. .

Ibtissam Lachgar är den person som står bakom demonstrationen ”en symbolisk kyss”. Han säger att budskapet om att kyssas offentligt för att försvara rätten till kärlek och friheten att kyssas fritt, spreds som en eld via sociala medier och blev snabbt en succé.

Motmdemonstrationer -

Samtidigt anordnades protester mot den ”symboliska kyssen” , som var betydligt mindre fredliga och snabbt uppstad våldsamheter. Stolar från närbelägna cafén slängdes på de som medverkade i ”kyss protesten” samtidigt som de skrek ut att vi bor i ett muslimskt land där det är förbjudet att kyssas offentligt och att det är ateister som agerar mot islam.

Demonstrationen fick senare under dagen en fredlig upplösning. Åtalet mot det kyssande tonårsparet skulle startats i fredags men blev uppskjutet till den 22 november.

Löftet om att avgå till förmån för en teknokratisk regering som den tunisiska islamistiska partiet Ennahdha gav i lördags, har givit blandade reaktioner. En del är tillfredsställda andra misstror Ennadha och är rädda för att  det endast handlar om en ny taktisk manöver från Ennadha.

Rached Ghannouchi, regeringen Ennadhas partichef, undertecknade i lördags en ” färdplan ” för att få slut på den politiska, ekonomiska och sociala krisen som de själva skapat. Färdplanen indikerar att koalitionsregeringen dvs Ennadha, Ettakatol och CPR skall avgå och ersättas i slutet av oktober.  

Redan på söndagen gick flera högt uppsatta inom Ennahda ut i media och förnekade att de skulle avgå samtidigt som de ifrågasatte färdplanens agenda.  Bland annat menade en av Ennadhas ledare,  Abdelhamid Jlassi att tidpunkten för regeringens avgång inte har fastställs. Enligt honom kommer det inte att avgöras förrän i samband med att de ”reella” dialogerna mellan regeringen och oppositionen påbörjats.  Jlassi fortsatte med att säga att de s.k  ” nationella dialogen ” börjar först då alla partier och parter samlats vid ett ännu okänt datum. Enligt honom är de dialoger som redan påbörjats sedan Ghannouchi skrev under avtalet endast ”förmöten”.

Detta är en av flera anledningar som gör att oppositionen är mycket misstänksamma inför den reella viljan hos Ennadha att lösa krisen. ” Ennahda talar alltid med kluven tunga, först säger de en sak några timmar senare dementerar de ” konstaterar Ben Abdesselem Selim  medlem i det oppositionspartiet Nidaa Tounes. Orsaken till att förhandlingarna kan stranda kan vara många, säger Selim.

Oppositionen anklagar Ennahda sedan flera månader för att ha ”lagt handen på hela statsapparaten” d.v.s placerat partitrogna anhängare på flertalet strategiska positioner runt om i hela landet. Anledningen är att de ska  kunna manipulera de kommande valen.

Samtidigt anser observatörer av den tunisiska politiken att det islamistiska partiet Ennadha har tagit ett stort steg framåt i.o.m underskriften av avtalet. Det betyder enligt observatörerna att de  önskar finna en lösning på den nuvarande politiska krisen. En lösning som innebär att Tunisien återtar den ekonomiska, politiska och sociala stabilitet som fanns före revolutionen.

Journalisten Mourad Sellami berättade för AFP (Agence France Presse) att det är Rached Ghannouchi övertygelse att ” det kommer att bli en svår uppgift men det  finns inget annat alternativ till att ta sig ur krisen än en dialog ”. Sellami menar att kanske tidsplanen troligtvis inte kommer att respekteras men Ennadha kommer att lämna över makten.

(Bild Rached Ghannouchi)

Enligt Sellami, är det viktigaste för  islamisterna att övergångsregeringen adopterar den konstitutionen som de arbetat fram så att  de åtminstone kan säga att deras uppdrag varit framgångsrikt.

Valvinsten i oktober 2011, de första fria valen i  Tunisiens historia gick ut på att det vinnande partiet dvs Ennadha tillsammans med Ettakatol och CPR skulle skriva om grundlagen samt utlysa nyval inom en period av tolv månader. Arbetet har dragit ut på tiden och har hittills försenats med ett år och den nuvarande trepartiregeringen sitter alltså illegalt vid makten.

Under deras tid vid makten har islamisternas anseende och inre stabilitet försvagats avsevärt av ständiga politiska käbbel, sociala konflikter, parlamentarisk kamp, uppkomsten av en väpnad islamistisk rörelse och fortsatt nedåtgående ekonomi.

På söndagen efter accepterandet av avtalet framkom det även att om överlämnandet av makten till en oberoende regering ska bli framgångsrikt krävs inte endast Ennadhas välvilja  utan att hela den politiska klassen gör en kraftsamling.

Den tunisiska fransktalande dagstidningen La Presse skriver att ”självklart krävs det nu att ingen politisk aktör gör några ”klavertramp”, eftersom det skulle innebära att hoppet övergår i besvikelse och att endast en dialog mellan döva uppstår”

” Med tunisiska politiker kan man aldrig vara säker, menar den fransktalande tunisiska dagstidningen, Le Temps.  Vi är vana vid dåliga överraskningar och besvikelser av våra politiker. De har vant oss vid att de inte inte vill eller klarar av att kompromissa för Tunisiens framtid, fruktar Le Temps .

(Bild: La Troika – det tunisiska koalitionspartiet Ennadha, Ettakatol och CPR)

I en intervjun av Fabrice Balanche (Mellan Östern forskare) på France 24 refererar han till en studie genomförd av den brittiska Institutet IHS Janes Defence så utgör Jihadister och islamistisk extremistiska grupper nästan hälften av rebellstyrkorna som kämpar mot den syriska regimen. Studien släpptes i  måndags av Daily Telegraph men kommer inte att offentliggöras förrän senare i veckan. I denna rapport uppskattas det finnas cirka 100.000 rebeller engagerade i kampen mot regimen av president Bashar al-Assad.

Rebellerna är indelade i nästan 1.000 och man uppskattar att ca 10.000 av dem är jihadister med anknytning till al-Qaida och 30.000 till 35.000 är medlemmar i extremistiska islamistiska grupper.

Charles Lister som är författaren av studien menar att ”upproret nu domineras av grupper som har en islamistisk synvinkel på konflikten” han tillägger att ”det går inte att bevisa att det är sekulära grupper som leder oppositionen”.

”Om västvärlden fortsätter att inte intressera sig för att få Assad avsatt kommer moderata islamister förmodligen byta till den extremistiska sidan” varnar Lister. Studie är baserad på intervjuer med rebeller och underrättelseinformation.

Samtidigt hävdar Los Angeles Times att CIA beväpnar och tränar syriska rebeller i Jordanien och Turkiet sedan flera månader tillbaks. http://news.tunistribune.com/?q=node/2760

I Listers studie framgår även att Qatar och Saudiarabien är medfinansiärer av vapen och träning till syriska rebeller. Något som mer eller mindre bekräftas då Pentagon publicerade att kostnaderna för en eventuell attack skulle uppgå till omkring 200 miljoner dollar och USA: s utrikesminister John Kerry sa att vissa arabländer hade lovat att täcka dessa kostnader, utan att han specificerade vilka dessa länder skulle vara.

”Vi har stor respekt för de arabländer som erbjudit oss att täcka våra kostnader och vi accepterar deras erbjudande ”sade John Kerry. http://actuune.com/les-frappes-americaines-en-syrie-seront-financees-par-des-pays-arabes/

Om ni följer denna länk kan ni se på kartan vilka länder som är för respektive emot en attack av Syrien. http://www.20minutes.fr/monde/1216941-20130902-syrie-pays-soutiennent-ou-pas-intervention-militaire