Allt det som sopats under mattan och trampats på under diktaturerna i Tunisien, Egypten, Libyen, Syrien och resten av arabvärlden kommer nu upp till ytan. Det är en salig blandning och ofta är det svårt att förstå vem som är på vilken sida. Gamla politiker från avsatta diktaturer återvinns i islamistiska partier, affärsmän och extremister försöker alla vinna något i kampen om Arabvärlden.

Tunisien står på randen till ett inbördeskrig och om min pessimistiska sida ska tala så tror jag att det är oundvikligt att våldsamheter bryter ut oavsett det politiska framtida scenariot. Nedan har jag försökt sammanfatta alla krafter som idag slåss om makten och som i sin törst riskerar att totalt förstöra det moderna Tunisien som byggts upp under årtionden.

Det är i princip tre stora maktfaktorer som härjar

1. kvarlevor från de tidigare diktaturerna
2. Islamister och extremistiska muslimer
3. Oppositionen

Men så finns det den starkaste maktfaktorn som ännu inte har förstått sin reella makt och det är folket. De som under årtionden vant sig vid att styras och som byggt upp en bekvämt liv med hus, bil och resor och som kulturellt sett är ett fredligt folk. Kommer de att resa sig och finns det någon som kan och vågar ta rollen som katalysator ? Kanske att den rörelse som satts i gungning kan göra skillnad? Nedan har jag i punktform försökt beskriva den kaotiska situation som idag råder och alla som strider om makten i Tunisien. Jag avslutar med att ta upp det hopp som ungdomar och folkets vilja utgör.

KVARLEVOR AV POSTREVOLUTIONÄRA  MAKTFAKTORER

• Vi har Bourguiba som byggt upp ett modernt Tunisien men som i mitten någonstans av sin regeringstid lät makten få för stor plats i sitt hjärta och installerade en diktatur. I denna diktatur fanns mängder av duktiga medarbetare som dock agerade ”nickedockor”. Ett exempel är Beji Caid Essebsi som efter revolutionen intog tunisiernas hjärtan med storm då han exemplariskt genomförde ett historiskt val i Tunisien för två år sedan. Ingen visste att det var ett ödesdigert val där starkt finansierade islamist partiet Ennadha vann valet.
•  Sedan har vi Ben Ali som tog över Bourguibas diktatur via en ”mild” men dock statskupp och som gifte om sig med hårfrisörskan Leila Trabelsi. I Ben Alis diktatur blev Trabelsi en dåligt utbildad maktfaktor som endast kunde bygga ett imperium via maffia metoder. Samtidigt som de grävde sin egen grav då de blev så hatade av tunisierna att de var orsaken till Arabvåren. De slängdes ut ur Tunisien. Det regeringsparti RCD som Ben Ali skapat under sin tid och vars medarbetare som efter revolutionen fick hålla sig undan folkets hat fanns i tusental runt om i Tunisien. MEN de visste allt för mycket om hur man planerar falska val och allt annat bra att veta för en ny diktatur en religiös diktatur.
• Dessa RCD medarbetare återvinns idag av Ennadha men i största tysthet, som exempel kan nämnas att de arbetar hemifrån med bra löner. Målet för Ennadha är naturligtvis att placera in sina egna trogna i hela statsapparaten före nästa val och därför har dessa RCD medlemmar blivit en viktig faktor för dem.
• Vi får inte glömma att vi fortfarande Trabelsi familjen som förvisso inte befinner sig på tunisisk mark och som har förlorat en stor del av sin förmögenhet. Men som fortfarande har både pengar och kontakter kvar i Tunisien samt en stor portion hämndbegär. I vilken omfattning de är inblandade i dagens situation är ytterst svårt att veta men de finns där och rycker i trådarna. De har fortfarande spökbolag kvar i Tunisien vars VD och styrelse sköts av andra och där de själva inte syns som ägare.
• Affärsmännen i Tunisien har pengar, vapen (som de köpt från Libyen) och behov av att inte förlora sin förmögenhet. De är också en viktig och stor maktfaktor. Dels skapar de arbetstillfällen och dels vill de själva behålla och kunna fortsätta bygga sina förmögenheter, således är det viktigt för dem att ta plats på den politiska arenan. Vissa har valt att stå på oppositionens sida och andra står på den islamistiska regeringen Ennadhas sida i ren självbevarelsedrift. Hur som helst kan man inte undra hur de använder sina pengar i det tunisiska maktspelet för att skapa sig själva en plats i framtiden.
• Andra viktiga maktfaktorer från det gamla Tunisien är UGTT (den enda fackföreningen att räkna med) och UTICA (som är en union med olika avdelningar för industri, handel och hantverk). Ennadha har försökt och kanske t.o.m lyckats infiltrera sig i UTICA men UGTT har förenat sig med oppositionen och är en katalysator i ”den nationella dialogen” som går ut på att få bort Ennadha från makten utan statskupp och utan (förhoppningsvis) våldsam-heter ute i samhället. Men det går trögt och är osäkert om det kommer att lyckas.
• I proceduren ”den nationella dialogen” ingår det att man ska tillsätta en ny statsminister men denne skall godkännas av UGTT och oppositionen å ena sidan och Ennadha och Troika å andra sidan. Naturligtvis spelar Ennadha ett högt spel då de riskerar att få avgå alltså förhalar de proceduren genom att meddela att endast deras val av statsminister kan godkännas. Vilket självklart är omöjligt för UGTT och oppositionen att godkänna. Ett problem här är att det finns endast personer från tidigare diktaturer som anses tillräckligt erfarna för ett dylikt uppdrag. Det är alltså svårt att hitta någon som inte har foten någonstans från tidigare så illa omtyckta diktaturer.

INSTALLERING AV EN NY RELIGIÖS DIKTATUR  

• Ennadha det islamisiska partiet som till stor del finansierade sin valvinst med medel utifrån och då till största del från Qatar. Eftersom den tunisiska opinionen var splittrad, sårbar, ostrukturerad och utan finansiering var valutgången ganska given.

• Ennadha installerade genast då det kommit till makten starka krafter för att förändra det moderna tunisiska samhället till ett utarmat extremistiskt muslimsk land. Verktygen man använder sig av är:

1. Både den gamla diktaturens män samt de extremister som suttit fängslade under Bourguibas och Ben Alis tid.
2. Genom att inte bevaka gränsen mot Libyen har Ennadhas dåvarande allierade de religiösa extremisterna givits fritt spelrum för vapen handel. Det florerar nu mängder av vapen inne på tunisiskt territorium bland religiösa extremister. Nu verkar det som om detta slår tillbaks mot Ennadha då de står i kollisionskurs med dessa grupper.
3. De sk ”Ligorna som skyddar revolutionen”  som startades efter revolutionen har visat sig vara partners med Ennadha och ett bra sätt för dem att skapa motdemonstrationer
4. Moskéerna har lämnats obevakade och är nu fyllda med vapen och religiösa extremister som famnar in adepter.
5. Koranskolor har startats som förskolor något som inte tidigare förekommit
6. Burkan tillåts
7. Priserna höjs för att minska köpkraften och resultera i hög arbetslöshet och minskad medelklass.
8. De försöker med alla medel införa sharian i konstitutionen

• I detta klimat blir det lättare för Ennadha att fånga in arbetslösa unga män och kvinnor i deras och extremisternas gemenskap.
• Ennadha har begått misstag då de ingick partnerskap med extremistiska grupper som Al Qaida och andra terroristgrupper och som de lugnt tillät installera sig runt om i Tunisien. Idag då Ennadha möter motstånd från flera håll som oppositionen, folket, internationell påtryckning så har de ”tvingats” utse dessa grupper till sina egna fiender. Fiender som är vältränade, beväpnade och som haft tid att träna på tunisisk mark står nu redo att anfalla.
• Algeriet låter sin egen armé bevaka den tunisisk/algeriska gränsen. Samtidigt varnar de Ennadha för att Al Qaida och andra terroristgrupper planerar stora attacker efter och under nyårsfirandet. Troligen kommer regeringsbyggnader vara terroristernas måltavlor enligt den algeriska underrättelse tjänsten.

OPPOSITIONEN

• Någonstans på vägen efter valet insåg Beji Caid Essebsi att genom att tro på Ennadhas ärliga avsikter att föra Tunisien mot demokrati hade han skapat en motorväg för deras oärliga avsikter – att installera en religiös diktatur. För att kompensera sitt misstag samlade han ihop stora delar av oppositionen under ett tak som idag har blivit en stor maktfaktor på den politiska arenan. Partiet kallas Nidaa Tounes. De har gått förbi Ennadha stort i oppositionsmätningar.
• Samtidigt har en annan liknande sammanslutning av andra partier ägt rum vilket innebär att oppositionen inte längre är lika splittrad som inför förra valet. De tillsammans med Nidaa Tounes utgör nu en verklig fara för Ennadha om det skulle genomföras ett ”riktigt” val.
•  Det islamistiska partiet Ennadha har insett att de sitter löst och börjat vackla det har bl.a visat sig genom att de givit sitt okey till att delta i ”den nationella dialogen”. Tanken är att dialogen som hålls mellan Ennadha å ena sidan och UGTT och oppositionen å andra sidan skall utse en neutral statsminister och efter det ska Ennadha avgå. Naturligtvis finns det en hållhake och det är att Ennadha som har vant sig vid att vara arroganta har infört sina egna regler (som går ut på att förhala och trötta ut oppositionen) där de menar att om inte oppositionen godtar deras val av statsminister kommer inte de att avgå. Något som inte oppositionen kan godta, självklart.
• Trots att oppositionen är en maktfaktor så har deras försök inte lyckats och många tunisier har börjat förlora det hopp som byggts kring Beji Caid Essebsi och Nidaa Tounes. Det är för mycket av det ”gamla” diktatursättet kvar i bägge dessa oppositionssammanslutningar och tunisierna vet inte längre vad de ska tro på.

FÖR MIN DEL HAR JAG LÄNGE HOPPATS PÅ ATT NÅGOT NYTT, STARKARE OCH UTAN POLITISK HISTORIA.

NÅGOT SOM TUNISIERNA SKULLE KUNNA TRO PÅ OCH SOM SKULLE FÅ MED SIG FOLKET SKULLE DYKA UPP PÅ DEN POLITISKA SCENEN.

Om sanningen ska fram har jag för länge sedan förlorat hoppet MEN så stötte jag på en artikel http://lerpesse.com/lugtt-est-mort-vive-le-collectif-houmeni-12/

och JAG FICK TILLBAKS HOPPET

Det är en grupp som styrs upp av en yngre man Kafon som är sångare och som spelat in nedan sång video http://www.youtube.com/watch?v=mz3p3a4EiXA. (43 miljoner har hittills sett video klippet).

Gruppen som nu  otippat tar sig in på den politiska scenen kallar sig Houmeni. Deras mål är att ta över UGTTs roll som katalysator av revolutionen den 17 december 2011 och påbörja en ny fräsh revolution. Kafon har startat en hemsida som på några dagar har fått över 35 000 vänner.

Mitt hopp är att alla de ungdomar som startade revolutionen, den som handlade om demokrati, ännu en gång är redo att dra i loket. För om det finns motiverade, oberoende ungdomar med en stark vilja som inte har någon politisk historia, då kan det finnas en chans för demokratin att vinna i Tunisien. Jag tror att om Houmeni kan generera lust bland folket lust att skapa en bra gemensam framtid då kommer advokater, läkare, journalister, lärare, studenter m.fl att gå med i en andra revolutionsvåg. En som inte är toppstyrd av internationella maktfaktorer som Qatar och USA.

Trots tron på Houmeni och Tunisien så får man inte glömma alla vältränade och välorganiserade extremister som ligger i lur, Algeriet som bevakar gränsen och själva är rädda, alla extremister runt om Tunisien som kan slussas in och den svaga tunisiska armé som idag är ett faktum. Men låt oss gå in i ett nytt år 2014  med hopp om att demokrati och frihet vinner.