Nedan återger jag en intervju, publicerad idag den 5 november i nättidningen Webdo, med den kände tunisiske journalisten och författaren Taoufik Ben Brik. Han har publicerat ett flertal artiklar och böcker utomlands där han beskrivit de svåra ekonomiska förhållandena i Tunisien, den politiska korruption och bristen på yttrandefrihet. Periodvis har han suttit fängslad i Tunisien och hindrats från att resa. Hans familj har också blivit trakasserade. Ett sätt att skrämma honom och hindra honom från att yttra sig mot regimen. Han är också känd för sin frispråkiga kritik av censuren i Mellanöstern . I dagarna har hans nya bok med titeln ”Kalb ben Kalb” (Hund, son till en hund) utgivits.
Intervjun:
Vad handlar boken om? Huvudpersonen i boken är en ”Saâd Cowboy” och historien återspeglar sig i ”Tbarnet El Kalatous” eller Eucalyptus bistrot. Jag förutspår under händelsernas gång att Neirouz, dottern till den Rached Ghannouchi (det islamistiska partiets ledare) kommer att fly Tunisien till Alaska.
Varifrån kommer valet av titeln ”Kalb ben kalb”? Tvärtemot vad många tror och med risken att göra folk besvikna så utpekar jag ingen speciell person genom titeln. I alla fall ingen fysisk person. För mig, är det boken i sig som är hunden och hundarnas son, eftersom den biter läsaren direkt då man öppnar boken. Jag vill att läsaren får mardrömmar eller att boken medför antingen en depression eller en glädje.
Jag antar att du åsyftar det råa språket i boken, är du inte orolig att chocka läsaren med ett sådant språk?
För min del anser jag att en författare som inte rör läsarens själ är inte värd namnet. Jag vill att boken berör. Förövrigt är boken en öppning mot den nya världslitteraturen som använder rått språk och som bryter med konformismen. Jag vill bara poängtera att min bok redan är ansedd av många läsare som ett mästerverk.
Hur kommer det sig att dina journalistiska inslag i tunisisk media har blivit alltmer sällsynta på senare tid? Som ni vet, har jag regelbundet medverkat i media i bl.a 2 stycken veckovis återkommande program, både ”Dialogen är förbjuden” på El Hiwar TV och ”Laglös” i Astrolob TV. Efter ett tag när jag kände att jag inte hade något nytt att komma med bestämde jag mig för att avsluta de bägge experimenten. Jag är ju trots allt inte en tv-produkt utan en författare.
Vad anser du om den nu pågående ”Nationella Dialogen” (förhand-lingarna mellan sittande islamistiska regeringen Ennadha och opposition-en) ?
Det är fruktansvärt det som händer just nu . Ennahdha vill, genom denna dialog, hämnas på dem som vill ta bort dem från makten. I förhandlingarna om vem som ska ersätta Ennadhas regerings-chef så föreslår och stöder de endast gamla kandidater som är nära döden, t.ex Ahmed Mestiri som är 88 år. De kräver att nästa regeringschef är erfaren, vilket oundvikligen innebär att det är någon som funnits med under antingen Ben Ali eller Bourguibas eller bägges tid. I grund och botten betyder det att nästa premiärminister är någon från de gamla regimerna, mot vilken revolutionen bröt ut . Vet du varför vet du vad deras avsikt är? Helt enkelt att håna och hämnas på tunisierna. Det är som om de vill säga, ” Ni vill slänga ut oss från makten eftersom ni anser att vi varit dåliga. Okey, vi lämnar, men vi överlämnar till något ännu värre”. Dessutom har inte oppositionen visat att de är starka nog att styra upp situationen.
Men den nationella dialogen begränsas inte till Ennahdha, oppositionen har väl också något att säga ?
Den tunisiska oppositionen har enligt mig visat att de inte har någon ”stake” och saknar passion. De skulle aldrig gått med på att prata med Ennahda. En islamistisk part är i grund och botten en religiös ideologi och således totalitär. Dessutom har denna regering ruinerat landet inom loppet av bara två år. Återigen har vår opposition visat att de inte är män av situationen.
Gäller det även Beji Caid Essebsi, ledaren för oppositionspartiet Nidha Tounis och den främsta motståndaren till Ennahda, enligt opinionsundersökningar ?
” Bajbouj ” (smeknamn för Beji Caid Essebsi) är en gammal destourien (tidigare medlem i Bourguibas parti Neo-Destour) som är nära döden. Liksom de flesta tunisiska politiker drömmer även han om en plats i Carthage, som president.
Enligt vissa opinionsundersökningar är Ennahdha, som du attackerar, en av favoriterna i kommande val, vad anser du om det?
De tunisiska opinionsundersökningar hävdar det, men enligt utländska undersökningar, vilka enligt min mening är mer trovärdiga, får Ennadha knappt 10% i nästa val. Vilket tydligt återspeglar den nedgång i popularitet som de idag lider av. Många av de som röstade på Ennahdha under 2011 är besvikna och inte villiga att ge dem ytterligare förtroende. Dessutom tror jag att om valet hölls i dag skulle Ennahdha bara få 0 % och lite dammkorn , inte mer än så.
Observera dock att det gäller endast om kommande val verkligen är trovärdig och transparenta. För att nå dit måste för det första moskéerna som idag blivit ett politisk forum neutraliseras och för det andra måste guvernörer, borgmästare m.fl ersättas med oberoende personer som inte tillhör Ennadha. Men om man lyssnar på Hamadi Jebalis (Ennadhas general sekreterare) senaste uttalanden så verkar Ennadha inte allt för positiva till dylika åtgärder.
Enligt din åsikt, vem ligger bakom terrorismen som skakar vårt land för tillfället ?
Jag kan tyvärr bara spekulera, eftersom frågan om terrorism är svår att förstå och tydliggöra. Jag tror dock att de brott som idag skakar vårt land nödvändigtvis är verket av en större, antingen extern eller intern, makt vars syfte är att destabilisera Tunisien och stänga av revolutionen. Ennadha är nödvändigtvis involverade i allt detta, om så bara genom att de underlåtit att ta hand om landets säkerhet. Bara det faktum att de inte ens reagerade då de fick ett CIA-dokument som förutspådde mordet på oppositionsledaren Mohammed Brahmi, bevisar att de på något vis medverkar i terrorismen.
Å andra sidan, tror jag inte att dagens terrordåd enbart manipuleras av Ennahdha . Terrorism är en internationell handling och det är därför inte uteslutet att Gulfstaterna och USA: s underrättelsetjänst ligger bakom det hela. Orsaken ligger i att revolutionen som redan inspirerat andra länder och som riskerar att utvidgas, hotar deras intressen. Självklart är det inget jag kan bevisa. Jag är ju trots allt inte journalisten Bob Woodward som avslöjade Watergate-skandalen.