Bilden saxad ur Kacems FB-sida
Under president Bourguibas tid byggdes Tunisiens diktaturkultur upp och med den affischering av hans porträtt överallt och Leve Bourguiba fanns i var mans mun. En militärkupp och porträtten byttes ut mot Ben Ali (den nye presidenten) och Leve Bourguiba mot Leve Ben Ali, för övrigt blev det ingen större skillnad. Att stå ut med en diktatur fungerade bra tills maffia metoder och arbetslöshet blev för pàtagligt och jasmin revolutionen blev ett faktum där tunisier enades i ett stort Leve Demokratin.
Denna situation var ny och oron för misslyckande och för att den befintliga politiska strukturen RCD (det tidigare existerande politiska partiet under Ben Alis diktatur) skulle återta makten var stor. Under februari, mars och april spred sig en våg av rykten, demonstrationer, protester, “sit ins”, strejker m.m som totalt destabiliserade Tunisien.
Demonstrationer i folkets namn ville att alla RCD medlemmar skulle avgå dvs 2 miljoner arbetande personer, samtidigt som andra demonstrerade för en àtergàng till ett lugn så att övergångsregeringen skulle kunna arbeta fram en demokrati. Det stod klart att åsiktsfrihet nu var ett faktum.
Den nya inrikesministern Ahmed Friaa började “städa” upp bland RCD medlemmarna och införde en avgångspension för de 2 miljoner som hade politiska poster runt om i landet. Denna strategi skapade protester bland partimedlemmarna särskilt från de unga RCD som inte ville avsluta sin karriär som pensionär i 40 års åldern. Ahmed Friaa däremot blev mycket populär bland befolkningen som uppfattade honom som den ende som verkligen ville byta ut det gamla systemet.
Delar av en intervju med Ahmed Friaa där han uttalade sig om att en militärkupp förbereddes gjorde att han fick avgå, vilket återigen skapade stor oro. Demonstrationerna àterupptogs, kaos och utegångsförbud blev resultatet. Det visade sig senare att det Friaa sagt hade blivit vinklat av journalisten. I vems intresse vet ingen än idag. Samtidigt med denna händelse strejkade lärare, poliser, sophämtare, taxichaufförer m fl och en situation där många nästan började ångra Ben Alis avgång uppstod.
Ahmed Friaas strategi med att förtidspensionera alla RCD medlemmar hann inte avslutas innan han fick gå. Med resultatet att alla som arbetar i Tunis dvs de som stod närmast president Ben Ali och Trabelsi klanen (Ben Alis hustru Leilas familj) sitter kvar pà sina poster. Dessa personer är de enda som idag känner till alla detaljer om hur valen organiserats (läs fuskats) tidigare (bland annat har avlidna personer haft rösträtt och “röstat”!), självklart kan detta innebära ett hot mot ett demokratiskt val.
Samtidigt som RCD som parti idag är bannlyst fràn den politiska scenen, startade 2 fd RCD medlemmar ett nytt parti “Al Wathan.
Al Wathan hade under en period svårt att fà uttala sig och annonsera i media samt var ständigt hotade vid deras officiella valmöten. För en tid sedan påbörjades jakten på röster och flera partier kom till insikt om att det faktiskt var en bra idé att integrera RCD i sina partier. Det finns trots allt 2 miljoner fràn RCD som har rösträtt.
Valet den 24e juli har skjutits upp till den 23e oktober och de flesta anser att detta är mycket positivt. Det ger övergångsregeringen mer tid att reda ut hur valet organisatioriskt och strategiskt ska kunna genomföras utan inflytande fràn RCD. Samtidigt som de 81 nya politiska partierna får mer tid för att bygga en intern struktur.
De som är negativa till att valet skjutits upp är bland andra högerpartiet Ennadha (ett extremt islamistiskt parti) som förlorar pà att andra partier får mer tid till struktur och tanke.
Ennahdhas historia började redan pà 70 talet med Abdelfatteh Ghannouchi i spetsen som blev utvisad under President Ben Alis tid. Då Ghannouchi återkom till Tunisien efter flera år av exil var det tusentals som mötte upp på flygplatsen. Många tunisier började känna rädsla för att den spirande demokratin skulle bytas ut mot ett extremt islamistiskt samhälle.
Ennahdha har tillgång till stor utländsk finansiering vilket resulterar i att de har den hittills mest avancerade valkampanjen. Varifrån denna finansiering kommer vet ingen med säkerhet men troligen från bl.a Qatar ?
Många anser att Ennadha är ett hot mot demokratin även då de själva påstår att de är för demokrati. Många uttalanden gör att tunisier är oroliga för att deras verkliga avsikter är en återgång till ett traditionellt muslimskt samhälle där bigami, slöja, ingen utbildning och arv för kvinnor blir följden. För en tid sedan blev alla existerande partier ombedda att skriva under en överenskommelse där man bla lovade bevara jämlikhet mellan kvinnor och män och att inte röra kvinnans rättigheter. Ennadha vägrade skriva under med förklaringen att överenskommelsen inte hade något egentligt värde.
Förutom att Ennadha är mycket välorganiserade och har mer finansiering än något annat parti, fick de även många anhängare direkt efter revolutionen i sammanhang med att en stor grupp gick ut och propagerade för en separation mellan religion och stat. Detta visade sig vara alldeles för tidigt för ett Tunisien som inte fått utöva sin religion under Ben Alis regim. Idag har flera partier tagit lärdom av detta och infört religionen som en del av sitt partiprogram.
En del islamister har påbörjat sin kampanj med att skicka ut hotmeddelanden på Facebook m.m om att Tunisien kommer att få en svart sommar och en röd rahmadan. De har även agerat genom att bl.a storma en biograf eftersom titeln inte passade deras inställning. Dessa islamister är enligt Ennadha inte medlemmar I partiet men samtidigt har inte Ennadha heller tydligt uttalat sig om att de är emot dessa händelser.
Kan Ennadha vinna valet? Eller kan existerande politiker från tidigare RCD bli ett problem eller en fördel ? Rent tekniskt blir det svårt att något parti skulle få majoritet med tanke på att det idag finns ca 105 partier som ska dela på rösterna. Vad som däremot kan hända är att flera partier går samman och bildar koalition. Många anser att Ennadhas chanser att vinna är överdrivna och om man dessutom tar hänsyn till att Tunisien till största delen består av mer än 60% medelklass som lever ett modernt liv. Få kvinnor, vare sig de bär slöja eller ej, skulle kunna tänka sig att sluta arbeta.
Ett annat problem som visade sig i en undersökning genomförd av IFES International Foundation for Electorial Systems för en tid sedan var att 96% av tunisierna hade för avsikt att rösta men visste varken varför eller på vem.
Fördelarna är många med att skjuta upp röstningen bl.a tiden fram till oktober behövs för att:
-
strukturera upp övriga partier så att inte Ennadha får strukturella fördelar
-
strukturera upp själva valprocessen.
-
gå igenom vilka personer inom RCD som behövs hållas på avstånd.
-
informera folk om vad röstningen handlar om och hur man går till väga
-
låta islamister “agera” negativt samtidigt som Ennadha att de är emot innebär att många som eventuellt tänkt rösta på Ennadha tänker efter flera gånger.
-
ge alla partier tillgång till finansiering av valkampanjen