Ingen i Tunisien trodde på fd presidenten Ben Alis upprepade varningar om befintliga islamister som befolkningen måste skyddas från. Och så kom då den arabiska våren som ganska snabbt byttes ut mot den islamistiska våren, för utan tvekan är vinnarna i revolutionen islamister såväl i Tunisien som i Egypten.

I dag handlar det om islamistiska regeringar i både Egypten och Tunisien  som innan valet utgav sig för att vilja införa en islamistisk demokrati men som efter valet helt tagit bort demokrati i sina politiska agendor. Nu är deras plan att snabbt införa religionens budskap (läs Chariaan) i  konstitutionen.  Revolutionen handlade om yttrandefrihet, demokrati och ekonomisk välfärd i dag handlar det om åtskillnad mellan politik och religion eller ej och detta på folkets bekostnad. Så visst har den arabiska revolutionen bytts ut mot en islamistisk revolution men är det fortfarande vår för islamisterna?

Både Egypten och Tunisien har efter revolutionen indelats i två distinkta läger å ena sidan liberaler  å andra sidan islamister. I Egypten slåss islamisterna mot liberalerna öppet framför presidentpalatset. I Tunisien utövar islamisterna ett uppstyrt våld som dirigeras av den islamistiska  regeringen Ennadha under täckmantel, i form av verksamheten och  föreningen ”Revolutionens Försvarare”.

I början på veckan hade UGTT (den tunisiska starka och enda fackföreningen) planerat firandet av deras grundare Farhat Hached, varpå de samlades i tusental framför sina lokaler för att marschera genom Tunis gator. Firandet fick ett tvärt och blodigt slut då föreningen Revolutionens Försvarare dök upp både på marken och på taken runt om UGTT’s lokaler. De kastade stenar och provocerade fram enorma våldsamheter. Många blev sårade och UGTT utlyste stora demonstrationer i Gafsa, Kasseringe, Sidi Bou Sid och Siliana. Mellan 30 och 50 000  invånare i dessa städer mötte upp i en massiv demonstration med kraven om en öppning för samtal, investeringar i regionen och att den nuvarande regerings avgång. Allt gick lugnt tillväga men regeringen och regeringschefen Jebali vägrar dialog!  Vilket nu resulterar i att:

1. UGTT trappar upp sina aktioner, bl.a planeras en nationell storstrejk utan dess like den 13e december, samma dag då Hillary Clinton väntas besöka Tunisien.
2. det starkaste oppositionspartiet Nidaa Tounes med Béji Caïd Essbsi i spetsen nu har lyckats knyta till sig ytterligare fem stora oppositionspartier. Alla är emot nuvarande islamisering av Tunisien som regeringen Ennadha tillsammans med de två koalisationspartierna (Troikan) står för.

Själv tror jag på demokrati i både Egypten och Tunisien, två olika länder med två helt olika kulturer och strukturer, men med samma mål – revolutionens mål. Jag tror och hoppas att den islamistiska våren går mot en vinter. Stora delar av folket, oppositionen och demokratins anhängar i bägge länderna, men på helt olika sätt, börjar nu inser att deras förhoppningar om ett modernt demokratiskt samhälle håller på att försvinna in i en ny än värre diktatur – en religiös diktatur. Jag tror inte att islamisterna har en chans mot ett enat folk. Problemet är att de islamistiska regeringarna har lyckats med sin strategi att separera och skapa missämja mellan folket. Men jag lever på hoppet samtidigt som jag ser starka krafter och tendenser till en enad front mot diktaturen.

Så jag tror (hoppas) att den  islamistiska våren går mot sitt slut! Vägen mot slutet blir troligen både lång, våldsam och dyrköpt men det är tid för en demokratisk framtid i arabvärlden.