Under valkampanjen visade Ennadha upp ett muslimskt demokratiskt partiprogram, där Turkiet var förebild vars princip, att islam endast är en religion och inte ett politiskt styrmedel med chariaan som lagstiftning, skulle kopieras. Ennadha sade

sig acceptera och vilja behålla den första artikeln i den tunisiska konstitutionen (från 1959) där Tunisien ses som en oberoende och självständig stat med islam som religion, arabiska som

språk etc. Deras vallöfte innebar således att de absolut INTE hade för avsikt att tillägga en artikel om att referera till chariaan som lag. Många tunisier var med rätta skeptiska till att Ennadha skulle hålla sina vallöften.

Idag pågår en extern och intern strid mellan islamistiska anhängare som vill föra en mer traditionell islamistisk politik och andra som väljer en mer demokratisk modern muslimsk linje. Ghannouchi, partiets ledare har utvecklat en mittemellan politik som han kallar “the social pushing” vars innebörd är att Ennadha ska följa de tunisiska medborgarnas önskan vad gäller religion och chariaa. Som exempel kan följande nämnas: efter revolutionen släpptes alla islamister från tunisiska fängelser vilka Ennadha direkt och/eller indirekt påbörjade ett, för allmänheten då osynligt, samarbete med. Men i mars gick de för första gången gemensamt ut med en kampanj om att återinföra chariaan som enda lag (vilket bl.a skulle innebära en återgång till att lagligen kunna gifta sig med fyra hustrur). Förutom att koalisions-regeringarna

Ettakol och CPR starkt invände mot förslaget, samlades ca 20 000 demonstranter i en enorm protest den 20 mars. Resultatet blev att Ennadha gick baklänges och ändrade inriktning “The social pushing”.

Ennadha har fram till idag givit tunisiska (och även internationella) salafister helt fria händer att terrorisera de tunisiska medborgarna som exempelvis då de:

• övertog och terroriserade byn Sejnene där de införde

  egna chariaa baserade lagar utan att polisen överhuvudtaget ingrep.

• ockuperade hela universitetsområdet Manouba i över två månader.

• attackerade en biograf, en journalist, “lättklädda” kvinnor etc.

Ennadhas reaktion kom först då:

1. den internationella pressen tog upp

   händelserna. Ennadha agerade plötsligt kraftfullt och beslutsamt genom att återinta byn och universitets området. Här bör det dock noteras att ingen salafist har dömts för händelserna! I sammanhanget får man inte glömma att flera bybor blev misshandlade och tusentals elever riskerar att få gå om året.

2. en grupp beväpnade salafister attackerade polis och armé (vapen strömmar in via Libyen) vilka inom en dag hittades och tillfångatogs.

I dagarna har säkerhetsministern Ali Lareydh, som tillhör den mjukare och mer demokratiska linjen inom Ennadha, varnat landets extremister att lagen nu kommer att appliceras fullt ut och att ingen har rätt att “ta lagen i egna händer”. Vilket, enligt honom själv, mycket troligen kommer att leda till konflikter och “krig” mot extremisterna. Samtidigt föreslog han dem att de istället skulle organisera sig i ett lagligt politiskt parti. Deras svar var tydligt “vi kan inte organisera oss i ett land där staten är otrogen den muslimska traditionen”.

Samtidigt som partimedlemmar som Ali Lareydh m.fl uttrycker sin vilja att följa en demokratisk muslimsk linje och motarbeta anarkin som skapats i landet pga partiets otydlighet så:

• fortsätter Ennadhas konservativa islamistiska medlemmar att behandla extremisterna “som våra barn” som de vill föra dialog med, något som hittills efter snart ett år totalt misslyckats.

• döms två uttalade atteister till 7,5 års fängelse varav den ena lyckats fly landet och hoppas på hjälp från internationella organisationer.

• införs en sk “moralisk polis” (vilket är en form av polis som inte tillhör poliskåren) som ska övervaka att ett “muslimsk acceptabelt” beteende och klädsel följs. Ennadha tvingades backa (något dock inte fullt ut, dvs den moraliska polisen finns kvar men agerar inte) till följd av en enormt negativ reaktion bland de tunisiska kvinnorna.
• framgår inte om Ennadha fortfarande tillhör det Muslimska Brödrarskapet eller ej. Det Muslismska Brödrarskapet är en av världen äldsta, största och mest inflyteserika islamistiska rörelser. De är mot sekulärlagstiftning och anser att lagarna i ett samhälle ska härledas ur chariaan. Islam i sig måste utgå ifrån koranen och den heliga seden, sunna. Uppenbarelsen och det sätt Muhammed och de första muslimerna levde ska bestämma vad som är det riktiga islam och detta islam gäller överallt och alltid.

Som man kan utläsa av ovan så är det både för allmänheten och för Ennadha själva mycket otydligt åt vilket håll de är på väg, ett totalt politiskt bakslag. För inte så länge sedan erkände premiärministern Hamadi Jebali att partiet faktiskt inte hade rätt kompetens och förmåga att varken styra eller sätta fart på den tunisiska ekonomin. Man får inte glömma att de flesta partimedlemmarna varit totalt isolerade från Tunisiens kultur, politik, ekonomi och vissa även från livet eftersom de antingen levt i exil eller suttit i fängelse i över ett decennium. Denna isolering och avsaknad av kompetens och kunnande har förutom en orolig och flummig politisk situation även fått katastrofala ekonomiska följder med en öppen arbetslöshet på runt 30%, inga turister som återvänder, inga utländska investerare, priser som skjuter i höjden etc.

I all denna otydlighet behöver tunisierna dessutom oroa sig för att en ny diktatur (en religiös dylik) håller på att införas. Som bevis framhävs att alla viktiga poster såväl politiska som ekonomiska tas över och ges till partiledarnas (Ghannouchi och Jebalis) familjer och närstående vänner. Som exempel kan nämnas att utrikesministern är partiledaren Ghannouchis svåger. Då denne blev tillsatt uppstod stora protester och motstånd från de anställda på ministeriet som påpekade att de inte ville eller kunde arbeta för och respektera någon som varken var kompetent, erfaren, rest utanför Tunisien eller hade en adekvat utbildning.

Ennadha har nu i dagarna dessutom delgivit att de har för avsikt att skjuta upp vårens val till hösten 2013. Opinionen, allmänheten och koalisionsregeringarna Ettakol och CPR med presidenten Marzouki i spetsen protesterar naturligtvis. Orsaken bakom försöket att skjuta upp valet är självklart att man hoppas kunna föra en enhetligare politik som ska vända opinionen. I detta sammanhang måste det förtydligas att även om de skulle gå till val i dag är risken/ chansen att de får majoritet stor:

• eftersom många anhängare har trots allt hoppet om en muslimsk demokratisk stat

• de har stor utifrån finansiering

• de har genomfört några viktiga mänskliga insatser i samband med de svåra översvämningarna i höstas

• eftersom opinionen inte ännu har lyckats skapa tydliga politiska program utan fortsätter kritisera Ennadha utan att själva agera tydligt

Avslutningsvis vill jag poängtera att det trots de svårigheter som tunisierna möter i deras kamp mot revolutionens dröm – ett demokratiskt och fritt land – finns det en tydlig och enormt stark vilja att inte återgå till tystnad och rädsla utan istället vågar man idag ta för sig, protestera, ha åsikter, diskutera etc. Som en känd tunisisk professor uttryckte det “odjuret” kontrolleras och övervakas av allmänheten som inte ger upp hoppet om revolutionens dröm.