Enligt tidningen se länken http://joelecorbeau.com/2014/01/06/poutine-declare-la-guerre-a-larabie-saoudite/ går president Putin ut och deklarerar krig med den saudiska regimen som hämnd på terroristattackerna i ‘Volgograd.

Vedergällningarna för dessa attacker kommer inte att dröja enligt Puitn. Självmordsbombningarna i Volgograd är identiska med de som regelbundet begås i Irak, Syrien och Libanon och identifieringen av vem som ligger bakom behöver inte mer tid enligt Putin.  Vårt svar på dessa attacker kommer inte att dröja och de kommer att vara sådan kaliber att den kommer att förändra Mellanöstern.

I en intervju med en av Ennadhas medlemmar Ajmi Lourimi (se bilden) stod det klart att Ennadha kommer att göra allt för att två av deras ministrar ska sitta kvar vid makten. Efter den sk nationella dialogen utsett Mehdi Jöoma till ny regeringschef för en teknokratisk regering stod det klart att Ennadha kommer att strida för att få behålla sin inrikes- och justitieminister vid makten

Idén med den nya regeringen är att den ska vara neutral men redan i.o.m valet av Mehdi Jôoma till regeringschef (Ennadhas tidigare industriminister) anser många att principen om en teknokratisk oberoende regering redan är utsuddad. Om dessutom Ennadha får igenom sin vilja och två av de mest viktiga ministerposterna kommer att bestå av deras kandidater är hela principen försvunnen

Bloggerskan och aktivisten Lina Ben Mhenni säger sig varit utsatt för ett attentat försök som hon undkom tack vare sin livvakt.

I onsdags var bloggerskan på väg till ett möte på den tunisiska ön Djerba när hennes livvakt lade märke till att två personer förföljde henne. Vid ett paustillfälle på ett av motorvägens större rastställen ska de två personerna försökt närma sig henne men flytt då de insåg att de blivit upptäckta. 

Det började på Facebook med att den 33 årige Bassem Bouguerra (bilden) presenterade sin kandidatur till den nya regeringen samtidigt som han uppmanade andra ungdomar att göra detsamma.

Därefter har mängder av välutbildade ungdomar presenterat sina CV på Facebook. Det är ofta ungdomar som gått på någon av Tunisiens välrenommerade skolor eller som tagit sina diplom i utlandet. De hoppas att som aktörer av det civila samhället få möjlighet att medverka som volontärer i byggandet av Tunisiens framtid.

Det finns flera anledningar till detta initiativ, en av dem är att det var dessa ungdomar som startade revolutionen med demokrati och yttrandefrihet som framtidshopp. Hoppet försvann då den islamistiska regeringen tog över makten för två år sedan. En annan anledning är att det under denna tiden, då oppositionen har lyckats samla och organisera sig, tydliggjorts att den politiska scenen i Tunisien endast består av ”gamla” politiker som kommer från ett korrupt system och som endast är intresserade av makt.

För mig personligen känns det som en frisk vind och som en andra vågens revolution. Detta initiativ visar att ungdomarna inte ger upp revolutionens dröm om demokrati, ekonomi, arbete åt alla, säkerhet, fria korrekta val och yttrandefrihet. Något de är beredda att slåss för och satsa sin tid som volontärer på för att lära sig. De är framtidens professionella och demokratiska tunisiska politiker.

Enligt gårdagens tidning Le Monde kom namnet Mehdi Jomâa (bilden) som kandidat till statsminister posten på tal vid ett möte mellan ambassadörer för USA och EU redan i början av december i Tunis.

I dagens tunisiska sociala medier konstaterar man att ryktet är sant och att Mehdi Jomâa den 51 årige ingenjören för Total som under en tid varit den islamistiska regeringen industriminister tagits fram av västvärlden.

Den nationella dialogen som började den 25 oktober mellan sittande regering Ennadha, fackföreningen UGTT och oppositionen har dragit ut på tiden. Officiellt p.g.a att man inte kunnat enas om namnet på en ny statsminister. Det som idag uppdagas är att den verkliga orsaken snarare varit att den islamistiska regeringen Ennadha velat garantera sig en avgång utan repressalier för de eventuella brott de begått. Brotten består i att deras enda intresse i regeringen varit att ”sko sig” samtidigt som de dragit ner Tunisiens ekonomi och civila säkerhet i botten medvetet eller av okunskap det är svårt att uttala sig om.

Situationen har varit ohållbar för Tunisien och dess invånare men även för västvärlden som således för några veckor sedan vaskade fram en kandidat. USA och EUs taktik har gått ut på att vänta ut den nationella dialogen tills den nått fram till ett dött lopp, för att då lägga fram namnet Jomâa på bordet. Tanken var att genom att ta fram Jomâa som ett sista kort på så vis få sin vilja igenom för att kunna säkerställa att Tunisiens framtid. Den kris som installerat sig i Tunisien har blivit en säkerhetsrisk för såväl arabvärlden som USA och EU i och med att terrorister och extremister givits fritt spelrum under regeringen Ennadhas tid.

Den 14 december lades således namnet på Tunisiens nya statsminister fram fram officiellt, men redan den 11 december dök namnet upp i den tyska ambassadören Jens Plötners Facebook konto. Ett foto av ambassadören tillsammans med Jomâa visades då de åt lunch (bilden) tillsammans. Kortets titel var ”Mechoui diplomati”. Mechoui är en barbeque med en blandning av olika kött. Ordet används även i dagligt tal för att symbolisera just blandning.

Reaktionerna i de sociala medierna på västvärldens inblandning i Tunisiens politiska angelägen-heter har än så länge varken varit det ena eller det andra. Förutom ”Tunisisa Secret” som skojfriskt uppmanade tunisier intresserade av att ta plats i den nya regeringen att anmäla sitt intresse till den amerikanska ambassaden.

Däremot enligt en nygjord undersökning visar det sig att 39% av befolkningen är positivt inställda till Mehdi Jomâa som statsminister. Hoppet grundar sig i att man tror att han ska kunna återinföra trygghet, förbättra ekonomin och genomföra ett val enligt utländsk standard.

Mehdi Johma blev i går vald med 9 röster trots att minst 7 av de 21 partierna vägrade delta i röstningen eftersom de anser att han inte är oberoende.

Idén med den långvariga och utdragna nationella dialogen har varit att få bort den islamistiska regeringen från makten som de vägrar lämna trots att deras mandatperiod har gått ut för drygt ett år sedan. Islamistregeringen Ennadha har skrivit under på att avgå om en oberoende statsminister väljs och om Ennadhas medlemmar garanteras straffrihet för eventuella brott som begåtts under deras mandatperiod. Något som oppositionen inte anser att man kan garantera.

Dialogen och processen att hitta en partioberoende statsminister har pågått i flera månader. Ennadhas arrogans då de uttalat sig om att endast deras statsminister kandidat skall väljas har fått det största oppositionspartiet Nidaa Tounes att se rött.

I går valdes således Mehdi Johma till statsminister trots att Nidaa Tounes inte deltog i omröstningen eftersom de anser att han har starka rötter i den nuvarande trepartiregeringen. Tanken är att regeringen ska avgå till förmån för en teknokratisk regeringen vilket inte kan blir fallet med en statsminister som varit industriminister under nuvarande islamist regering, anser Nidaa Tounes.

På sin officiella Facebook sida skrev Mehdi Joumâa: ”Jag kommer att bilda en ny regering med fokus på yngre kompetens samtidigt som jag kommer att ge hög prioritering åt kampen mot korruption. Han skrev också att den framtida regeringen kommer att bildas inom en vecka och att han kommer att ge akt på att bibehålla samma neutralitet i mötet med alla inblandade politiska partier.

Ett förslag på en ny lag kommer att läggas fram av regeringen till konstitutionsutskottet för godkännande. Lagstiftningen innebär ett krav på att en moské ska byggas i varje nytt fastighetsprojekt av nya områden.

Samtidigt som den nationella dialogen är samtalsämne nummer ett i Tunisien är den islamistiska regeringen nitiska i skuggan av media.

Samtidigt som regeringen ställer krav på moské byggande ges ingen som helst plats åt infrastruktur kring vård och utbildning eller grönområden etc. I den politiska, ekonomiska och säkerhetsmässiga tunisiska krisen är det en underlig ordning vad gäller prioriteringar.
” Det här är ännu bara ett förslag som har sänts till präster och män av religionen i alla regioner för att få deras åsikter men ingenting är ännu officiellt. Eftersom varken departementet eller den konstituerande församlingen har ännu inte fått en kopia av räkningen , ” sade Sadok Arfaoui, i en intervju för radio Mosaique i onsdags.. Arfaoui är rådgivare på ministeriet för religiösa frågor.

(Bild: Tunisiens president Marzouki vid utgivningen av boken Le Livre Noir – Den svarta boken)

LE LIVRE NOIR – DEN SVARTA BOKEN är den mycket kritiserade boken som president Marzouki har givit ut. Den är baserad på dokument från president palatset som är hemlig stämplade och som han vid sitt tillträde skrev under på att inte röra. Trots det har han inte bara gått igenom arkiven utan även skrivit en bok där han namnger bl.a journalister som enligt honom gått ärende till den avsatta presidenten Ben Ali.

Marzouki har fått mycket kritik för boken som enligt många innehåller falsk information och som dessutom är totalt olaglig. Ett flertal kritiker enligt deras egna uttalanden kommer att anmäla boken och presidenten riskerar nu att dras inför domstol.

En av de journalister som Marzouki utpekar som korrumperad under Ben Alis tid är Ridha Kefi. Ridha är en av Tunisiens mest kända och duktiga journalister som bl.a arbetat på Jeune Afrique, en franskspråkig ekonomisk och politisk tidning utgiven i Paris. Tidningen är en referens bland diplomater och affärsmän som arbetar i franskspråkiga Afrika. Själv arbetade jag under en period tillsammans med Ridha Kefi på Jeune Afrique och vet med bestämdhet att de uppgifter som förekommer i Marzoukis bok är helt fel.

Den tunisiska domstolen har förbjudit utgivningen av boken frågan är huruvida det juridiska systemet kan stoppa boken ? Boken innehåller en mängd information om hur Ben Ali byggde upp det tunisiska politiska, ekonomiska och militära systemet och de brott som har begåtts under hans styre. Information och arkiv av denna kaliber bör självklart inte komma allmänheten tillhanda förrän den gåtts igenom av domstol, trots det har president Marzouki inte endast delgivit allmänheten viktig och hemligstämplad information utan även förvrängt information.

Allt det som sopats under mattan och trampats på under diktaturerna i Tunisien, Egypten, Libyen, Syrien och resten av arabvärlden kommer nu upp till ytan. Det är en salig blandning och ofta är det svårt att förstå vem som är på vilken sida. Gamla politiker från avsatta diktaturer återvinns i islamistiska partier, affärsmän och extremister försöker alla vinna något i kampen om Arabvärlden.

Tunisien står på randen till ett inbördeskrig och om min pessimistiska sida ska tala så tror jag att det är oundvikligt att våldsamheter bryter ut oavsett det politiska framtida scenariot. Nedan har jag försökt sammanfatta alla krafter som idag slåss om makten och som i sin törst riskerar att totalt förstöra det moderna Tunisien som byggts upp under årtionden.

Det är i princip tre stora maktfaktorer som härjar

1. kvarlevor från de tidigare diktaturerna
2. Islamister och extremistiska muslimer
3. Oppositionen

Men så finns det den starkaste maktfaktorn som ännu inte har förstått sin reella makt och det är folket. De som under årtionden vant sig vid att styras och som byggt upp en bekvämt liv med hus, bil och resor och som kulturellt sett är ett fredligt folk. Kommer de att resa sig och finns det någon som kan och vågar ta rollen som katalysator ? Kanske att den rörelse som satts i gungning kan göra skillnad? Nedan har jag i punktform försökt beskriva den kaotiska situation som idag råder och alla som strider om makten i Tunisien. Jag avslutar med att ta upp det hopp som ungdomar och folkets vilja utgör.

KVARLEVOR AV POSTREVOLUTIONÄRA  MAKTFAKTORER

• Vi har Bourguiba som byggt upp ett modernt Tunisien men som i mitten någonstans av sin regeringstid lät makten få för stor plats i sitt hjärta och installerade en diktatur. I denna diktatur fanns mängder av duktiga medarbetare som dock agerade ”nickedockor”. Ett exempel är Beji Caid Essebsi som efter revolutionen intog tunisiernas hjärtan med storm då han exemplariskt genomförde ett historiskt val i Tunisien för två år sedan. Ingen visste att det var ett ödesdigert val där starkt finansierade islamist partiet Ennadha vann valet.
•  Sedan har vi Ben Ali som tog över Bourguibas diktatur via en ”mild” men dock statskupp och som gifte om sig med hårfrisörskan Leila Trabelsi. I Ben Alis diktatur blev Trabelsi en dåligt utbildad maktfaktor som endast kunde bygga ett imperium via maffia metoder. Samtidigt som de grävde sin egen grav då de blev så hatade av tunisierna att de var orsaken till Arabvåren. De slängdes ut ur Tunisien. Det regeringsparti RCD som Ben Ali skapat under sin tid och vars medarbetare som efter revolutionen fick hålla sig undan folkets hat fanns i tusental runt om i Tunisien. MEN de visste allt för mycket om hur man planerar falska val och allt annat bra att veta för en ny diktatur en religiös diktatur.
• Dessa RCD medarbetare återvinns idag av Ennadha men i största tysthet, som exempel kan nämnas att de arbetar hemifrån med bra löner. Målet för Ennadha är naturligtvis att placera in sina egna trogna i hela statsapparaten före nästa val och därför har dessa RCD medlemmar blivit en viktig faktor för dem.
• Vi får inte glömma att vi fortfarande Trabelsi familjen som förvisso inte befinner sig på tunisisk mark och som har förlorat en stor del av sin förmögenhet. Men som fortfarande har både pengar och kontakter kvar i Tunisien samt en stor portion hämndbegär. I vilken omfattning de är inblandade i dagens situation är ytterst svårt att veta men de finns där och rycker i trådarna. De har fortfarande spökbolag kvar i Tunisien vars VD och styrelse sköts av andra och där de själva inte syns som ägare.
• Affärsmännen i Tunisien har pengar, vapen (som de köpt från Libyen) och behov av att inte förlora sin förmögenhet. De är också en viktig och stor maktfaktor. Dels skapar de arbetstillfällen och dels vill de själva behålla och kunna fortsätta bygga sina förmögenheter, således är det viktigt för dem att ta plats på den politiska arenan. Vissa har valt att stå på oppositionens sida och andra står på den islamistiska regeringen Ennadhas sida i ren självbevarelsedrift. Hur som helst kan man inte undra hur de använder sina pengar i det tunisiska maktspelet för att skapa sig själva en plats i framtiden.
• Andra viktiga maktfaktorer från det gamla Tunisien är UGTT (den enda fackföreningen att räkna med) och UTICA (som är en union med olika avdelningar för industri, handel och hantverk). Ennadha har försökt och kanske t.o.m lyckats infiltrera sig i UTICA men UGTT har förenat sig med oppositionen och är en katalysator i ”den nationella dialogen” som går ut på att få bort Ennadha från makten utan statskupp och utan (förhoppningsvis) våldsam-heter ute i samhället. Men det går trögt och är osäkert om det kommer att lyckas.
• I proceduren ”den nationella dialogen” ingår det att man ska tillsätta en ny statsminister men denne skall godkännas av UGTT och oppositionen å ena sidan och Ennadha och Troika å andra sidan. Naturligtvis spelar Ennadha ett högt spel då de riskerar att få avgå alltså förhalar de proceduren genom att meddela att endast deras val av statsminister kan godkännas. Vilket självklart är omöjligt för UGTT och oppositionen att godkänna. Ett problem här är att det finns endast personer från tidigare diktaturer som anses tillräckligt erfarna för ett dylikt uppdrag. Det är alltså svårt att hitta någon som inte har foten någonstans från tidigare så illa omtyckta diktaturer.

INSTALLERING AV EN NY RELIGIÖS DIKTATUR  

• Ennadha det islamisiska partiet som till stor del finansierade sin valvinst med medel utifrån och då till största del från Qatar. Eftersom den tunisiska opinionen var splittrad, sårbar, ostrukturerad och utan finansiering var valutgången ganska given.

• Ennadha installerade genast då det kommit till makten starka krafter för att förändra det moderna tunisiska samhället till ett utarmat extremistiskt muslimsk land. Verktygen man använder sig av är:

1. Både den gamla diktaturens män samt de extremister som suttit fängslade under Bourguibas och Ben Alis tid.
2. Genom att inte bevaka gränsen mot Libyen har Ennadhas dåvarande allierade de religiösa extremisterna givits fritt spelrum för vapen handel. Det florerar nu mängder av vapen inne på tunisiskt territorium bland religiösa extremister. Nu verkar det som om detta slår tillbaks mot Ennadha då de står i kollisionskurs med dessa grupper.
3. De sk ”Ligorna som skyddar revolutionen”  som startades efter revolutionen har visat sig vara partners med Ennadha och ett bra sätt för dem att skapa motdemonstrationer
4. Moskéerna har lämnats obevakade och är nu fyllda med vapen och religiösa extremister som famnar in adepter.
5. Koranskolor har startats som förskolor något som inte tidigare förekommit
6. Burkan tillåts
7. Priserna höjs för att minska köpkraften och resultera i hög arbetslöshet och minskad medelklass.
8. De försöker med alla medel införa sharian i konstitutionen

• I detta klimat blir det lättare för Ennadha att fånga in arbetslösa unga män och kvinnor i deras och extremisternas gemenskap.
• Ennadha har begått misstag då de ingick partnerskap med extremistiska grupper som Al Qaida och andra terroristgrupper och som de lugnt tillät installera sig runt om i Tunisien. Idag då Ennadha möter motstånd från flera håll som oppositionen, folket, internationell påtryckning så har de ”tvingats” utse dessa grupper till sina egna fiender. Fiender som är vältränade, beväpnade och som haft tid att träna på tunisisk mark står nu redo att anfalla.
• Algeriet låter sin egen armé bevaka den tunisisk/algeriska gränsen. Samtidigt varnar de Ennadha för att Al Qaida och andra terroristgrupper planerar stora attacker efter och under nyårsfirandet. Troligen kommer regeringsbyggnader vara terroristernas måltavlor enligt den algeriska underrättelse tjänsten.

OPPOSITIONEN

• Någonstans på vägen efter valet insåg Beji Caid Essebsi att genom att tro på Ennadhas ärliga avsikter att föra Tunisien mot demokrati hade han skapat en motorväg för deras oärliga avsikter – att installera en religiös diktatur. För att kompensera sitt misstag samlade han ihop stora delar av oppositionen under ett tak som idag har blivit en stor maktfaktor på den politiska arenan. Partiet kallas Nidaa Tounes. De har gått förbi Ennadha stort i oppositionsmätningar.
• Samtidigt har en annan liknande sammanslutning av andra partier ägt rum vilket innebär att oppositionen inte längre är lika splittrad som inför förra valet. De tillsammans med Nidaa Tounes utgör nu en verklig fara för Ennadha om det skulle genomföras ett ”riktigt” val.
•  Det islamistiska partiet Ennadha har insett att de sitter löst och börjat vackla det har bl.a visat sig genom att de givit sitt okey till att delta i ”den nationella dialogen”. Tanken är att dialogen som hålls mellan Ennadha å ena sidan och UGTT och oppositionen å andra sidan skall utse en neutral statsminister och efter det ska Ennadha avgå. Naturligtvis finns det en hållhake och det är att Ennadha som har vant sig vid att vara arroganta har infört sina egna regler (som går ut på att förhala och trötta ut oppositionen) där de menar att om inte oppositionen godtar deras val av statsminister kommer inte de att avgå. Något som inte oppositionen kan godta, självklart.
• Trots att oppositionen är en maktfaktor så har deras försök inte lyckats och många tunisier har börjat förlora det hopp som byggts kring Beji Caid Essebsi och Nidaa Tounes. Det är för mycket av det ”gamla” diktatursättet kvar i bägge dessa oppositionssammanslutningar och tunisierna vet inte längre vad de ska tro på.

FÖR MIN DEL HAR JAG LÄNGE HOPPATS PÅ ATT NÅGOT NYTT, STARKARE OCH UTAN POLITISK HISTORIA.

NÅGOT SOM TUNISIERNA SKULLE KUNNA TRO PÅ OCH SOM SKULLE FÅ MED SIG FOLKET SKULLE DYKA UPP PÅ DEN POLITISKA SCENEN.

Om sanningen ska fram har jag för länge sedan förlorat hoppet MEN så stötte jag på en artikel http://lerpesse.com/lugtt-est-mort-vive-le-collectif-houmeni-12/

och JAG FICK TILLBAKS HOPPET

Det är en grupp som styrs upp av en yngre man Kafon som är sångare och som spelat in nedan sång video http://www.youtube.com/watch?v=mz3p3a4EiXA. (43 miljoner har hittills sett video klippet).

Gruppen som nu  otippat tar sig in på den politiska scenen kallar sig Houmeni. Deras mål är att ta över UGTTs roll som katalysator av revolutionen den 17 december 2011 och påbörja en ny fräsh revolution. Kafon har startat en hemsida som på några dagar har fått över 35 000 vänner.

Mitt hopp är att alla de ungdomar som startade revolutionen, den som handlade om demokrati, ännu en gång är redo att dra i loket. För om det finns motiverade, oberoende ungdomar med en stark vilja som inte har någon politisk historia, då kan det finnas en chans för demokratin att vinna i Tunisien. Jag tror att om Houmeni kan generera lust bland folket lust att skapa en bra gemensam framtid då kommer advokater, läkare, journalister, lärare, studenter m.fl att gå med i en andra revolutionsvåg. En som inte är toppstyrd av internationella maktfaktorer som Qatar och USA.

Trots tron på Houmeni och Tunisien så får man inte glömma alla vältränade och välorganiserade extremister som ligger i lur, Algeriet som bevakar gränsen och själva är rädda, alla extremister runt om Tunisien som kan slussas in och den svaga tunisiska armé som idag är ett faktum. Men låt oss gå in i ett nytt år 2014  med hopp om att demokrati och frihet vinner.

Nedan återger jag en intervju, publicerad idag den 5 november i nättidningen Webdo, med den kände tunisiske journalisten och författaren Taoufik Ben Brik. Han har publicerat  ett flertal artiklar och böcker utomlands där han beskrivit de svåra ekonomiska förhållandena i Tunisien, den politiska korruption och bristen på yttrandefrihet. Periodvis har han suttit fängslad i Tunisien och hindrats från att resa. Hans familj har också blivit trakasserade. Ett sätt att skrämma honom och hindra honom från att yttra sig mot regimen.  Han är också känd för sin frispråkiga kritik av censuren i Mellanöstern . I dagarna har hans nya bok med titeln ”Kalb ben Kalb”  (Hund, son till en hund) utgivits. 

Intervjun:

Vad handlar boken om?                                                                                                       Huvudpersonen i boken är en ”Saâd Cowboy” och historien återspeglar sig i ”Tbarnet El Kalatous” eller Eucalyptus bistrot.  Jag förutspår under händelsernas gång att Neirouz, dottern till den Rached Ghannouchi (det islamistiska partiets ledare) kommer att fly Tunisien till Alaska. 

Varifrån kommer valet av titeln ”Kalb ben kalb”?                                                       Tvärtemot vad många tror och med risken att göra folk besvikna så utpekar jag ingen speciell person genom titeln. I alla fall ingen fysisk person. För mig, är det boken i sig som är hunden och hundarnas son, eftersom den biter läsaren direkt då man öppnar boken.  Jag vill att läsaren får mardrömmar eller att boken medför antingen en depression eller en glädje.

Jag antar att du åsyftar det råa språket i boken, är du inte orolig att chocka läsaren med ett sådant språk? 
För min del anser jag att en författare som inte rör läsarens själ är inte värd namnet. Jag vill att boken berör.  Förövrigt är boken en öppning mot den nya världslitteraturen som använder rått språk och som bryter med konformismen. Jag vill bara poängtera att min bok redan är ansedd av många läsare som ett mästerverk.

Hur kommer det sig att dina journalistiska inslag i tunisisk media har blivit alltmer sällsynta på senare tid?                                                                                                                      Som ni vet, har jag regelbundet medverkat i  media i bl.a 2 stycken veckovis återkommande program, både ”Dialogen är förbjuden” på El Hiwar TV och ”Laglös” i Astrolob TV. Efter ett tag när jag kände att jag inte hade något nytt att komma med bestämde jag mig för att avsluta de bägge experimenten.  Jag är ju trots allt inte en tv-produkt utan en författare.

Vad anser du om den nu pågående ”Nationella Dialogen” (förhand-lingarna mellan sittande islamistiska regeringen Ennadha och opposition-en) ?
Det är fruktansvärt det som händer just nu . Ennahdha vill, genom denna dialog,  hämnas på dem som vill ta bort dem från makten. I förhandlingarna om vem som ska ersätta Ennadhas regerings-chef så föreslår och stöder de endast gamla kandidater som är nära döden, t.ex Ahmed Mestiri som är 88 år.  De kräver att nästa regeringschef är erfaren, vilket oundvikligen innebär att det är någon som funnits med under antingen Ben Ali eller Bourguibas eller bägges tid. I grund och botten betyder det att nästa premiärminister är någon från de gamla regimerna, mot vilken revolutionen bröt ut . Vet du varför vet du vad deras avsikt är?  Helt enkelt att håna och hämnas på tunisierna. Det är som om de vill säga, ” Ni vill slänga ut oss från makten eftersom ni anser att vi varit dåliga. Okey, vi lämnar, men vi överlämnar till något ännu värre”. Dessutom har inte oppositionen visat att de är starka nog att styra upp situationen.

Men den nationella dialogen begränsas inte till Ennahdha, oppositionen har väl också något att säga ?
Den tunisiska oppositionen har enligt mig visat att de inte har någon ”stake” och saknar passion. De skulle aldrig gått med på att prata med Ennahda. En islamistisk part är i grund och botten en religiös ideologi och således totalitär. Dessutom har denna regering ruinerat landet inom loppet av bara två år. Återigen har vår opposition visat att de inte är män av situationen.

Gäller det även Beji Caid Essebsi, ledaren för oppositionspartiet Nidha Tounis och den främsta motståndaren till Ennahda, enligt opinionsundersökningar ?
” Bajbouj ” (smeknamn för Beji Caid Essebsi) är en gammal destourien (tidigare medlem i Bourguibas parti Neo-Destour) som är nära döden. Liksom de flesta tunisiska politiker drömmer även han om en plats i Carthage, som president.

Enligt vissa opinionsundersökningar är Ennahdha, som du attackerar, en av favoriterna i kommande val, vad anser du om det? 
De tunisiska opinionsundersökningar hävdar det, men enligt utländska undersökningar, vilka enligt min mening är mer trovärdiga, får Ennadha knappt 10% i nästa val. Vilket tydligt återspeglar den nedgång i popularitet som de idag lider av. Många av de som röstade på Ennahdha under 2011 är besvikna och inte villiga att ge dem ytterligare förtroende. Dessutom tror jag att om valet hölls i dag skulle Ennahdha bara få 0 % och lite dammkorn , inte mer än så.

Observera dock att det gäller endast om kommande val verkligen är trovärdig och transparenta. För att nå dit måste för det första moskéerna som idag blivit ett politisk forum neutraliseras och för det andra måste guvernörer, borgmästare m.fl ersättas med oberoende personer som inte tillhör Ennadha.  Men om man lyssnar på Hamadi Jebalis (Ennadhas general sekreterare) senaste uttalanden så verkar Ennadha inte allt för positiva till dylika åtgärder.

Enligt din åsikt, vem ligger bakom terrorismen som skakar vårt land  för tillfället ?
Jag kan tyvärr bara spekulera, eftersom frågan om terrorism är svår att förstå och tydliggöra.  Jag tror dock att de brott som idag skakar vårt land nödvändigtvis är verket av en större, antingen extern eller intern, makt vars syfte är att destabilisera Tunisien och stänga av revolutionen. Ennadha är nödvändigtvis involverade i allt detta, om så bara genom att de underlåtit att ta hand om landets säkerhet. Bara det faktum att de inte ens reagerade då de fick ett CIA-dokument som förutspådde mordet på oppositionsledaren Mohammed Brahmi,  bevisar att de på något vis medverkar i terrorismen.

Å andra sidan, tror jag inte  att dagens terrordåd enbart manipuleras av Ennahdha . Terrorism är en internationell handling och det är därför inte uteslutet att Gulfstaterna och USA: s underrättelsetjänst ligger bakom det hela. Orsaken ligger i att revolutionen som redan inspirerat andra länder och som riskerar att utvidgas, hotar deras intressen. Självklart är det inget jag kan bevisa. Jag är ju trots allt inte journalisten Bob Woodward som avslöjade Watergate-skandalen.