”Vad vi bevittnar i dag är en otyglad islamisering som skapar en situation där Ennadha vinner oberoende av ett demokratiskt valresultat. Tunisien håller på att glida tunisierna ur händerna till förmån för Ennadhas maktfullkomlighet.” Jean Daniel i Leaders se länken: http://www.leaders.com.tn/article/jean-daniel-le-cri-du-coeur-d-un-vrai-ami-de-la-tunisie?id=9248

Ennadhas strategi blir tydligare för varje dag som går, här nedan har jag översatt en tankeväckande analys av händelserna de senaste tre månaderna som skrivits av utvecklingskonsulten Hatem Mliki i webbtidningen Kapitalis.

För att förstå analysen måste man veta följande:

• Ennadha fick ca 40 % av rösterna i valet med ett vallöfte som innebar: demokrati, yttrandefrihet, kvinnors rättigheter och ingen sharia i konstitutionen.
• Valets enda syfte var att utse det eller de partier som skulle skriva om konstitutionen under ett års tid. Det ”riktiga” skulle ha skett i våras men har skjutits upp.
• För att få majoritet ingick Ennadha en trepartiregering med 2 av oppositionspartierna. Just det, oppositionen (CPR och Takattol)! Ingen del i vare sig programmen eller ideologierna matchar varandra. CPRs ledare Moncef Marsouki blev Tunisiens president.
• Efter att denna Trojka tog över makten har ingenting fungerat för Tunisien. Idag är risken extremt stor att allt som byggts upp såsom kvinnors rättigheter, modernisering, ekonomiskt oberoende och en stor medelklass etc försvinner.
• Ghannouchi är Ennadhas ordförande och Jebali är den som driver igenom Ghannouchis strategier och som är synlig utåt.
• Ennadha har under mycket kort tid ”roffat” åt sig alla strategieska poster och lite till. Exempel: Inrikesministerposten samt centralbankschefs-, skolminister- och chefredaktörsposter i media och mycket mycket fler tjänster.
• Under en lång tid har stor del av tunisierna anklagat Ennadha för att vara inkompetenta. Orsaken är att Ennadha lyckats: öka den redan stora arbetslösheten, dela folket i 2 läger, rasa ekonomin, skrämma bort investerare och turister samt låtit salafistvåldet härja fritt.
• Media kämpar emot hoten från Ennadha, som i sin tur kämpar med näbbar och klor för att ta över kontrollen över Tunisiens press.
• Nidaa Tounes är ett oppositionsparti (mittenpolitik) som bildats av Beji Caid Essabsi (president direkt efter revolutionen fram till efter valet), som består av en koalition mellan flera mindre oppositionspartier. Antalet oppositionspartier uppgick till över 100 st vid valet och utgjorde således inget hot mot Ennadha. Nidaa Tounes har inte bara blivit ett populärt alternativ som vinner mer och mer terräng bland väljarna utan även ett hopp om att slippa en islamisering av Tunisien.
• .Ett annat dock inte lika starkt politiskt hopp är de vänsterpartier som nu gått samman. Många hoppas att både Nidaa Tounes och denna vänsterrörelse ska kunna gå samman, vilket skulle vid ett demokratiskt val innebära att Ennadha inte har en chans.
• Ennadha har enligt en nyligen gjord opinionsmätning (som det talas tyst om) förlorat hela 30 % av sina röster.

http://www.kapitalis.com/afkar/68-tribune/11668-tunisie-ennahdha-devoile-enfin-son-plan.html.

ANALYSEN: 

Den som tror att tandemlaget-Ghannouchi Jebali är inkompetenta har fel och begränsar sig till en halvsanning. Ennadhas kompetens ligger inte i hur de styr landet eller i deras (icke) strävan att frambringa förbättringar i medborgarnas levnadsvillkor utan i HUR de planerar nå sitt mål: Makt och ingenting annat än makt!

Det islamistiska partiet Ennadha är fullt medvetna om att de riskerar att förlora valet och makten om det skulle hållas under nuvarande förhållande. De är djupt övertygade om att ett nederlag i ett demokratiskt val skulle innebära slutet för deras politiska ambition. För att undvika en dylik situation måste Ennadha ena alla inom rörelsen dvs ledare, aktiva medlemmar, ordinarie ledamöter, de allierade extremistiska salafist/jihadisterna etc tas i anspråk i denna maktkamp. Deras mål och strategi för att uppnå maktmålet börjar skönjas och blir allt tydligare i och med att deras andliga ledare den sk guiden vid flera tillfällen uttalat sig i frågan.

Guidens resonemang baseras på en enkel strategi som väsentligt skiljer sig från motståndarnas. Islamisterna är enligt guiden överhuvudtaget inte oroliga för oppositionen vare sig det handlar om Nidaa Tounes och Caid Essebsi , vänsterkoalitionen eller UGTT (fackföreningen som är en sedan länge mycket stark maktfaktor). Den sanna fienden är enligt guiden demokratin i sig dvs folket, då det är de enda som har mandat att ge makten till ett annat parti än Ennadha, förutom om det skulle uppstå en ny revolution eller en statskupp.

Ennahdas strategi mot målet att nå maktfullkomlighet vilar på följande tre grundpelare:

För det första: Fussionera Ennadha med staten

Det handlar inte endast om att maximera utnämningar av partimedlemmar till alla viktiga poster utan även om att använda de verktyg som staten tillhandahåller som t.ex polisen, rättsväsendet, offentliga tjänstemän, skattemyndigheten, offentliga utrymmen, media, centralbanken etc. för uppnå sina egna politiska mål.

Den viktigaste fördelen med denna praxis för det islamistiska partiet är att bryta själva grunden för demokratin enligt vilken staten tjänar folket. Tanken är att återskapa rädsla bland folket och känslan av att det enda sättet att undvika problem och få fördelar är att stå nära regimen, något som tunisier är vana vid sedan tidigare presidenten Ben Alis (kallad Zaba) tid. På så vis skapar Ennadha en auktoritet att distribuera priviligerier och sanktioner. För att nå dit räcker det med att låta naturen ha sin gång dvs, att en stor del av befolkningen, antingen drivna av fattigdom eller av att försöka behålla/öka sin rikedom visar sig underdåniga sina nya härskare och återigen blir samhällslydiga.

För det andra: Trycka ner folkets hopp

I en atmosfär där trygghet, säkerhet och välstånd råder riskerar Ennadha att tunisierna är krävande och intoleranta mot myndighetsöverträdande, vilket naturligtvis inte är till Ennadhas fördel.

Den effektivaste strategin är att förvirra invånarna och hålla dem under konstant tryck där deras livsstil hotas. Ennadha har idag tillåtit vissa prioriterade grupper (salafist/jihadister) att utföra våldshandlingar som är riktade mot befolkningen i allmänhet. Dessa attacker, verbala och fysiska har åtföljts av en total straffrihet för dessa extremister, vilket ska ge effekten av ett vakuum där invånarna försöker behålla dett lilla som återstår istället för att reklamera mer.

För det tredje: ”Ta sig an” oppositionen.

Kampen mot maktmålet är nu inne i sin andra fas. Den första delen bestod av en diskussions- och debattfas med folket och oppositionen som nu är slut och har tagits över av en våldsam fas där inslag av aggressioner och hot blir allt vanligare. Mycket troligen kommer denna fas att accelerera enormt snabbt under de kommande månaderna för att så småningom nå en dimension av allt våldsammare attacker, iscensatta juridiska processer och bevismaterial men även mord. 

Avslutningsvis:

Tunisiens hopp ligger idag  i:

- Folkets förmåga att mobilisera sig (trots att Ennadha försökt splittra invånarna i 2 läger) i ett icke-våld uppror samt våga civil olydnad.

- Medias styrka i striden om yttrande- och pressfriheten.

- Oppositionens kapacitet att enas i ett starkt program, få med sig tunisierna och att blockera alla möjligheter till valfusk.

Det sista som försvinner är ju hoppet så därför väljer jag att avsluta med en bild där oppositionen med Nidaa Tounes och Caid Essebsi i spetsen sparkar ut Trojkan och Ennadha.