Xena Consulting

Nyheter från MENA

Integration är att ha ett jobb! Vems perspektiv är det?

caughtinmiddle

Häromveckan var jag i en värmländsk kommun och föreläste för kommunchefer och politiker som ville utveckla en integrationsstrategi i kommunen.

Jag gick igenom värderingar, perspektivbyten, mångkulturell medvetenhet och risken att fastna i sin integrationsprocess utan att klara av att komma vidare.

Därefter blev det gruppindelning och diskussion med utgångspunkt från förmiddagens verktyg. Målet var att utveckla sitt tankemönster för att både kunna öka sin kulturella medvetenhet och klara av att bättre bemöta kulturkrockar. Utgångspunkten i utvecklingen av tankemönstret är följande:

  • SE och uppmärksamma sin egen kultur och sina egna värderingar.

  • FÖRSTÅ andra individers kultur och värderingar. Byta perspektiv och titta på den egna kulturen med den andra personens ”kulturella” ögon.

  • BEMÖTA situationen med utgångspunkt från att ”hjälpa och inte stjälpa” personens integrationsprocess.

Vad är integration var den första frågeställningen som togs upp. Så här lät diskussionen: 

  • Integration är att ha ett jobb, tyckte några
  • Är det tillräckligt, undrade jag?
  • I efterföljande diskussion kom olika åsikter kring temat fram.
  • Efter en stund ställde jag följande frågor             
  • Efter en stund undrade jag med utgångspunkt från ”SE och FÖRSTÅ” enligt ovan modell: ”Varför betyder integration att ha ett jobb för oss i Sverige? De som kommer hit har de samma utgångspunkt? Varför har vi börjat använda begreppet integration som om det är lika med att ha ett arbete?”

Nedan intressanta tankar kom upp i diskussionen som följde:           

  • Vi behöver arbetskraft därför blir det viktigt för oss att de som kommer hit snabbt kommer in i arbetslivet. Det är därför integration blivit lika med att ha ett jobb.                                   
  • I Sverige definieras vi efter vad vi gör och inte vem vi är vilket gör att ha ett arbete blir viktigt för var och en av oss som bor här.                                                                                       
  • Vissa som kommer till Sverige har aldrig haft ett arbete. Ofta handlar det om kvinnor som kanske levt på landsbygden, är analfabeter och som har tagit hand om hemmet. Om då integration bara är att ha ett arbete skulle det innebära att hon aldrig kommer att integrera sig? Behöver det vara så? Hur blir det då med hennes barn och deras integration?

CTX6f1OXAAIRP4y

Vi fortsatte med att försöka förstå vad det är i vårt svenska synsätt som styr våra värderingar kring just vikten av att arbeta. I resonemanget kom vi fram till att vi identifierar oss med vad vi arbetar med dvs vad vi gör och inte vad vi är. Vilket vi härledde till att vi är ett individualistiskt samhälle (referens Geert Hofstedes cultural dimensions). Vi får självförtroende, självkänsla och känsla av sammanhang tack vare vårt arbete.

När vi bytte perspektiv och försökte förstå vad som styr den arabiska kulturen insåg vi att deras värderingar ligger helt andra sidan av denna kulturella dimension dvs de är oftast kollektiva länder samtidigt som de är nutidskulturer. Detta innebär att man lägger tonvikten på familjen, relationer, umgänge samt lever i nuet där man har all tid i världen. I en nutidskultur planerar man inte på samma sätt som i en framtidskultur. I en nutidskultur ligger fokus på att ha tid att umgås och livnära relationer som i sin tur ger självkänsla, självförtroende och känslan av att leva i ett sammanhang.

Innebär det då att någon från en sådan kultur som kommer till vår framtids- och individualistiska kultur integreras genom att arbeta? Troligtvis inte! Det saknas något.

iStock_000020671765Small

Här inflikade jag följande: Integrering inom samhällsvetenskapen är en process som leder till att skilda enheter förenas. Det skulle även innebära att när man integrerar mig i en ny kultur förenar man bägge kulturerna. Både de gamla och de nya värderingar börjar glida mellan de olika dimensionerna (Geert Hofstede). Först när man efter stora ansträngningar hittar en helhet som gör att man fungerar i bägge kulturerna kan man känna sig hel igen.

  • För min del har jag blivit ”både och och varken eller”. Det var så det var för mig då jag bodde i Tunisien. Jag genomgick en tuff förändringsprocess men när jag kom ut på andra sidan kunde jag förstå de kulturella koderna både i den svenska och den tunisiska kulturen, sköt jag in efter mitt inlägg.

I den fortsatta debatten ställde vi oss frågan: Om vi nu bara ser integration ur vårt svenska perspektiv där vi definierar det som att få ett arbete, räcker det för att lära sig koderna i den nya kulturen?

Några av deltagarna resonerade att om man arbetar får man vänner andra menade att det inte alltid stämmer. Man kan arbeta och sedan gå hem och bara umgås med vänner som kommer från samma kultur som vi själva. Ett annat exempel som togs upp var att en analfabetisk kvinna som har svårt att lära sig språket och således för att få arbete skulle enligt kriteriet integration = jobb aldrig kunna integrera sig. Vilket i förlängningen troligen också skulle innebära att hennes barn inte skulle känna samhörighet med varken de svenska eller föräldrarnas värderingar. Behöver det vara så?

I detta skedet av diskussionen gick vi över till bemötande i integrations problematiken. Vi ställde bemötande i relation till att byta perspektiv och tänka om. Umgås skulle i det sammanhanget behöva vara ett av nyckelorden i vår integrationsstrategi.

Vad vi kom fram till var att det behövs fler komponenter i vårt integrations tänkande. De kulturer som kommer till Sverige behöver förstå svenska kulturella koder och värderingar för att kunna integrera sig i den nya svenska miljön. Detta kommer att innebära att vår egen svenska kultur kommer att glida inom de olika kulturella dimensionerna över tiden. Vilket kulturer och värderingar alltid gör, kultur är inte status quo. Vi behöver bara gå tillbaks en generation så såg vår kultur annorlunda ut. Vi får inte glömma det.

009mrb1

Leave a Reply